Citat:
Ursprungligen postat av
Knifvur
1: Ja det lär enligt sanningssägaren Josefsson varit ett helt lastbilsflak i veckan med enorma mängder droger som transporterades via pipeline till Bergwalls rum.
2: Ja denna kvinna med sin djävulssekt, vars mål var att få en enda person - Bergwall - att erkänna massmord.
3-4: Tomas Videgårds pseudonym tycks varit "DJ" som stod för Djävuls-Janne.
5: Just det, den onda djävulskvinnan lär även pumpat sina egna sektmedlemmar fulla med tunga droger och sedan hypnotiserat dem till blind tro med sin suggestiva djävulsterapi.
------------------
För att bli mer seriös, här är några frågor till alla:
- Hur ska en vårdgivare agera när en intagen notorisk blandmissbrukare, dömd för grova brott, som medicineras mot ångestattacker, avslöjar att han mördat en person?
- Hur ska man bedöma sanningshalten?
- Ska man informera polisen? När?
(Anm: frågorna gäller alltså inte vad man INTE ska göra).
Man ska göra det man brukar göra i normalfallet.
Det kallas för utredning, och då kontrollerar man fakta, och glömmer inte bort en sekund att vara objektiv och noggrann. En person som utreder kommer långt med intuition och integritet, och när något inte stämmer, så är slutsatsen att det inte stämmer!
Jag köper nu i efterhand att vissa av Sture Bergwalls erkännanden kan till en början verkat vara sanna, men när man behöver jobba med att framkalla minnen på saker som inte skett, suggestera minnen, manipulera bevis och vittnen och åberopa hypotetiska medhjälpare så var det dags att komma till andra slutsatser än fortsatt polisutredning och åtal.
Det är omfattningen av Sture Bergwalls erkännanden och omfattningen av rättegångar som borde ha satt punkt efter första eller andra rättegången, i stället för att beklaga att 30 tal erkännanden inte gick till åtal. Det mest graverande är det man förkastat i bevis och sakomständigheter, när det gått emot den linjen man velat driva. Det är ett grupparbete i negativ mening, då varken polisen, åklagaren, advokaten eller domstolen iakttog råttan på repet!
Metodiken att arbeta enligt erkännanden från Sture Bergwall på Säter, visar sig också vara förkastligt, då varje mord som nu är olöst, skulle vara det man utgick ifrån, när det specifika mordet utreddes. Särskilt när det visade sig vara dödsfall som inte var mord.
De olika personerna om var inblandade i denna orätt borde ha förstått att hålla på sina roller i systemet, och inte se detta som trevliga kamratsamannkomster, där de blev rika och berömda i kretsen av vänner och kollegor. Och någon borde ha reagerat på svamlet och på att Sture Bergwall inte var vid sina sunda vätskor och nerdrogad, under vallning och förhör.
Det värsta är hur bevis har hanterats, och varje gång bevis saknats har man byggt upp sin sak med att tro. Man tror så in i helvete på vissa personers tomma och lögnaktiga ord om de har en titel och är kollegor. Det blir till sannolikt i bevisvädering, när någon påstår något som borde uppfattas som idiotiskt. Och bevisvärderingen i domstolen/rätten går ut på att värdera trovärdighet i stället för bevis och fakta.
Och nu sitter de alla välförtjänt i skiten, efter att ha gjort skitjobb.