Vilken film såg du senast?

This Is the End (2013)

För att vara en film där bland annat James Franco, Seth Rogen, Jonah Hill och Jay Baruchel spelar sig själva i en weed-stinkande zombie-monster-liknande apokalyptisk värld, så måste jag säga att den var långt över förväntan.

Tramsiga end-of-the-world filmer verkar vara hett iår. The Worlds End från tidigare iår är ett exempel, som anligt mig var en stor jävla sörja, en riktig skitfilm egentligen. This Is the End är också en skitfilm, men på ett bättre sätt - här är allting hela tiden kraftigt överspelat, fast med en ironisk ton, vilket gör att man inte behöver ta den så dödligt seriöst.

This Is the End är faktiskt ganska bra ibland, medan den sjunker till att bli för mycket på vissa ställen. Ett ställe som helt skulle kunna skippas enligt mig är när Jonah Hill blir demonbesatt och spyende börjar jaga James och Seth - för mycket enligt mig.

Jag skrattar en hel del gånger, men det är som sagt en skitfilm. Jag ger den en svag 5/10 - alltså betyg godkänt från min sida!

Sideways från 04 med Paul Giamatti bl.a.

En bra och riktigt härlig film som jag uppskattade. Den innehöll nästan allt som gör en bra film bra.

4/5.

Irréversible (2002)
Den här filmen har dykt upp på filmtipset bland "Liknande filmer" så många gånger att jag på något sätt kategoriserat den utan att ha läst om den. Jag trodde bestämd att det var en film om något mystiskt mord och någon härva av hemligheter som undersöks. Ack så fel jag hade. Det är var en film som återfinns i flashbacks lista över de obehagligaste filmerna, med en berättarteknik liknande den från Memento.

Redan i filmens inledningsskede blir jag illa till mods, ni som sett filmen förstår naturligtvis vilken scen jag syftar på. Jag tänker att det trots allt bara är någon timme kvar, jag kan väl försöka plåga mig igenom det här. Men resten av filmen blir inte lika mycket av en plåga. Det är en serie långa scener som bit för bit visar det händelseförlopp som leder fram till den föregående scenen. Jag blir intresserad.
Filmen är välspelad och intrigen känns på sätt och vis naturlig, med allt annat än teatrala uttryckssätt.

Angående de grövre scenerna:
Jag imponerades av vad som såg ut som endast ett fåtal långa scener, men läste i efterhand alltså är många tagningar som är hopklippta. Då imponerades jag istället av tekniken. Riktig bra gjort.

Avslutningsvis vill jag berömma det man ser i filmens allra första scen. Det här är alltså en referens till en tidigare film från samma regissör. Sådant älskar jag. När världar möts och en regissör bygger sitt eget sammanhängande universum. Underbart.

Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för betyg. Kanske en stark trea är det som bäst speglar mina känslor. Ja, så får det bli. Starka 3 av 5.

Nymphomaniac (2014)
Lars von Trier

Nu har det gått några dagar sen jag såg den men jag är fortfarande inte helt klar över vad jag tyckte. Det är ju jävligt typiskt att en såpass feministisk film ska göras av en gammal misogyn gubbe men förvånansvärt nog lyckades det ganska bra. Och att ha blandade känslor efter en film är egentligen ett bra tecken. Folk säger att de gillar första delen mest, själv tycker jag nästan tvärtom att andra var bättre. Det var lite för mycket prettoreferenser i första, jag har lite svårt för filmer som vänder sig till en alltför smal publik. Är också lite ledsen att jag såg den censurerade och nedklippta versionen. Verkar finnas lite spännande scener i originalet.

Just nu ligger den på 4/5

Själv så tycker jag att våldtäktscenen är betydligt värre än brandsläckargrejen. En av de absolut vidrigaste scenerna någonsin, och anledningen till varför jag aldrig kommer se om den.

The Counselor (2013)

En advokat i staterna får vatten över huvudet på sig själv när han blir inblandad i drogsmuggling från Colombia.

Vad är detta för något skit egentligen frågade jag mig redan efter tio minuter in i filmen? Detta är en renodlad skitfilm, om man ska lägga fram det så. Vi kastas in i en berättelse med många karaktärer, som aldrig får någon riktig introduktion i filmen och känns otroligt platta och tråkiga. The Counselor är en tråkig och själlös film som är otroligt arrogant mot tittaren.

Filmen försöker vara utmanande och lite mystisk med sitt platta berättande, men slutar upp i att bli en pretentiös spya istället. Det är ett knepigt tema, att vara mystisk och utmanande - jag kommer att tänka på att filmen är uppbyggd på liknande sätt som Oliver Stones Savages, skillnaden är bara att Savages lyckades och blev en otroligt bra film, medan The Counselor misslyckas och blir en platt tråkig plåga att ta sig igenom.

Jag hade ganska höga förväntningar på den till en början - Michael Fassbender och Brad Pitt i en Ridley Scott film - "kan det bli dåligt?", tänkte jag då, ovetande av att svaret skulle vara ja. När jag såg att allt fler personer gav den dåligt omdöme så sänkte jag mina förväntningar något, men de var fortfarande ganska höga då jag gillar både Fassbender och Ridley Scott väldigt mycket. Men vilken jävla total besvikelse, detta är en av Ridley Scotts allra sämsta rullar, någonsin, och då har han gjort en del annat skit också.

Filmen består mest bara utdragna dialoger, på dialoger, på dialoger, som egentligen aldrig innehåller något intressant. Ungefär tre femtedelar av filmen är dialog, detta hade lätt kunnat skäras ned till en tiondel och vi skulle ändå fått samma information utav dialogen. För dialogen består av ointressant fakta, rundgångar och upprepningar. Detta är så klart ett stort problem i filmen, jag förstår att den vill vara lite annorlunda och djärv, men det lyckas inte. Grejen är att hela handlingen skulle få plats i en 30 minuter lång kortfilm, så man kan lätt säga att det är en utdragen historia. Om det inte skulle vara för att den var så utdragen tror jag att jag skulle gillat den mer, nu så är det bara en film som jag vill glömma bort.

Skådespelet är godkänt på sin höjd. Jag älskar Michael Fassbender på alla plan, men han gör här en av sina allra svagaste roller och får knappt godkänt. Brad Pitt var bättre förr, han är okej i The Counselor, men inte mer än då. Cameron Diaz är den enda som spelar bra i filmen, hon har en riktigt spännande roll och den gör hon utmärkt.

Tillsammans med Gravity så är det en av de största besvikelserna iår, en stabil 3/10 klockar den ändå in på grund av fotot samt Cameron Diaz skådespel.

The Man Who Knew Too Much. Väldigt bra film. Jag hade förresten ingen aning om att "Que Sera, Sera (Whatever Will Be, Will Be)" introducerades i denna film. 8/10.

Åh, blev sugen på att se om den nu när jag läste ditt inlägg Gillar också att man får se Slaktaren i början. I Stand Alone är ju ruggigt tung. Har inte sett Carne dock, kortfilmen där han figurerar första gången.

OnT:

Jag såg dokumentären Milius om manusförfattaren/regissören John Milius som bland annat skrev manus till Apocalypse Now och regisserade Conan The Barbarian (den första). En riktig hetsporre som hade fingrarna i det mesta av det bästa som Hollywood producerade kring den perioden.
Som dokumentär hänger den mycket på hur intressant man finner Milius själv, och det gjorde jag. Är dessutom en sucker för anekdoter bakom scenerna, och när de dessutom levereras av Scorsese, Lucas och andra tunga namn, blir de tillräckligt spännande för egen del. Rekommenderas.

3½ av 5

Gravity.
Förstår inte varför folk hyllar den så mkt. jag kanske är efterbliven men jag tyckte inte den var speciellt bra. Scenen när hon tar sig fram med hjälp av en brandsläckare påminde om Wall-E.

Robocop (2014). Onödig, seg och förutsägbar nyinspelning av Paul Verhoevens coola science-fiction-klassiker från 1987. Betyget blir en stark etta eller en svag tvåa av fem.

Borgman (2013)

Camiel Borgman anländer under mystiska omständigheter till ett villaområde, där ställs han inför en serie av upprörande händelser som rör sig runt fasaderna hos ett arrogant rikt par, deras tre barn och deras barnflicka.

Detta är en helt obegriplig berättelse, det är hyperrealism blandad med mystik och ett stänk med surrealism. Just sådana teman älskar jag - Upstream Color och Holy Motors, som dock har en större skvätt surrealism i grytan, är stora favoriter från 2013 respektive 2012. Borgman vet jag inte riktigt vad det är, någonting nederländskt konstigt och mystiskt och oförståeligt.

Det är ett psykologiskt spel som hela tiden pågår - både mellan olika karaktärer i filmen, men även mellan filmen och tittaren. En del karaktärer i filmen, är så otroligt manipulativa och har riktiga jävla psykopat blickar. Detta spelet påverkar mig starkt och jag blir otroligt uppslukad i filmen nästan direkt.

Om jag säger någonting om vad det är jag tycker är så oförståeligt och rent ut sagt sjukt, så vet jag att jag kommer spoila, och det är det absolut sista jag vill. För att få en spoiler på denna filmn, skulle förstöra upplevelsen totalt.

Jag fastande för Borgman, den tilltalade mig väldigt mycket. Svinstark 7/10. Den klättrar även upp sig till en 20de-plats på 2013 listan.

Captain Phillips. Satan vad Tom Hanks är grym. Och inte blev han nominerad för bästa huvudroll? fan inte klokt.