Citat:
Ja det ska väl inte underskattas, seder och traditioner. Men jag hänger ändå upp mig på det eftersom jag inte ser mig själv ta efter det från t.ex. föräldrar. Tycker inte att mina föräldrar snackar om andra i form av efternamn. Farsan kan nämna grannarna vid dess efternamn men bara när han talar om dem som par.Kan det inte vara så att de historiska skäl som påpekats i tråden lever kvar som jargong, framför allt i sådana sammanhang där män gör saker tillsammans i enkönad grupp och "tillåts vara karlar"? Delvis omedvetet, säkerligen. Man kan ju dra en parallell till det i media ofta påpekade faktumet att det fortfarande är så svårt att komma ut som homosexuell i den manliga fotbollsvärlden för att konstatera att lite andra, mer traditionella normer gäller där än i samhället i övrigt.
Sedan undrar jag om den som är "Larsson" på fotbollsträningen nödvändigtvis är det konstant eller kan förvandlas till "Stefan" på en parmiddag med en lagkamrat och dennes flickvän.
Sedan undrar jag om den som är "Larsson" på fotbollsträningen nödvändigtvis är det konstant eller kan förvandlas till "Stefan" på en parmiddag med en lagkamrat och dennes flickvän.
Men det stämmer väl rätt bra att det sker omedvetet. Jag kanske är påverkad redan vid faktumet att jag vet att min pappa kallas för efternamn ibland.
Och kallar t.ex. en lärare mig för mitt efternamn så är det väl rimligt att klasskompisar snappar upp detta och så förs det vidare..
Intressant scenario! Jag har svårt att se flickvännen kalla honom för Larsson medan det är lite svårare att avgöra vad lagkompisen hade sagt. Där beror det nog lite på fall till fall, men min magkänsla säger att det är vanligare att kompisen säger förnamn, kanske på grund av att de då är så få i gruppen.
Jag kan nog tycka att det känns opersonligt att kalla en ensam närvarande killkompis för dennes efternamn. Föredrar t.ex. själv att kallas för mitt förnamn när jag är ensam med en polare medan jag inte har något emot att kallas för mitt efternamn i grupp.
Citat:
Nej det är bara jag som är nyfiken Som du nämnde i TS har det med lumpen och göra, vet inte om det symboliserar speciellt mycket.. Blev någon kränkt över detta eller.. 
Jag kallades för mitt efternamn mellan hela 6-9an av en lärare, har även militärefternamn.
Även i fotbollslaget tilltalades nästan alla vid efternamn.
Jag kallades för mitt efternamn mellan hela 6-9an av en lärare, har även militärefternamn.
Även i fotbollslaget tilltalades nästan alla vid efternamn.
Eller ja, hon som skrev blogginlägget jag länkade till verkade lite kränkt och jag kan väl tänka mig att det finns fler som anser att det sänker det ena könet - och höjer det andra.
Citat:
Spännande! Har du nån idé om vad det beror på?Även om min tes känns rätt bekräftad får jag medge att det ändå är vanligare än jag trodde att tjejer kallas för sina efternamn. Det ska dock inte förväxlas med att det ofta förekommer, vågar fortfarande påstå att det är ovanligt - om än inte till den låga grad jag först trodde.
