Citat:
Ursprungligen postat av
uphill98
Jag har haft två sugar babes, båda studenter, och deras motiv var i stort sett detsamma.
Istället för att bo ihop med fyra andra i en etta så ville de ha råd med en egen liten lägenhet, möjlighet att käka mat på finare restauranger istället för ICAs risnudlar fem dagar i veckan och möjlighet att köpa kläder någon annan stans än på HMs rea.
Rätt enkla och förståeliga ambitioner som se löste genom att vara sugar babes. I början var det rätt mycket "pay for play" men allt eftersom vi lärde känna varandra så blev det mera diskussioner och en hel del mentorskap. Helt OK tycker jag även om jag inte har någon just nu
Det är lite så jag känner nu. Visserligen bor jag inte med fyra andra i en etta men jag är studerande och har trots en periods försök att hitta jobb så skiter det sig. Fick två intervjuer av alla sökningar jag gjort hittills (och ja jag söker fortfarande!), den ena var slavjobb till minimumlön (97 kr/h trots min långa arbetsliverfarenhet inom branschen/det specifika området på mer än sju års tid) och jag kände att jag inte kunde ta studietid och familjetid framför ett sådant jobb. Det andra jobbet var nästan likadant, väldigt lite timmar dock och i slutändan så gjorde de en gruppintervju vilket medförde ett så icke personligt möte som man kunde få = fick ej jobbet...
Numera handlar jag inte ens kläder längre pga ekonomin, går nästan överallt eller plankar på buss/spårvagn, är rätt isolerad då jag inte har råd att åka bort till vänner eller göra några fritidsintressen. Med andra ord är det inget liv man vill ha/önskar sig och tja... Förutom att ha ett sexuellt umgänge med någon annan än min kille så gör jag nästintill vad som helst för att få bocka av en del av vardagens jobbiga punkter!