Killar kallas oftare för sina efternamn. Varför och vad symboliserar detta?

Oj, poletten trillade verkligen inte ned. De heter dotter i efternamn eftersom de är döttrar, dvs kvinnor.

Om en flicka föds som har en pappa som heter Jón, då får hon heta Jónsdóttir i efternamn eftersom hon är dotter till sin pappa Jón. Det är alltså bara kvinnor som heter dóttir i efternamn.

I gymnasiet blir jag alltid kallad för mitt efternamn I högstadiet kallade folk bara mig för mitt förnamn De enda gångerna jag blev kallad för mitt efternamn när jag var liten var när jag var på tennisläger med äldre osv.

Stämmer väl inte? likgiltigt för båda könen, ett efternamn är ett efternamn. Men som sagt vet bara om en familj från Island och där heter både pojken och flickan -dotter i efternamn, kanske bara här i Sverige i Island är det kanske annorlunda.

Man låter den påkallade agera frontfigur och hövding för hela släkten/klanen... Gissar jag. Att kalla någon vid efternamn görs alltid av respekt. Lumpenteorin tror jag är blaj.

Tror inte att lumpen har med saken och göra, iaf har jag blivit kallad till mitt efternam sen skolan av lärare och många av mina vänner kallas också till sitt efternamn

Suck... Ja. I Island så heter man Snorrí Indridason om man är son till Indridur, om man är dotter till Indridur heter man Fylgja Indridadottir. Dina isländska vänner är kanske genusöverskridande...

Ja, men det kan förmodligen ha att göra med att den familjen gått över till ett mer "modernt" efternamnssystem där man ärver sina föräldrars efternamn istället för att få ett eget. Och det kanske är så att mamman i familjen är ensam vårdnadshavare eller att hennes mamma i sin tur var det. Då har dotter-efternamnet blivit släktnamn.

Min mamma hade ett son-efternamn efter sin pappas förnamn, trots att hon är kvinna. Och det är väl ett uttryck för en lite förvirrad övergångsperiod där döttrarna blev -son istället för -dotter.

Jo, för att på landet, bland bönder och annat skrafs har man dålig fantasi vilket innebär att alla mer eller mindre döper sin avkomma till samma sak. Det finns alltså 14 Benny, 8 Sonny, 16 Jimmy i varje socken.

Så. för att skilja dessa åt så man inte lockar till sig grannens snörnos av misstag, utropar man istället efternamnet, varvid den kommer rusandes.

Många har sagt mitt efternamn genom åren, och jag råkar gilla det! Den enda förklaringen jag känner till är lumpen. Jag tror istället det är för att de gillar efternamnet.

Det härstammar nog från traditionella, manliga områden såsom sport och det militära.

Min gissning är att det var/är ett sätt att distansera sig från varandra. Förnamn har en tendens att kännas personligt och vänskapligt, medan efternamnet har en mer formell grund.

Ska man vara petig, så är de isländska namnen på -son och -dóttir i strikt mening inga efternamn, eftersom de inte ses som namn ö h t.
T.ex. Sigurdur Jónsson heter enbart Sigurdur, men är Jónsson, dvs. Jóns son.
Därför är den isländska telefonkatalogen – om jag är korrekt underrättad – listad efter förnamnen. Verkliga efternamn är ovanligt på Island och jag har för mig att Halldors tagna efternamn Laxness vållade en del diskussion.

Om detsamma kan sägas gälla vår svenska son- och dotter-namn innan de blev ärftliga under andra halvan av 1800-talet är väl lite oklart. Det fanns inga bekräftande telefonkataloger på den tiden.

När det gäller trådens ursprungliga fråga så är min professionella gissning att det faktum att männen var de som förr i tiden även umgicks i det offentliga, medan kvinnor var hänvisade till hemmet, troligen ligger bakom att det känns lättare att kalla män vid efternamn. Det manifesterades väl längre tillbaks för gemene man främst i det militära, men även i andra sammanhang har det varit nödvändigt att skilja män med samma dopnamn åt, inte minst i juridiska sammanhang.
Sedan har väl kvinnorna knutits till männen genom att kallas fru Andersson, istället för att ha antingen ungdomens eller makens efternamn som sitt eget.

Nej, men det fanns kyrkböcker och en folkbokföring där alla listades med för- och efternamn eller annat släktnamn.

http://hd.se/familj/slaktforskning/wp-content/uploads/2009/03/magnusson-claes-fodelsebok-1860-ny.jpg

Jag vet fortfarande inte vad det finns för belägg för att män oftare adresseras med sina efternamn och kvinnor med sina förnamn. Det verkar snarare vara en handfull vaga indicier. Jag heter mitt förnamn och brukar nästan alltid kallas för det.