Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jag syftar på mördare som Ted Bundy och Ed Gain.

När du nämner dessa två blir det nästan plågsamt att jämföra med Sveriges egen låtsas-seriemördare TQ. Precis som GW Persson sa för många år sen är TQ en helt osannolik seriemördare. Offer av alla möjliga olika sort (män, kvinnor, pojkar, flickor samt den rätt ovanliga kategorin påhittade offer som visar sig vara vid liv.....), på olika orter (utan att transportmöjlighet klarlagts) och på olika sätt (allt utom skjutvapen?).

I all den materia som finns om Quick-fallet kan jag inte komma ihåg om det någon gång gjordes någon egentlig gärningsmannaprofilering på TQ (sådan blev ju väldigt inne på 90-talet). Den borde i så fall ha utvisat "alla fel".

Osannolikt för sverige bara? Borde ju finnas/funnits seriemördare som inte varit så noga med vem man mördar.

Man kan också säga att Bergwall är en sannolik mördare. Med flera grova våldsbrott såsom dråpförsök och allvarlig knivskärning i bagaget.

Så uppåt ett par personer kan han faktiskt ha mördat och ändå passa in i profilen "osannolik seriemördare".

Finns förresten GWs texter från 90-talet tillgängliga nånstans? är nyfiken på hur han formulerade sig om detta på den tiden.

Det är osannolikt för Sverige om du jämför med USA, Sverige är ett litet land i jämförelse. Det är svårt att försvinna i Sverige, byta identitet eller åka långt bort som man kan I USA utan handlingar som pass och identitetskort.

Det finns denna typs galningar, men de blir oftast stoppade vid första eller andra mordet, just för att det går inte att smälta in obemärkt i Sverige på någon ort om man är avvikande. Den som verkligen passar in på seriemördar generaliseringar är Engl*as mördare som redan hade kommit undan ett mord. Men omgivningen hade redan reagerat på honom och han borde ha åkt fast redan vid första mordet om polisen hade gjort sitt jobb. Polisen hade fått in tips om honom som de struntade i att bearbeta.

Leif GW hade gjort en bedömning, som är första steget till profilering, när han avfärdade Sture Bergwall, utifrån det han visste var känt om seriemördare. Som professor i kriminologi kunde han avfärda seriemördarteorier från Qvicksaken. I avsaknad på gemensamma nämnare med det som är känt om seriemördare och den forskning man gjort i USA, med omfattande dokumentation om dessa seriemördare och deras brottslighet.

Det var en märklig reaktion från polis och åklagare att gå vidare med Qvicksaken så som de gjorde, och det visar på hur utsatt en människa kan bli när statens hantlangare utövar tvång utan att förvaltningsrätten och socialstyrelsen gör sitt jobb, där syftet med verksamheten i detta fall är att granska vad som pågår inom slutna tvångsvården.

Det var Qvickgänget trovärdighet upphöjt till absurd trovärdighet, där fantasier och lögner ansågs trovärdiga. Deras trovärdighet och lögner i domstolarna ersatte genuint polisarbete och bevis som styrkte att Sture Bergwall hade mördat.

När saken nu håller på att avslutas ser vi att Säters trovärdighet har missbrukats i förvaltningsrätten för att hålla Sture Bergwall inlåst efter resningarna. Vi ser att det blir kaos när Lambertz utnyttjar sin makt och trovärdighet till att försvara sin sekt. Det blir debatt om juridik som inte finns, men som man vill se, för det kanske är lindrigare för samvetet, än att se att de mest uppsatta i Sverige kan ljuga om gällande rätt.

Jag kan komma på två stycken i Sverige, men det finns säkert fler. Englas mördare vad han nu hette. Och på Helén-mördaren Ulf någonting, som tog livet av sig. Något som tydligen är ganska ovanligt bland dem. Synnerligen obehaglig typ verkar det ha varit.

Englamördaren fick för övrigt tyvärr bara fängelse enligt dagens mode. Så han kommer ut någon gång. Tyvärr

Vi vet att det fanns ångestattacker och att vården måste reagera och agera när en patient/intagen mår så dåligt att de inte kommer till ro.

Men spelar det någon roll om det var äkta eller inte? och om man påstår att attackerna var spelade så är det väl lika allvarligt att en männsiska är i sådan själslig nöd, att han måste fejka ångest?

Det är inte patientens ångest detta handlar om, det är vården och rättsväsendets reaktion på denna ångest som är det som har lett till denna rättsskandal.

Jag har inte svårt att acceptera att Sture Bergwall kände ångest över inlåsning och livet i övrigt, som på objektiva grunder var ett kaotiskt liv, med kriminalitet, droger och tvångsvård. Men det är en sak vården ska hantera i stället för att förvärra den intagnes situation med övermedicinering och terapeutiska experiment, som ledde till att patienten blev oskyldigt dömd för 8 mord.

Konsekvensen var att Sture Bergwall blev frihetsberövad under lång tid på grundlösa fantasier i stället för på juridiska grunder. När de som var skyldiga skulle granskas åtnjöt de JK Lambertzs skydd, som lät saken bli preskriberad i det som var deras ansvar för Qvickskandalen. Medan Sture Bergwall är fortsatt frihetsberövad utan laglig grund.

Det verkar pågå en besynnerlig tankelek om ansvar och orsakssamband, eller ett kollektivt deltagande i ett rollspel, där man byter ut aktörerna i ansvarsfrågan, där de intagna med ångest och andra diagnoser får ta över ansvaret för att terapeuter och läkare inte klarar av sitt jobb. Och tankevurpor som skulle lindra att de skapade en påhittad seriemördare…

Mm, fast nu är dessa två egentligen inte seriemördare enligt den definition som gäller. Då ska man ha mördat 3 offer vid 3 olika tillfällen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Seriem%C3%B6rdare

Det är det som är poängen med att ha ett samhälle som det svenska där man genom personnummer och annan registrering kan ha koll på varje medborgare.

Jag påstår att det är omöjligt att leva det liv Ted Bundy gjorde i Sverige utan att bli upptäckt!

Andra seriemördare i USA har haft sina offer i oändlig slum och misär, där förövare och offer lever anonyma liv bortom all samhällsservice som bostäder, banker, sjukvård, rättsväsende m.m.

Fast i fallet TQ, så var det väl så att uppmärksamheten och knarket hängde samman - åtminstone efter en tid? Att sedan en skör människa ofta vill bli sedd (även ickesköra också) är nog inte ovanligt, men OT, så kan man spekulera i evighet om TQ:s exakta motiv till erkännandet - att psyksjuka tar på sig brott de inte begått är så vitt jag vet ingenting helt ovanligt (Nej - jag sitter inte på någon statistik!). Den viktiga frågan är Säters och rättsväsendets oförmåga att hantera den fabulerande Quick på ett kritiskt sätt!

(Egentligen skall man väl fundera på om du snart börjar kvala in på ignorelistan - trotts kunskaper och ibland intressanta synpunkter framstår signaturen Bohwinkel alltmer som en grälsjuk kverulant…)

Ja, det får väl ansetts vara utrett att just SB är en uppmärksamhetstörstande och mediakåt person av rang. Men det hänger nog ihop med hans personlighet snarare än knarkandet. T.ex. så knarkar han ju inte nu men verkar samtidigt inte kunna få nog av att göra sin släpiga röst hörd.

Vad diskussionen som du gett dig in i handlade om från början var just narkomaners uppmärksamhetstörst generellt men där verkar du inte ha något att bidra med.

Och slutligen anser jag mig inte behöva ytterligare en gång förklara varför jag hackar på Stina-Lina och några till i tråden. Att sedan vissa andra har svårt att eller inte vill förstå detta struntar jag faktiskt i. (Hamnar för övrigt hellre i Fris sällskap än rejdars)

Du framstår ju hela tiden enbart som en grälsjuk kverulant - som vill banka folk med andra åsikter i skallen. Men desinformationsverksamhet modell ddr är ju helt dömd att misslyckas. Dom verkliga sovjetkretinerna i denna Qvicksoppa (vars ansvar du hela tiden vill försöka trolla bort, således) ska ju aldrig komma i skymundan.
Se det så här istället: Sture Bergvalls "uppgift i universum" var att avslöja en hel drös med värdelösa, offentligt avlönade svenskar, inom såväl "vårdindustrin" som inom "rättsindustrien".
Och SB har ju lyckats över hövan - med att först vara stämplad som dåre, för att senare spela ännu mera dåre - med att lura brallorna av en hel hög av folk med fina titlar och ämbeten.

Är (var) inte det jättebra så säg - att SB gjorde oss den tjänsten med att avslöja scharlatanerna?