Tror det ligger mycket i detta, folk bryr sig bara och reagerar när det passar/inte passar rent politiskt... Vänster som höger.
"När läsarskaran började kunna räknas i hundratal hade Gudmundsson det goda omdömet att gå till sin chef för att kolla om bloggen möjligen stred mot SVT:s regler. Han fick då besked att antingen sluta blogga eller sluta på SVT. Han valde att sluta blogga.
Det intressanta är efterspelet. Att Gudmundsson tvingats sluta blogga upprörde politiska meningsfränder. En av de upprörda var nuvarande migrationsministern Tobias Billström (M) som ställde en fråga i riksdagen om inte yttrandefriheten också omfattade anställda inom public service.
I det här fallet förefaller Soran Ismail själv tagit affären med jämnmod. Han har i en artikel i Expressen förklarat att han inte tycker att beslutet och valet var särskilt konstigt.
Desto mer högljudda är en del debattörer på vänsterkanten, som anser att yttrandefriheten hotas av avstängningen.
Parallellen Gudmundsson-Ismail är slående. De högljudda protesterna i båda fallen handlar inte så mycket om yttrandefriheten som sådan, utan snarare om yttrandefriheten för de egna åsikterna. Vare sig de nu är till höger eller vänster, beroende på omständigheterna.
Gränsdragningarna i enskilda fall är säkert inte alltid helt lätta. Men grundprincipen, att Sveriges radio och SVT skall ha en opartisk framtoning i valrörelser, är sund och riktig. Det är ett överledvnadsvillkor för public service och tilltron till den."
http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2014/02/14/soran-inget-offer/
--------------------------------------------------------------------------------------------
Här är vad Gudmundsson själv skrev i veckan: (Gillar hans avslutande mening...)
"För snart tio år sedan jobbade jag på Sveriges Television som redaktör i samhällskanalen SVT24. Samtidigt startade jag en blogg som behandlade politik. Bloggen lutade till höger, och tog exempelvis ställning för George W Bush. När läsarskaran började räknas i hundratal gick jag till min chef. Bloggen kunde nu betraktas som opinionsbildning, och jag undrade om detta möjligen stred mot SVT:s regler. Det tyckte min chef, varför jag ställdes inför valet att sluta jobba eller sluta blogga.
Det blev något av en nyhet när jag så klart valde bort bloggen. Pådrivande var debattörer med kraftfull liberal agenda, men med något svagare insikter i journalistiska gränsdragningar. Nuvarande migrationsminister Tobias Billström, exempelvis, interpellerade i riksdagen (!), och frågade kulturminister Leif Pagrotsky om ”yttrandefriheten inte omfattar anställda i public service-företag?”
Ledningens beslut var rimligt om än inte självklart. Ungefär som Soran, som anser att hans kamp mot Sverigedemokraterna hamnar inom ramen för SR:s demokratiuppdrag, brukade jag skämta om att det väl knappast fanns något kontroversiellt i att stödja den fria världens ledare i kampen mot terrorismen – snacka om demokratiuppdrag!
Men Soran hör inte hemma i public service, och inte jag heller. Förvisso har alla anställda på SR åsikter, och förvisso påverkar det utbudet, men målet måste vara opartiskhet både i programmen och i offentligheten utanför.
...De vänsterdebattörer som nu skriker sig hesa bör tänka på en sak. Vill ni ha Soran som programledare riskerar ni att få mig."
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ratt-att-stanga-av-soran-ismail_8990246.svd