Pojkvän med asperger, vet inte vad jag ska göra längre

Men nu är du väl helförvirrad.

Nu tror jag faktiskt inte någon kvinna kan vara orsak till en mans asperger. Lika lite som en man med asperger är orsak till en kvinnas medberoende, eller upprepningstvång eller whatever.

Lite märkligt att du skriver att jag förlitar mig på ovetenskaplig tramserier, men använder sedan dessa som argument

Du har ju tagit något som är taget ur sitt sammanhang som jag skrivit till vaas dessutom, för en evighet sedan. Mycket märkligt

Inte alls. Hon/du kan däremot vara orsaken genom att valet hon/du gör sker p g a instinktiv sexuell attraktion - inte uppväxt.

Det är ju precis det du gör. Om inte, bevisa motsatsen. Vart hittar du stöd för något mer än benägenhet på sin höjd? Vart använder jag dessa som argument? Det enda jag "använder" dem till är ju att visa hur värdelösa de är.

Ang. sammanhanget är det helt korrekt för den biten jag bemöter. Han hävdade att relationen inte hade kunnat uppstå om inte mannens otillgänglighet var attraktivt och du svarade med att den visst hade det, p g a "anknytningsproblem". Vad har jag missförstått? Inget förhållande kan uppstå utan föregående attraktion.

Men det var antagligen hans goda egenskaper hon föll för och hon bröt relationen när hon så småningom insåg att hon var på fel spår och skaffade inte en ny "likadan" man, vad jag förstår, så jag tycker inte det verkar som något allvarligt anknytningsproblem, eller att det vittnar om någon offermenatalitet.

Är det fortfarande TS vi snackar om?

Jag syftade på Gertrud1... (som jag förstår hade liknade erfarenhet som TS)

Att det finns flera variabler

Jag kan förstå vaas indignerade poöng, men den behöver inte vara sanningen. Dessutom drivs vi av många motiv, en del medvetna och en del omedvetna.

Likaså sker ju attraktion på flera plan.

Medberoende är inget anknytningsproblem. Tommy Hellsten definierar det som en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den.

Vad du inte förstår är att jag kliver ett steg längre än vaas så du slår in en öppen dörr.

Jag gör ingen till ett offer. Så jag förstår inte ditt utbrott riktigt.

Är man i en destruktiv relation och är en vuxen människa så har man ju själv satt sig där. Jag tror inte att det är så enkelt som vaas vill göra gällande att först tyckte hon otillgänglighet var attraktivt och kom sedan på att det inte var det, utan att det handlar om andra mer djupgående mekanismer

En "frisk" person anpassar sig lite till de människor man umgås med, kompromissar med sånt man kan, ger och får tillbaka och det här samspelet gör ju att man faktiskt utvecklas. Men så kommer man till en punkt där man ger mer än man någonsin kan få tillbaka. Skillnaden mellan en "hälsosam" person och en med trasig bakgrund/självbild tänker jag är långt det går innan man inser att relationen är osund, om man verkligen utvecklar medberoende eller lägger ned i tid? För det är ju inte heller sunt att lägga benen på ryggen och springa för minsta lilla. Och vi talar om relationer med partners som till en början verkar ok, men problemen uppdagas efter hand.
Men kontentan är ändå det nog går att utveckla något som liknar medberoende när man lever med någon som har AS eller liknande.

Du får berätta mer, jag är okunnig på området.

Men nu gick jag aldrig in på hur många andra variabler det kan finnas eller inte, utan endast att något så grundläggande som attraktion krävs till att börja med, eller hur? Det ska dock medges att jag missade att hon tydligen fattat intresse för honom flera månader innanhans negativa sidor uppenbarade sig. Principen kvarstår dock fortfarande: hon har vetat detta under en ännu längre tid och älskar honom fortfarande, "över allt annat". Ganska lustigt faktiskt, hade han istället blivit till en desperat, viljelös toffel så hade känslorna inte alls haft några problem med att svalna



Det var du själv som tog upp att det kan förklaras med dålig anknytning till sina föräldrar. Inte jag.



Du hävdade att en dålig uppväxt kan få förtur över attraktion i att förhållandet bildades, därmed är dörren stängd.


Först och främst så har jag inte något utbrott. Och bevisligen gör du "någon" till ett offer genom att få det till en fråga om sociala faktorer istället för sexuella sådana. Resten lär bara bli upprepning så jag lämnar mitt första stycke som svar till det.

Ok. Jag ser dock inte att det står att hon föll för hans goda sidor utan att det tog lång tid att förstå vad de dåliga berodde på. Oavsett hur det ligger till med den saken så spenderade hon ju ändå åtskilliga år att försöka "fixa" honom och blev själv nedbruten i processen så jag tycker det kvittar vad som var hönan eller ägget.

Jag har ingen aning om vad hon hade för uppväxt. Troligtvis bristfällig i något avseende, i och med det oproportionerligt stora fokuset på just miljöpåverkan och inte mycket annat. Att hon vill distansera dessa och liknande fenomen från biologiska faktorer råder det ingen som helst tvekan om.

Det känns som detta är en vendetta av något slag. Jag diskuterar aldrig utifrån min egen person utan försöker ha på fötterna med bredare kunskap


Bold är ju fabuleringar från din sida. Och får mig att misstänka att du har AS och att det är därför du gör som du gör. Någon privat agenda handlar det ju om.

Men jag väljer att hålla mig till ämnet. Som jag tolkar TS och andra i samma situation så försöker ingen "fixa någon" utan bara nå fram och göra sig förstådda.

Och det är ju det som inte går, och det tar ju tid att inse varför kommunikationen inte fungerar. Det är ju det som är grejen med både AS och psykiska störningar, att motparten inte har förmågan att förstå på det känslomässiga planet. För oss NT är det väldigt svårt att relatera till, likasvårt som det skulle vara att relatera till någon som inte behöver sina lungor för att andas.

Det finns något som heter four sides of a message, den här tyska illustrationen var mest målande

http://www.kraus-partner.eu/sites/de...ren-modell.jpg

här en engelsk

http://upload.wikimedia.org/wikipedi...del_en.svg.png

Med någorlunda friska och inte funktionhindrade individer så utgör det faktiska meddelandet bara 7 procent av all kommunikation.
Är man någorlunda frisk och funktionell så försöker man anpassa sin kommunikation till motparten. Dvs man modererar sitt beteende. När inget sätt fungerar så blir man frustrerad oavsett om man talar med en AS, en narcissist, en person med borderline, eller en psykopat.
Beroende på sin egen läggning, dvs om man är neurotisk till exempel så kommer man själv tolka det som brister i sin kommunikationsförmåga. Att det är fel på en själv
Är man medberoende så förväntar man sig inte att det ska vara på ett bättre sätt. Och man tar då ansvar både för sitt eget sätt att kommunicera och den andres.

Är man själv värre störd så blir det ständiga bråk och bataljer
där båda säger elaka saker till varandra och anklagar varandra för olika saker.

Är man uppvuxen med bra sätt att kommunicera så kommer man tidigt se, att det är nåt som inte stämmer, och tänka att detta är inte bra för mig. Har man upplevt bra, kommer man söka bra.

Har man inte upplevt bra så vet man inte vad man ska leta efter

Det här är helt fristående från sexuell attraktion utan en helt egen process. Jag vet inte varför du och vaas måste banalisera saker?

Lyckades jag dock inte förklara detta i ovanstående text, så förstår jag att du inte kan relatera till denna typ av kommunikation och heller då inte ha förståelse för frustrationen när den uteblir

Och då är ju case closed.


OnT
Däremot kan denna text vara bra för de som lever med människor där de känner att de inte når fram. Om man förstår varför det inte fungerar - dvs att det beror på motpartens konstitution - först då kan man ge upp sina försök.

Det som tyvärr har drabbat många med AS är just omgivningens försök att lära dem att fungera som vi andra. Synen på AS som en störning och en oförståelse för problematiken har lett till vad som skulle kunna klassas som en misshandel. Jag känner inte någon med AS (och jag känner rätt många) som inte bakom fasaden är väl medveten om att denne inte fungerar. Vad de behöver är inte hjälp att få att "fungera" utan att komma runt sina problem

Att ha den rollen i en relation blir väldigt ensidigt dock.

Vad jag tror de flesta i en relation försöker fixa är faktiskt relationen

Här avses dock lite mer vuxna än en del av dagens knulla runt människor förstås

Nåja, nu var det ju faktiskt du själv som började använda dina personliga upplevelser som referens.



Detta skrev du alltså inte alls?


Varför svarade du då på det här? Mitt tidigare inlägg hade nämligen ingen sådan vinkel och var helt OnT, t om tillägnat just dig specifikt. Istället försöker du blanda ihop korten och anmärka på ord


Vart har jag motsatt mig att det kan göra det?



Ja, men varför skulle man fortsätta att göra det i en relation av sexuell karaktär om sådana känslor inte ens finns där? Det är det som är själva poängen: de bakomliggande motiven. Det är inte samma sak som med en förälder eller ett syskon där man faktiskt har ett "naturligt" band som gör att man står i en form av beroendeställning som man inte kan ta sig ur.


Felet du gör är att förutsätta att människor faktiskt är rationella nog att inte låta sig styras av dessa känslor mot bättre vetande...






För stora förväntningar, som sagt. Men även om vi utgick ifrån din uppdelning av ovetande/vetande så krävs det fortfarande att där finns en sexuell attraktion som gör det hela möjligt. Detta är "benägenhetsargumentet" som jag redan bemött tidigare.





Du har rätt och det hela är egentligen meningslöst att diskutera?



Här har jag inget att tillägga.