Citat:
Brukar inte du tycka att handlingar talar högre än ord? SvP välkomnar nationalsocialister men vill antagligen inte att de ska skylta med sina nationalsocialistiska sympatier och ser förmodligen helst att de slutar identifiera sig som nationalsocialister. Det sägs ofta att det finns nationalsocialister i partiet, vilket det säkert gör, men hur ofta ser man någon ledande företrädare kalla sig nationalsocialist, hur ofta skriver någon på Realisten att han/hon är nationalsocialist osv? Förklaringen till att man aldrig ser sådant i ett parti som säger sig välkomna nationalsocialister är förmodligen att det finns ett starkt tryck internt om att man inte öppet ska identifiera sig som nationalsocialist eller förespråka nationalsocialism, och det är ett sorts avståndstagande i handling. Det verkar vara mycket "högre i tak" i SvP när det gäller t.ex. demokratifrågan eller religion än när det gäller nationalsocialism.
Njae, jag håller inte alls med dig där. Jag är medlem i partiet och detta är ingenting som ens kommer upp i interna diskussioner som kommer upp (som jag varit med i). Vi diskuterar sakfrågor, strategier och politik i allmänhet, inte vad folk väljer att kalla sig, och det finns inte något "internt tryck" - som jag uppfattar det, och det är väl fullt möjligt att man blir "hemmablind" och någon annan ser det, men jag gör det inte.
Jag vet att det finns många som kallar sig nationalsocialister privat, när det finns förståelse för vad nationalsocialism är, men undviker det i det offentliga, eftersom folk helt enkelt inte förstår eller har vetskap om vad nationalsocialism är. Det blir som att tala två olika språk. Det viktiga i nationalsocialismen är substansen, inte semantiken.
Internt definierar vi oss som nationalister, då det är det som förenar oss. Diskuterar jag t.ex. något med te.x. Daniel Spansk så säger jag inte "Du som nationaldemokrat ..." eller liknande; jag frågar honom helt enkelt om vad han tycker om en viss sak, sen diskuterar vi det. Jag tror att han själv fortfarande identifierar sig som nationaldemokrat på det personliga planet, men det försvinner liksom lite i diskussionerna; det löses upp i sakfrågor och relevanta sammanhang, snarare än att vara olika dogmer under samma tak.
För många verkar det som om det sker lite av ett logiskt felslut, och folk tänker (eller tror att andra tänker) att "Jag är nationalsocialist, därför tycker jag ..." eller "Jag är nationaldemokrat, därför tycker jag ...", när det borde vara "Jag tycker ... och därför anser jag mig vara ...".
Vad folk väljer att kalla sig eller inte är för mig - som mycket beredvillig att kalla mig nationalsocialist - fullständigt egalt. Det spelar i grund och botten ingen roll för mig om någon vill kalla sig fascist istället för nationalsocialist, så länge han är villig att acceptera samma lösningar som jag. Det spelar ingen roll om någon vill kalla sig för nationaldemokrat, om han är villig att lyssna på mina argument och nå en konsensus.
Ett namn, en titulering, en klisterlapp på det politiska egot - det är bara semantik.
