Citat:
Ursprungligen postat av
Peter_18
Du får tro vad du vill, men jag känner ganska många killar i 17-18-årsåldern som är hur trevliga som helst och som har varit ihop med samma jämnåriga tjej i flera år, och alla de tjejerna verkar hur nöjda som helst med relationen.
Det finns ingen som helst anledning för någon kille att sträva efter någon annan personlighet;
ingen tjej går på "svin"-spelet i längden, det kan du tramsa med själv om du tycker att det berikar ditt liv så himla mycket.
Nej nu struntar jag i dig, nu ska jag äta lite kvällsmat.

För det första så "tror" jag ingenting: din invänding har ingenting med varken något jag påstått eller sakfrågan i sig att göra utan än en gång sparkar du upp en öppen dörr som endast existerar i ditt eget huvud.
Poängen är din beskrivning av fenomenet i fråga och jag står fast vid det jag sa. Du tar ut beståndsdelarna och vinklar dem till att handla om "små retsamma spel" och att killen ser sig som "varken sämre eller bättre än tjejen"; allt finputsat och positivt omslaget för att glida rakt in i din förutbestämda världsbild. Påståenden som "han var schysst, känner ni varandra", ska man skratta eller gråta?

Karaktären du målar upp är ingen badboy utan en helt vanlig jävla dussinsvensson. Detta använder du sedan till att jämföra med en annan, osäker karaktär och
vips så är din poäng bekräftad (eller inte).
Grejen med badboy's är just att attityden
inte genomsyras av ett positivt ge-och-tagande utan framställningen är verkligen att han är "bättre" på riktigt. Det kan röra sig om att han är arrogant, spelar otillgänglig, är opålitlig - vad fan som helst. Det är just dessa saker som gör honom attraktiv - inte något "bakomliggande självförtroende" och där de istället är en oönskad bi-effekt eller liknande trams.
Vad är "i längden"? Väldigt få förhållanden varar för evigt. När det kommer till att få många och/eller snygga ligg är det dock ett väletablerat koncept som visat sig ge praktiska resultat om och om igen. Det funkar iofs om man vill ha förhållanden också: när man lyckats skapa ett intresse så är det lättare att eskalera det hela dit man vill ha det.
Detta har ingenting med vad jag gör eller inte gör personligen utan är helt enkelt hur det ser ut i verkligheten. Tramsa kan jag absolut inte tycka att jag gör. Mest synd tycker jag att det är om dig som tvingas till att rationalisera bort obekväma fakta och intala dig själv det du vill höra.
De goda vinner ju alltid i slutändan.