Vilken film såg du senast?

Gravity (2013)
En rymdstation kolliderar med rymdkskräp och de enda överlevande är astronauten Matt Kowalski och ingenjören Ryan Stone. Efter olyckan så måste dessa två arbeta tillsammans för att kunna klara sig ur rymden och komma tillbaka till jorden levande.

Vi möts redan i inledningsscenen av det riktigt vackra fotot och snart ska även de imponerande specialeffekterna nå våra ögon. Effekterna i filmen är jävligt bra gjorda och känns otroligt verklighetstrogna - en perfekt tillämpning för hur specialeffekterna har gjort en rejäl uppåtkurva de senaste 20-30 åren. Om man ska se en film som Gravity så gäller det att man håller sig borta från äldre filmer med specialeffekter ett bra tag om man inte vill förstöra upplevelsen. För skulle jag till exempel köra på Kubricks gamla klassiker, och en av mina favoritfilmer 2001: A Space Odyssey så skulle förmodligen upplevelsen inte vara lika stark som innan. Men när jag nu fått specialeffekterna och fotot ur bilden har jag nog inget bra kvar att säga om Gravity.

Det som jag hatar allra mest hos Gravity är att den måste vara så äckligt uppenbar och klichéartad. Hela tiden: klyscha efter klyscha. Det finns så mycket som jag bara vill klanka ner på i alla klichéerna och jag kommer förklara mig på de som jag störde mig allra mest på. Till att börja med - Geroge Clooney och Sandra Bullock i en film som endast har två skådespelare. Haha, det är väl de två mest jävla uppenbara skådespelarna man kan sätta i just en sådan här film. Varför just de två tillsammans? En skulle fungerat men båda de två, nej, det går inte hem hos mig. Det finns en levande kvinnlig skådespelare som är den ända som skulle vara lika hemskt uppenbar att sätta i den rollen som Bullock har och det är Julia Roberts. Någon annan levande manlig skådespelare för Clooney finns det inte som skulle vara lika äckligt uppenbar.

Vad har vi mer för uppenbara grejer att klaga på? Jo, Bullocks rollkaraktär är ju uppbygd så att man bara spyr av utav alla klyschor och uppenbarheter. Kvinnan med det lilla instabila psyket och svåra uppväxten ska gå igenom en kamp för att hitta livsviljan. På allt detta ska hon även ha en dotter som har dött i cancer. Buhuhu, jag gråter, inte av sympati för karaktären men eftersom det är så, ja sorgligt att man ska skriva Bullocks karaktär på detta sättet.

Sen så finns det lite fler småsaker som jag störde mig lite mindre på, men som helt övertogs av de två största störningsmomenten. Fotot där Bullock kommit in i den första rymdstationen och ligger i fosterställning samtidigt som en slang letar sig perfekt från hennes mage. Tyvärr så görs denna metaforiska bild av ett tryggt foster i mammans mage alldeles för uppenbar och ligger i ett långsamt tempo alldeles för länge för att jag ska uppskatta den.

Sen att det finns så många praktiska manusluckor stör mig också. Några få exempel är till exempel när Bullocks karaktär spinner runt i rymden så saktar den långsamt ner, men eftersom att det inte finns något motstånd i rymden skulle hon aldrig sakta ned och fortsätta snurra i all oändlighet. Även avstånden mellan de olika rymdstationerna som benämns i filmen är helt olika från verkligheten. De som benämns ligger i helt olika banor från varandra och att ta en rymdpromenad mellan dem skulle inte vara möjligt. Det finns fler luckor, men jag begränsar mig där.

Gravity är en sådan film så får alldeles för mycket bra kritik i media. Det är en otroligt överskattad film som går hem och plockar pris efter pris på galorna och hyllas med toppbetyg i vartenda stortidning.

Jag uppskattade effekterna och fotot väldigt mycket och det är väl det som inte får mig att ge något bottenbetyg. Gravity får ett godkänt betyg på sin höjd på grund av de påkostade specialeffekterna som känns väldigt realistiska. Sen så är vissa delar av manuset - som den allra första delen innan stationen kolliderar med rymdskräp helt okej skrivet också. Men jag störde mig på alldeles för mycket för att kunna ge den ett högre betyg än en riktigt svag 5/10. Årets största besvikelse.