Jobbar hemifrån och tar en paus mellan dagens möten med Blackfish (2013).
Har inte varit så sugen på att se den innan trots att jag faktiskt sett Tilikum på riktigt. Men nu är det dags att se vad som skett bakom kulisserna.
Edit: Jag tycker om mina evighetsprojekt som jag "följer upp" en gång i veckan eller nåt, dessutom så glömmer jag skriva projekt-titeln ofta.. Men låter de puttrar på om vartannat som ett sidoprojekt.
Varför inte? Ska dock bli bättre på att skriva titeln hädanefter.
Jobbar hemifrån och tar en paus mellan dagens möten med Blackfish (2013).
Har inte varit så sugen på att se den innan trots att jag faktiskt sett Tilikum på riktigt. Men nu är det dags att se vad som skett bakom kulisserna.
Hur var det att se den bjässen i verkligheten?
Återkom gärna med vad du tyckte och om det ändrade din syn på Seaworld eller inte.
Hur var det att se den bjässen i verkligheten?
Återkom gärna med vad du tyckte och om det ändrade din syn på Seaworld eller inte.
Förhoppningsvis hade man en negativ syn på SeaWorld redan innan dokumentären. Helt sjukt att vi inte har kommit längre som art när det gäller moral på artnivå. Dokumentärer som denna är bra för att få folk att tänka kring det i alla fall.
Hur var det att se den bjässen i verkligheten?
Återkom gärna med vad du tyckte och om det ändrade din syn på Seaworld eller inte.
Nu var de ju rätt många år sen vi var där sist, men visst är det mäktigt att se nåt så stort och magnifikt på nära håll. Det går inte att komma ifrån.
Då tänkte jag nog inte så mycket på hur de behandlades utan var mer fascinerad av storleken och av späckhuggare som art egentligen. Nu hade jag hellre velat se dem ute i det fria.
Vad jag tyckte är kanske egentligen nåt för en annan tråd men svarar här ändå:
Kan inte säga att min syn på Seaworld eller någon annan vattenpark (eller djurpark för den delen) ändrats nämnvärt. Fångenskap kan aldrig jämföras med frihet. Som barn ser man bara det som en kul grej men som vuxen börjar man snabbt tänka i andra banor. Här har det dock debatterats flitigt både i tv och tidningar de senaste åren, framförallt efter 2010, om både hur farliga späckhuggarna är och hur de behandlas så lite mer insyn har man fått.
Det som slår mig med dokumentären är hur lätt det är att påverka folk, alla tränare och guider verkar ju tro på det de säger och det blir nästan nåt sektliknande i att hålla allt som inte riktigt är rätt för sig själv.
Tycker att den var välgjord och det är bra att fler får upp ögonen för hur det verkligen är.
Förhoppningsvis hade man en negativ syn på SeaWorld redan innan dokumentären. Helt sjukt att vi inte har kommit längre som art när det gäller moral på artnivå. Dokumentärer som denna är bra för att få folk att tänka kring det i alla fall.
Och framförallt skrämmande att människor ser detta som "underhållning". Men det beror förhoppningvis på okunskap och då är dokumentärer som Blackfish väldigt bra i informationssyfte. Jag var negativt inställd till djurparker tidigare också, men har ändrat mig på den punkten då djuren ändå (även i det fria) lever på en begränsad yta och på djurparken får de dessutom mat varje dag. Men att späckhuggare hålls inspärrade på detta vis är rent djurplågeri (när de instinktivt är vana vid stora öppna hav).
Nu var de ju rätt många år sen vi var där sist, men visst är det mäktigt att se nåt så stort och magnifikt på nära håll. Det går inte att komma ifrån.
Då tänkte jag nog inte så mycket på hur de behandlades utan var mer fascinerad av storleken och av späckhuggare som art egentligen. Nu hade jag hellre velat se dem ute i det fria.
Vad jag tyckte är kanske egentligen nåt för en annan tråd men svarar här ändå:
Kan inte säga att min syn på Seaworld eller någon annan vattenpark (eller djurpark för den delen) ändrats nämnvärt. Fångenskap kan aldrig jämföras med frihet. Som barn ser man bara det som en kul grej men som vuxen börjar man snabbt tänka i andra banor. Här har det dock debatterats flitigt både i tv och tidningar de senaste åren, framförallt efter 2010, om både hur farliga späckhuggarna är och hur de behandlas så lite mer insyn har man fått.
Det som slår mig med dokumentären är hur lätt det är att påverka folk, alla tränare och guider verkar ju tro på det de säger och det blir nästan nåt sektliknande i att hålla allt som inte riktigt är rätt för sig själv.
Tycker att den var välgjord och det är bra att fler får upp ögonen för hur det verkligen är.
Håller med dig, var på Köpenhamns Zoo för två år sedan och hade inte varit där på flera år och det kändes verkligen fel att kolla på dessa djuren som en attraktion.
Jag har lite filmer med Clint Eastwood att ta igen som man av någon oklar anledning har missat. Först ut blir Den gode, den onde, den fule (1966). Har givetvis höga förväntningar!
Ett bra val. En av dom bästa västern som har gjorts.