Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Rickard och Dan kan tala för partiet. Luckmann, Skillt och Rebecka bland andra är offentliga medlemmar.

Några timmar tidigare skrev ju Luckmann (som är offentlig SvPare) det här.

Vad jag kallar mig själv vet mina vänner.
Bitter, cynisk, kritisk, trött, sarkastisk, förbannad, sårad, överarbetad, underbetald, ironisk, uttråkad, irriterad, uthängd, skeptisk, förrådd, sjöman är bara en del av orden som jag brukar använda.
Min politiska bakgrund innan jag gick med i SvP vet nog en del andra också. Jag har aldrig haft några problem eller känt av något "intern tryck" att kalla mig något jag inte vill. Jag har aldrig känt mig tvingad att låta bli att skriva något här som jag vill. Jag känner mig jävligt glad att faktiskt kunna diskutera alla frågor med mina partikamrater utan att riskera att bli utesluten (även om jag ibland nästan tjatar hål i huvudet på en del om vikten av en bra sjöfartspolitik).

Vad våra medlemmar vill kalla sig är irrelevant. Vad vi vill åstadkomma är det viktiga! Vill folk kalla sig schackspelare är helt ok för min del bara vi får till stånd en bra sjöfartspolitik. Vill folk kalla sig politiker så är det helt ok, bara vi sätter stopp för den massinvandring som vi ser idag.

Är sjöfartspolitik det du prioriterar högst som politiskt aktiv?

Nja, det är det som ligger mig varmast om hjärtat och jag är mest insatt i.

Så det finns rent allmänt ingen korrelation mellan vad man kallar sig och vad man vill åstadkomma? Folk som kallar sig socialdemokrater brukar inte generellt vara för välfärd och lite högre skatter och moderater brukar inte vara för lägre skatter och privatisering? Antirasister brukar inte förespråka en svenskfientlig politik?

Sedan verkar det i alla fall vara skillnad på vad ni säger och vad som görs. Även om det tjatas om "högt i tak", att man får kalla sig vad man vill, att nationalsocialister är välkomna osv så är ju budskapet som kommuniceras utåt väldigt enhetligt: SvP är nationalister. Att en offentlig medlem i en halvt inofficiell miljö som Flashback kallar sig nationalsocialist väger lätt i jämförelse med att ingen av partiets alla nationalsocialister någonsin kallat sig nationalsocialist på Realisten, partihemsidan eller i någon offentlig intervju. Antingen finns det inte så många nationalsocialister i partiet, eller så finns det någon form av internt tryck som gör att nationalsocialister alltid väljer att kalla sig för nationalister. Om det finns ett sådant tryck är det inte konstigt eftersom SvP har sin ideologi och sin politik och det såklart ligger i organisationens intresse att få medlemmar att sprida organisationens åsikter istället för sina egna personliga åsikter. Men det innebär att ett engagemang i SvP för en nationalsocialist på gott eller ont blir en kompromiss där man tvingas tona ned det man verkligen står för.

Men är inte ni nationalsocialister nationalister... också?

Jag kallar mig inte för nationalsocialist, det är alltför socialt stigmatiserande och då jag inte är tillräckligt påläst historiskt så finner jag det svårt/tråkigt att tvingas försvara/förklara ett historiskt skeende som dessutom inträffade i ett annat land!!

Nu är det väl i vanliga livet iofs rätt så ovanligt att folk frågar var man identifierar sig ideologiskt, men skulle någon fråga mig någon gång så skulle nog jag svara att jag är pragmatiker. Det som gagnar svenska folket är det som är rätt och det som skadar det är fel!

Allt som oftast så kommer detta att leda till svar som ligger helt i linje med "nationalsocialismen" men det kan väl bero på slumpen eller nått

Jo, på sätt och vis. Men det finns ju skillnader bland annat i vad som betonas (nationalism = fokus på "folk", nationalsocialism = fokus på "ras"). Nationalsocialism och nationalism är två olika begrepp med olika innebörd även om det finns många likheter mellan dem.
Det är den där inställningen jag tror att SvP anpassat sig lite efter, vilket är synd då man i så fall låter våra fiender definiera vår historia. Sedan kan man ju som nationalsocialist också säga: "Sluta prata om Tredje riket och 'Förintelsen', jag bor i Norden och det här är år 2014 inte 1933 eller 1945. Jag tycker blablabla..."
Ja, den frågan kommer ju sällan upp i privata sammanhang, men kommer väldigt ofta upp i mer politiska sammanhang.
Eller på att du är nationalsocialist men inte insett det än, eller inte vågar erkänna det än (inget fel med det, de flesta som till sist blir nationalsocialister har genomgått det stadiet).

Klart det finns. Men vill du ställa dig bakom den politik vi för och kalla dig själv för något speciellt så är det upp till dig.


Du som inte är medlem i SvP har inte lika bra insyn i de interna debatterna i olika frågor eller hur högt i tak det är. Det är därför förståeligt att du skriver som du gör här. Men lös ett medlemskap så får du väl se.
Men det jag är nyfiken på är att du verkar tycka det är viktigare vad man kallar sig än vad man faktiskt vill åstadkomma.
Om man lyckas stoppa invandringen är alltså oviktigt, om man inte kallade sig nationalsocialist medan man gjorde det?

Jag vet inte, men jag tycker att det känns väldigt reaktionärt med att det viktigaste är att enbart hålla sig till nationalsocialismen? Som medlem i SvP så ser jag det mer som en större utmaning, Sverigevänner från olika bakgrunder och ideologiska hållningar samarbetar. Det är lärorikt att ta del av den mångfalden. Sen finns det ju de utanför partiet som reagerar på när en medlem uttrycker sig i en viss sakfråga eller att personen personligen kanske är demokrat eller dylikt kanske får folk att höja på ögonbrynen och tror att alla i partiet ställer sig bakom uttalandet.

För mig så har jag jag personligen radikaliserats tack vare just SvP, Framåt, Radion Framåt (Motgift), Arminius.se och Realisten.

Jag tror det finns en generell ovilja att kalla sig nationalsocialist eftersom NS betyder mer än bara etnisk nationalism (som faktiskt är det man menar när man kallar sig "nationalist"). Nationalsocialism är, förutom sitt fokus på folket som en biologisk enhet, så mycket mer. Jag själv, till exempel, stannar vid att kalla mig (etnisk) nationalist, eftersom jag inte anser mig själv vara tillräckligt kunnig inom exempelvis ekonomi och andra viktiga frågor för att ha en bestämd åsikt om dem.

Såg att vår gode vän och kanonfoder Mikael Skillt planerade att ge sig ner till Ukraina. Samtidigt "fördömde" han de nationalister som på något sätt uttryckt sitt stöd till revolutionen men som inte ville åka ner.

Hur går snacket i SvP, planerar folk att följa med Skillt ner? Varför/varför inte?