Är alkoholism en livsstil?

Jag vet bara att jag dricker vid tillfällen när det är roligt/trevligt/mysigt; vid positiva tillfällen. Att försöka dränka sin sorg/ lugna nerverna fungerar bara inte, utan istället blir det etter värre. Min erfarenhet är att alkohol förstärker såväl positiv som negativ energi.

Du dricker vid positiva tillfällen, ja, men själva etanolen påverkar ditt CNS så att du blir mera avtrubbad och "sluddrig", dvs. "nedåt".

Därav kan man tycka att fylla är roligt/mysigt, sociala hämningar släpps och man kan kanske vara mer öppen med folk.

Visst är det så, men jag tycker också att negativa känslor som sorg, vrede osv förstärkts av av alkoholen. Kanske är detta en följd av att man blir som du säger '...mera avtrubbad och "sluddrig"...' och att man därför inte klarar att hålla känslorna i schack.

Topicen heter alkolism, en livsstil.

Sluta jiddra om ni aldrig ens varit nära. Sluta om ni aldrig hängt på låset.

Saken är den att.. kan inte personen här som känner sig fri,få vara det.

Vi andra kan bara skriva skaffa familj ät vitaminer osv...

Det finns olika val man gör i livet, en del är tvingande andra frivilliga.

Railway har gjort sitt va och trivs med det.

Kanske inte tillför så mycket till staten Sverige, men å andra sidan belastar han ingen.

Den dagen railway kommer till det stadiet att han hämtas av ambulans är det en annan sak.

Här har vi tydligen en wise gay som kan allt som är värt att veta om livet.
Du menar mao att vi av respekt för ringway skall sluta posta inlägg, trots att det var ringway själv som skapade tråden.

Jag vet att det varit mycket problem med järnvägsnätet den senaste tiden men FYI så heter trådskaparen ringway -inget annat.

Familjelivet är inget för mig heller. Men att leva under flaskan är inte heller optimalt.

Det här komplext, ska erkännas att vissa dagar är perfekta. Medans andra är värre, finns inget värre än att vakna 04 och inse att bolaget öppnar vid 10. Men normalt sätt undviker jag abstinenesen genom att inte dricka för mycket eller att ha en återställare på morgonen. Finns inget godare än att ta en whisky på morgonen.

Inte läst hela tråden, men TS: Kör du aldrig bil? Någonsin?

I min värld verkar du rätt isolerad och ensam men det kan ju vara exakt så som du vill ha det. Själv hade jag nog gått under.

Vad är det som får dig att inte "gå under" av arbetslivet då? Antar att du jobbar 8-16, mån-fre med två dagars veckoslut. Tycker det låter mycket deppigare att måsta vakna 7 varje vardag och ha fasta rutiner.

Ringway lever drömmen enligt mig (nästan iaf), arbetar 1 dag/månad och har råd till sprit+hyra+mat. Själv hade jag såklart sett till att jag haft lite större kapital så jag haft råd att köra dataspel och dra till bio/festivaler med kompisar ibland, resa utomlands frekvent samt hänga på bar största delen av tiden.

Ser inget bättre i svenssonlivet, mera måsten att följa och mindre tid att njuta av frihet.

Känns som jag går under om jag inte får stimulans och utmaningar. Tycker inte 40 h/vecka är för mycket att ”ge upp”. Räcker jag är sjuk eller ledig några dagar för tristessen ska smyga sig på.

Sen tycker jag att det är socialt stimulerande på mitt arbete. Tycker mycket om mina kollegor.

Men alla är inte lika och har full respekt för TS liv även om jag inte kan förstå det. Är han verkligen lycklig så är det ju bra, men jag skulle som sagt inte kunna vara det i samma sits.

Du menar alltså att man inte kan stimulera och utmana sig själv utan ett arbete?

Man kan vara social utan arbete också. Det är verkligen korkat om du jobbar för att "stimulera" din hjärna och "socialisera", det krväs verkligen inte ett arbete för någondera.