Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jag är inte duktigare än andra i allmänhet men vad gäller patientgruppen är jag alltså mer bevandrad än gemene man.

Jag skriver här därför att detta fall är en av de största rättsskandalerna i Sveriges historia. Lambertz får säga vad han vill.

EDIT: Sedan är det vä så att jag själv är en jävla nyttig idiot när jag, som du själv påpekar, deltar i kattrakandet om benso-doser hit och dit men man måste ju ha rätt att påpeka när uppenbara felaktigheter skrivs i tråde. Antar jag?

Det där är ord som jag och flera kan skriva under på, SB är egentligen sekundär i ärendet, det som alla borde ha fokus på är rättsskandalen som har pågått inför våra ögon.

Göran Lambertz patetiska försök att flytta fokus får inte lyckas, så enkelt är det.

Det är inte bara en av de största rättsskandalerna i Sveriges historia, utan en av de värsta vårdskandalerna!

Kanske rent av all time high..

Jag noterar att det inte faller alla på läppen, att jag pekar ut Socialstyrelsen som den för vården på Säter varande ansvariga myndigheten.

Det kan kanske kännas obekvämt för vissa att bli påminda om att tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen de facto har ett tillsynsansvar...

Ja absolut. Det är många lager av felsteg som uppdagas i den här affären. Jag tycker att både terapeuter och polis har delansvar men den största bördan ligger på terapeuterna.

Om du med 'bördan' menar den 'moraliska bördan', så är jag inte benägen att hålla med dig.
Den både moraliska bördan såväl som den yttersta ansvarsbördan ligger hos Socialstyrelsen!

Anledningen till att jag inte så hårt vill belasta terapeuterna är att dessa tyvärr har varit förblindade.
Förblindade av sina drömmar om att kunna hjälpa en svårt ångestdriven stackars patient som terapeuterna ju faktiskt trodde hade upplevt de mest vidriga saker (tänk t ex på 'Simon' -om detta hade varit sant).

Förblindade av att vara sin översteprästinna till handledare (Margit Norell) till lags.

Förblindade av att tro sig vara viktiga kuggar i ett svenskt modernt psykiatriskt maskineri som skulle kunna komma att revolutionera all världens psykiatri -enkannerligen då rättspsykiatrin.


Den som däremot aldrig får förblindas av moderna hokus-pokus-terapier oavsett de stavas 'Norrtull' eller 'Kristallhealing', det är Socialstyrelsen!
SoS skall vara garanten för att all vård och "institutionaliserad terapi" (= på kliniker) bedrivs enligt cit: "vetenskap och beprövad erfarenhet"!

Om terapeuter blir indragna i en psykoanalytisk kvacksalveri-sekt och inte längre förmår att tänka klart och redigt, så är det Socialstyrelsens förbannade skyldighet att skydda patienter som utsätts för hemsnickrade teorier och "terapier" och drogexperiment! Basta!

Att samma Socialstyrelse inte ens idag bryr sig om att axla denna börda, gör mig mycket bekymrad.
Att det dessutom känns som att jag är en ensam, i öknen ropande röst, gör mig ytterst bedrövad.

Ja, naturligtvis är det så!

EDIT: Jag menar bara att polis/åklagare och terapeuter delar ansvaret och att de största felstege gjordes på Säter. Att SoS borde tittat närmare på alltihopa är naturligtvis alldeles riktigt. Speciallt med tanke på att "minnespsykologi" var satt under lupp i USA, tidigare.

-------
Du är inte ensam Enzenn! Socialstyrelsens ansvar för vårddelen av skandalen måste utredas, självklart! Varför de inte ingriper i rådande läge och förordar flytt av den felbehandlade SB är mycket svårt att förstå och en fråga som måste särskilt utredas.

Men sen anser jag faktiskt att det allra yttersta ansvaret för att SB blev fälld för "Quick-morden" vilar på rättsväsendet. Utan att föregripa Q-kommissionens kommande analys ifrågasätter jag mest åklagare/ polis. Varför släpptes psykiatrin in på det ovanliga sätt som skedde? En naturlig skepticism ska finnas hos polis, åklagare och domstolar när man avviker från det som är normalt i andra ärenden. Här får man en känsla av att "det nya" förbehållslöst omfamnats på ett sätt som är märkligt och ovanligt för de vanligtvis konservativa juristerna (visst, Penttinen var inte jurist men hans närmsta chef, Kwast, var det) i rättssystemet.

Ingenting tyder på att SB felbehandlas nu och Säter är den institution i Sverige som trots allt är bästa lämpad att inhysa psykfall av SBs sort. Att denne saknar förtroende för Säter är möjligen förståeligt men det kan naturligtvis inte vara styrande för hans placering. Hans intressen är rätt underordnade i sammanhanget. Han sitter där för att han är en grov brottsling.

--------------

Ja eller hur, visst är det möjligen förståeligt att SB saknar förtroende för en inrättning som under flera år kraftigt övermedicinerade honom (visserligen enligt hans eget önskemål eftersom han, såsom andra narkotikaberoende, gärna ville ha droger), tilldelade honom en experimentell "terapi" som kraftigt ökade hans ångest samt stundtals, om jag förstår hans journaler rätt, gjorde honom i princip psykotisk.

Sedan i dagens läge, då det pinsamt nog för kliniken visat sig att man inte haft hand om någon seriemördare alla dessa år utan en "helt vanlig patient" som "lurat dem åtta gånger om", då vidhåller man att patienten är mycket psykiskt störd och bör fortsätta vårdas med sluten tvångsvård. Detta bedömer man på gammalt material eftersom förtroendet mellan patienten och kliniken av förklarliga skäl sedan länge varit kört i botten och patienten därför ej deltagit i "vården" på Säter. Efter att Säter gjort denna bedömning inkommer ett oberoende expertutlåtande från Göteborg, i vilken patienten aktivt deltagit, som säger att patienten inte alls lider av svår psykisk störning utan bör vårdas i öppenvård. I det läget vidhåller Säter att sluten tvångsvård bör fortgå. Skulle du själv som patient ha tillit till denna vårdgivare?

Det är inte fråga om att alla tvångsintagna i Sverige ska fritt kunna välja omplaceringar för att det är bättre mat eller finare utsikt på vissa kliniker. Men i detta Sveriges största rätts-/vårdskandal måste det finnas utrymme för att på den felbehandlade tillämpa den rättssäkerhet vi berömmer oss om att ha i Sverige.

Då skulle det nog vara tämligen överfullt på Säter och tomt på de andra rättspsykiatriska klinikerna i landet. Med tanke på vad du skriver måste jag faktiskt ifrågasätta att du överhuvudtaget har läst RMV´s utlåtande.
Möjligen kan det vara så att landstinget Dalarna har ekonomiska synpunkter på vård i t ex Sundsvall eftersom de då skulle behöva betala för den men med tanke på omständigheterna så kan man nog tycka att det skulle vara lite "futtigt" i så fall.
Orsaken till att SB befinner sig på Säter är att han bodde i Dalarna när han blev dömd. Hade han istället haft turen att bott i Småland så hade (troligen, är det väl bäst att säga) detta elände överhuvudtaget aldrig uppstått.

Herr Bohlwinkel!

En sak har du lyckats klarlägga och det är att du har precis noll koll på [rätts-]psykiatrisk vård.
'McEnzino' har på ett förtjänstfullt vis klargjort omständigheter som gör att SB för närvarande knappast kunde "vårdas" på ett värre ställe.
SB sitter där han sitter för att det finns så förfärande många ansikten i Sverige som är på väg att tappas.
Säter har aldrig på riktigt velat ha en second opinion, något som är ett gängse sätt att försöka komma vidare när man kört fast med en patient och detta oavsett om vi talar om medicinsk eller psykiatrisk sektor av vården.

'habet' gjorde tankeexperimentet att förlägga SB:s gärningar i Småland.
Ett mycket bra exempel.
Då hade SB med stor sannolikhet hamnat i Växjö för RPV.
Där hade han inte tilldelats bensopreparat i den utsträckning som Säter har gjort, det kan jag garantera dig, Bohlwinkel!
Med mindre än att han skulle ha drabbats av t ex epilepsi, så skulle han blivit utan alla dessa droger vilka i perioder gjorde honom i det närmaste psykotisk.

Du Bohlwinkel må här försöka täcka upp för Socialstyrelsen. Ditt val.
Men!
Du har i en annan tråd, som handlar om en mordbrännare/sambo med Dr Åsa, avslöjat att du inte har minsta koll på Socialstyrelsen.
Jag gissar därför att SoS betackar sig för din "hjälp".
Sagt upplysningsvis.

Tack för att du fick fram utlåtandet. Det framgick att Sture Bergwall inte hade en psykisk störning i lagens betydelse, som motiverar sluten psykiatrisk vård. Det var en lång läsning, med många ord där det framgick tydligt att de problem denne patient nu har är det långa frihetsberövandet.

Det är intressant att läsa hur ett utlåtande ser ut och hur man lyckas undvika otäckheter, och kritik av kollegorna på Säter. Ingen behandling av Sture Bergwall nämns och man undviker att ta upp vad som pågått och fortfarande pågår.

Det är nu upp till förvaltningsrätten att ta ansvar för beslut om Sture Bergwalls framtid, och göra det objektivt och självständigt, med hjälp av vad som framkommit och inte framkommit.

Göteborgsteamet undvek de frågeställningar som diskuterats i denna tråd, och vill få över allt ansvar till rättsväsendet. Gemensamt för vården i Sverige verkar vara intresset att inte bli granskade, och det har säkert pågått en hel del förut bakom höga murar man vill vända blad om.

Det är inte lätt att bemöta Bohlwinkeln för han har för vana att tolka det han läser, på ett sätt som inger förtroende om att han skulle kunna juridik, men vid närmare eftertanke är det alltid ett feltänk i skalle där det susar till ordentligt. För det är ju en självklarhet att man inte kan ha någon inspärrad, utan diagnos och behandling, och skylla på att patienten som är på tvångsvård; vägrar!

Min slutsats efter att ha läst utlåtandet, är helt motsatt till Bohlwinkeln, för om det inte framgår av ett expertintyg att patienten uppfyller de krav lagen har för att någon ska bli intagen på sluten psykiatrisk vård så är saken illa för de som hållit Sture Bergwall frihetsberövad. Särskilt illa är det efter resningarna, och den debatt som pågått länge om minnesforskning som Vlad borde vara insatt i.

Oavsett vad olika stollar tänker så är ett långvarit frihetsberövande utan laglig grund en skada som orsakats en individ och medborgare i ett demokratiskt land. Och skadan på vården rent generellt är också stort, i förtroendekapital. Det är orsakat av att man låter folk manipulera patienter, och utan kontroll under tiden eller efteråt, och detta pågår än med löjlig kollegialitet som skyddar varandra inom statens verksamheter och sätter viktiga värderingar och lagar ur spel.