Gillar du Cage borde du se Wild at Heart (1990), trots att han har en extremt störande sydstatsdialekt i den. Det är nog min favorit med honom, och han är riktigt cool!
En ganska menlös uppföljare till "När lammen tystnar". Är detta Ridley Scotts tristaste film? Julianne Moore är sexig men funkar inte som "tuff" FBI-snut, saknar helt Jodie Fosters pondus i denna roll. Anthony Hopkins är väl hyfsad men kan inte rädda ett tämligen mediokert manus. Dålig film.
En ganska menlös uppföljare till "När lammen tystnar". Är detta Ridley Scotts tristaste film? Julianne Moore är sexig men funkar inte som "tuff" FBI-snut, saknar helt Jodie Fosters pondus i denna roll. Anthony Hopkins är väl hyfsad men kan inte rädda ett tämligen mediokert manus. Dålig film.
Homefront med Jason Statham. Över förväntan ändå. Man vet ju vad man får i en Stathamfilm, men här hade de ändå lyckats samla ihop en relativt imponerande cast med namn som Winona Ryder, James Franco och Clancy Brown. Actionscenerna är klassiskt amerikanska - många klipp och ganska pissig koreografi, men lyckligtvis är filmen, trots att Statham innehar huvudrollen, ganska besparad från just actionscener. Annars gillar jag det mesta vad gäller foto och miljö och det är 100 underhållande minuter man har framför sig. Två extra plus ska delas ut, ett för att Frank Grillo har en biroll, han gör alltid bra ifrån sig, och två, Stallone står för manus!
Uppdraget såg på pappret omöjligt ut… En specialinkallad grupp, med konsthistoriker och museiintendenter, fick i uppdrag att återta värdefull konst som nazisterna stulit. Det blir en kamp mot klockan eftersom Hitler i sin tur gett den tyska armén i uppdrag att förstöra allt de beslagtagit.
När jag såg trailern till den här filmen såg jag något fram emot den. historien är något jag är någorlunda bekant med och tyckte filmen i det stora hela verkade sevärd och med den castingen som filmen har kunde jag inte annat än att finna intresse för filmen.
Dessvärre blir det inget vidare av det. Istället fokuserar filmen på onödiga scener som inte alls behöver vara där, inklämd humor för att lätta på stämningen och dramatiska scener som blir överkryddad.
Främsta problemet är att vi inte alls får tid att lära känna dessa karaktärerna. Istället för att introducera dem på ett värdigt sätt slängs dem in dem första minuterna och sedan är uppdraget i fullgång.
Vilket i sin tur gör att vi inte alls bryr oss om dessa personerna när de går efter konstjakten och man får ingen sympati om någon lär dö eller överleva i slutändan. Det enda jag såg var skådespelarna som spelade sig själv, inget annat. Något som min far påpekade till mig, som för övrigt heller inte tyckte särskilt om filmen.
Varje gång dessa personerna är framför kameran har de mer eller mindre småleende på sig sättet de pratar med varandra kommer mer av sig som ett gäng kompisar som spelade in en film tillsammans. Visst är det bra att man är goda vänner i branschen och när man gör filmer tillsammans, men då måste de också finnas karaktärer bakom porträtten (no pun intended), något som inte denna filmen har.
Det blir istället Bill Murray som spelar Bill Murray, George Clooney är George Clooney och Matt Damon är Matt Damon etc. Den enda skådespelaren som kom av sig som något charmig, sympatisk och hade någon slags roll bakom sig var Jean Dujardin.
Men han dör halvvägs in i filmen
Där är massvis med scener också som hade kunnat klippts bort och det hade inte gjort någon som helst skillnad till filmen överhuvudtaget.
Cate Blanchett rollen är inte ens så pass viktig och hade hur lätt som helst kunnat antingen ersättas med vem som helst eller klippts bort totalt, och du hade inte märkt någon skillnad. Det känns mer att hon enbart är med för att George Clooney var rädd att de blev för "grabbigt".
Sedan är där de poänglösa komiska scenerna, som i det första taget inte alls var roliga, men också totalt poänglösa. Där var ingen som helst uppbyggnad till sketcherna och inget riktigt avslut. Där är till exempel en scen med Bill Murray och Bob Balaban där de träffar en tysk soldat, de tar en cigg, säger John Wayne och går sin väg. Vad var poängen med den scenen, vad tillförde den förutom ett uselt skämt?
Eller scenen där Matt Damon råkar gå på en mina (scenen som är med i trailern). I trailern tyckte jag den var smårolig, men i filmen herregud vad de mjölkar ut den scenen totalt. Där är åter igen ingen som helst uppbyggnad, han trampar på den off camera och de spenderar 5 minuter på om det är en lös mina eller om den kommer sprängas. Åter igen ingen scen som har något med huvudhandlingen att göra och tillför ingenting förutom en usel sketch som ÅTERIGEN skulle klippts bort.
Det är verkligen tråkigt att filmen består utav en hel del meningslösa scener, där av en del komiska sketcher som tar en ur filmen totalt, då det är en berättelse som jag finner väldigt intressant.
Jag känner att efter jag har klagat en del nu får jag åtminstånde nämna något bra med filmen, och det är där.
Jag gillade musiken en hel del. Den hade den där klassiska 40-tals armémarsch tonen i sig, något som jag gillar i andra världskriget filmer som de använder till musiken. Sedan är det en vacker film att kolla på. Jag gillade framför allt dags scenerna när armémarschen spelades i bakgrunden, de fick mig att tänka på det riktiga kriget.
Sedan är där en del bra scener med emellanåt, men för varje bra scen följs det av fem dåliga. Men en scen som jag verkligen gillade var när Bob Balaban spelade upp en vinylskiva som var till Bill Murray, där Bill Murrays familj spelade in när de sjöng "Have Yourself A Merry Little Christmas". Scenen här var bra spelad då man hör musiken i bakgrunden under juletid och man ser på Bill Murrays ansiktsuttryck och de andra soldaterna. Det var den mest rörande scenen i hela filmen och gav ett starkt intryck. Varför filmen inte var mer åt det hållet har jag ingen som helst aning över.
Till sist så är de första 10 minuterna bra, men efter titeln i filmen så går filmen nedför.
I sin helhet var detta för mig något utav en besvikelse. Jag hade läst att den fick dålig kritik, men alltid som vanligt när jag sett fram emot en film så skiter jag i kritiken och vill ändå bli överraskad.
Men fan också, här blev jag besviken. Vilket är så jävla tråkigt då det är en berättelse som är väldigt intressant och funkar i filmformat. Jag kan inte tänka mig att det var så här från början under projektets början, och tror innerst inne någonstans att de gick fel.
Den har några få bra scener, vackert foto och fin musik. Men detta överskuggas av ett stelt manus som inte vet vad den vill berätta eller göra, karaktärer som inte existerar utan spelas av skådespelare som spelar sig själva och flertals scener som inte alls har med handlingens syfte.
Den här filmen gör inte de riktiga personerna (som för övrigt var ca. 300 personer och från över hela världen) värdiga!
Men när en film i denna genren inte ens kan få min fader att bli underhållen eller tycka det är bra har något gått käft rätt åt helvete, för han är en enkel person som säger de mest är bra som han ser.
Tack för recensionen, ska se den i morgon med en vän och utifrån trailern att döma så ser det ju som sagt ut som en intressant film, men jag har inga direkt förväntningar på den och ännu mindre nu efter din recension.
