Vilken film såg du senast?

20 Feet from Stardom (2013)

20 Feet from Stardom är en dokumentär om bakgrundssångare i musikbranschen och hur svårt det verkligen är att slå som soloartist efter att ha sjungit backup, hur bra man än är.

20 Feet from Stardom är en dokumentär som visar hur musikbranschen verkligen ser ut. Du kan sjunga som Aretha Franklin, men ändå aldrig slå, just för att du är en backupsinger. Du kan spela in kända låtar, medan någon annan tar cred för dem, genom kryphål i kontraktet - ingen vet ändå vem du är. Det är en hård bransch, det visar sannerligen denna dokumentär.

Vi har några väldigt intressanta intervjuer med betydelsefulla musiker så som - Bruce Springsteen, Stevie Wonder, Sting, Mick Jagger m.fl. Det är kul att se dessa gamla gubbar sitta och prata om backupsångare, och att även de faktiskt kan erkänna hur orättvis branschen är.

Det finns även riktigt vackra och jävligt bra gamla framträdanden från till exempel Joe Cocker, David Bowie, Ray Charles och Lynyrd Skynyrd. Det är ganska okända klipp av framträden från dessa artister som visas, och även jag som gillar dem alla har inte sett ett ända av klippen förut. Så om du gillar musik, eller i alla fall den musik som filmen behandlar, så tror jag du kommer gilla 20 Feet from Stardom.

Alla de mest kända backupsångarna är med i filmen så som - Merry Clayton, Lisa Fischer, Cissy Houston, Darlene Love och Táta Vega, för att nämna några. Alla dessa är fantastiska sångerskor, som alla framträder, både i arkivklipp samt i nutid, i filmen. Det är så tråkigt att se dessa fantastiska sångerskor som kämpat hela sitt liv för att få stå i rampljuset, men aldrig kommit dit på grund av den hårda branschen. Táta Vega säger en gång i filmen - "I think if I hade made it I probably wouldn’t be sitting talking to you right know, ‘cause I would have OD’d somewhere." och det berörde mig ganska djupt. Det är väl det som var den hårda sanningen från den hårda branschen.

20 Feet from Stardom var en riktigt bra och fin dokumentär. Det är inte en av de bästa från i år, men inte heller en av de sämsta. Betyget ligger mellan svaga sjuan och starka sexan. Tillslut landar vi på starka 6/10.

Nu har jag sett alla de Oscarsnominerade dokumentärerna. Om jag ska rangordna dem blir det något i denna stilen.

Salò, eller Sodoms 120 dagar.

Ptja, vet inte riktigt vad jag ska säga om denna filmen. Ett gäng knäppa fascister som får leva ut sina vildaste sexfantasier, detta genom att låsa in ett gäng ungdomar i ett chateau och sedan knulla röv och käka bajs. Jag fann filmen intressant och stundtals väldigt humoristisk.

Bara en person med Vlad Tepes som avatar kan finna Salò humoristisk.

Såg just Nebraska. Den var hyfsat deppig och jag kände inte riktigt att filmen fångade mig. Bra rollprestationer och OK story dock.

Jag såg precis klart på filmen Freddy Got Fingered: http://www.imdb.com/title/tt0240515/?ref_=nv_sr_6

Så dålig film och så sjuk film att den blir rolig. Jag skrattade nästan hela tiden! Om du vill se en sjuk komedi, så rekommenderar jag Freddy Got Fingered!

I betyg får filmen 7 av 10.

Airees.

Såg den fantastiskt otroliga filmen Gökboet för första gången. Jag hade höga förväntningar men de överträffades. Gillade filmen skarpt! Är ju en ansedd riktigt bra film men den passade min smak också så mycket kul.

Gloria (2013)

Gloria är en chilensk skild kvinna i femtioårsåldern. Hon träffar den också skilda Rodolfo under en kväll på Santiagos klubbar. De inleder en relation, med upp och nedgångar.

Jag tyckte Gloria var ganska långdragen, ganska uppenbar också. Det är inte den vanliga kärlekshistorien vi får se i en Hollywood-rulle. Men det känns ändå som jag sett liknande förut, vart kan jag dock inte placera.

Paulina García är fantastisk, hon lyser upp hela filmen när hon spelar Gloria. Hon är det bästa med hela filmen. Gloria är en lite irriterande rollkaraktär och det lyckas Paulina García spela igenom på ett diskret men briljant sett.

Jag gillade filmen delvis, inledningen och slutet var det bästa. Men transportsträckan där emellan på circa timmen kändes något för lång och delvis lite tråkig. Men jag gillade Gloria.

Den ligger mellan en stark femma och en svag sexa. Idag så får den nog en stark och fin 5/10, vilket i min bok är betyg godkänt.

Här har du en annan film med samma namn som är betydligt mer än en femma.

Såg precis Nigger (1990) efter att ha läst om den på Film: allmänt-forumet. Stig Larsson regisserar, Persbrandt i huvudrollen. En del scener var riktigt bra, roliga karaktärer, lite filosofiska inslag i dialogen, men det vägdes ner av alltför många fullkomligt onaturliga repliker och beteenden. En halvbra film som är mer intressant på grund av de medverkande än själva innehållet. Kul att se ändå.

5/10

Jag har inte luskat ut om denna tråd är en generell filmrecenssionstråd med tillhörande diskussioner om filmerna eller om det är kort och gott "Vilken film såg du senast?"-tråd.
Nåväl, sedan mitt senaste inlägg av den mediokra "Catching Fire" så har jag sett två nya, så jag klumpar ihop dessa i samma inlägg, trots det kanske bryter mot reglerna i tråden. En av dessa har jag defacto sett "näst sist", och det är:

Gravity http://www.imdb.com/title/tt1454468

Denna lät ap-trist när jag glodde på IMDb men den hade fått väldigt bra/högt betyg av många tittare (vilket förvisso även "Catching Fire" fått) men jag kollade på den och den var bra. Kanske lite väääl flosklig ibland, men på det stora hela, spännande och *trumvirvel* originell, trots det finns en mängd olika avarter av rymdfilmer på marknaden.
Bra musik, fantastiska CGI-effekter. Mycket bra 7/10.

Sedan glodde vi på:

Dallas Buyers Club http://www.imdb.com/title/tt0790636 med en fantastisk Matthew McConaughey (ja, jag googlade stavningen) i huvudrollen som den homofoba och AIDS-sjuka Ron Woodroof och hans kompanjon, den minst lika fantastiska Jared Leto som hans transexuella business partner. Filmen är baserad på verkliga händelser (som om det skulle göra någon skillnad) och är löjligt bra tidstypisk. Mycket bra 7/10, för den också.

jag har nu äntligen sätt one flew over the cuckoo's nest (1975) och den var riktigt bra och rolig, rekommenderar den starkt.

La vie de bohème:

Den andra Kaurismäki filmen som jag ser och den här lågmälda deadpan tragedi-komedi har en balans mellan humor och det mörka i en artisans vardag där de lever hand-till-mun; magert och ostabilt.

Filmen innehöll vackra, poetiska bilder med skarpa skuggor som förstärks utav användningen av svartvitt monokrom.

När filmen närmar sig sitt sorgliga slut sker en övergång mellan två säsonger, och vid varje tidigare tillfälle understryks detta med en vit titel mot en svart bakgrund "Höst/Vår", men nu byts det direkt till bilder av vårblommor och blommande träd; vilket innebär ett möte med ödet.

Gillade trions individuella karakteriseringar som separerade dem från varandra, och även Jean-Pierre Léaud lilla roll som en konstintresserad "affärsman".

Många visuella skämt sker även under filmen, tex ett tillfälle då en av huvudkaraktärerna ska göra sopa åt en kvinna så smyger han upp till hunden och tar dess ben, som han lägger snabbt ner i grytan.

4/5

Sharknado (2013).
En storm tvingar ett stim hajar att simma från Mexico till Kalifornien och äter upp en massa människor på vägen. Dessutom kastas de upp på land på grund av vågorna. Tack och lov att alla som bor längre in mot land är säkra! Men vänta lite! En tromb över havet suger upp vatten och hajar och fortsätter in mot land! Nu är det upp till en surfare/bartender, hans ex-fru, hans dotter, en servitris med hagelgevär och hajhat, ett fyllo och en australiensare att rädda Los Angeles.

Lika dumt som det låter. Jag brukar gilla Asylums monsterfilmer men den här var riktigt kass. Jag vet inte hur en haj som hamnar på land reagerar men borde den inte vilja ta sig till vattnet? I den här filmen försöker hajarna äta allt omkring sig. Lägg till fula effekter och inkonsekvenser och det här kan vara den sämsta film jag sett (bortsett från Poolboy och Aliens vs Avatars).
1/10