Tror så här jag.
Enligt utredningen av KJ har han både hotat och brukat våld. Jag tror att han inte orkade med övergången till att bo ensam. Det är ett stort ansvar att ta hand om ett annat liv. En hund behöver kärlek och bekräftelse, motion, mat, mental stimulans. Hunden skäller, morrar, gnäller om den inte får vad den behöver. Vi vet att KJ inte försåg sig med tillräckligt med mat, han var en undernärd sparris. Om hunden inte fick sina behov tillgodosedda (den rastades ute på balkongen), kan den ha blivit "jobbig". Jobbig=måste försvinna. Har för mig att jag läst att hunden uträttade sina behov inomhus, att den blev ett problem för KJ.
VB, hon var också "jobbig". Hon gjorde inte som KJ ville. Alltså måste hon försvinna, precis som hunden.
KJ har inte haft förmågan att sätta ord på sina känslor, han började slå VB i huvudet…

Sedan övergår våldet till att bli dödligt.
Vad jag förstår har utredningen inte kunnat fastställa vad som egentligen hände med hunden. Vi ser tyvärr två identiska händelser här.
Kan tycka att personer med grava funktionsnedsättningar inte ensamma ska ta hand om en hund, och inte bo ensamma. Hur blir det med KJ när han blir fri? Ska han bo ensam då?
Hur mycket har mamman fått navigera runt KJ? Har de levt i något slags symbios eller beroendeförhållande? Vore intressant att få veta mer om den relationen. Enligt grannar, skvaller i tråden, var föräldrarna rädda för KJ. Hur ska det då gå för dem när han blir fri?
Att KJ befinner sig på ett barns nivå emellanåt, är uppenbart när han skickar "kramar" till tingsrätten. Han verkar även ljuga som ett barn, det som inte erkänns, finns inte… Med tanke på VBs blod i hans bil, hade normalvuxna erkänt vid sådan bevisning, men
KJ vill inte att händelsen ska finnas, alltså nekar han och kommer så att göra tills den dagen han blir fri. Med nuvarande historik tror jag att det är så.
De som diskuterar tejprullar får fortsätta göra det resten av livet. Ha det gött!