Hönsmamma

Ni har säkert hört talas om ordet hönsmamma, alltså en mamma som är lite väl överbeskyddande. Precis så är min morsa och det har hon alltid varit. Tidigare störde jag mig inte på det så mycket, men nu för tiden tycker jag att det är jättejobbigt. Jag är en tjej på 21 år, bor hemma med föräldrarna men söker efter en fast inkomst så att jag så småningom kan flytta till något eget. Jag vill leva mitt eget liv med allt vad det innebär. Jag har blivit vuxit helt enkelt! Problemet är bara att min kära mor inte vill förstå det. Hon verkar inte ha problem med att jag inom en rimlig framtid kommer flytta hemifrån, utan problemet är att hon alltid måste ha koll och veta allt.

Varje gång jag sitter vid datorn så kommer hon och ställer sig bakom och är nyfiken på vad jag gör. Det kanske inte låter som ett jobbigt problem men i längden är det så, jag lovar! Jag gör inget hemligt och jag har inget att dölja, men om jag tex chattar med folk så tycker jag att det tillhör mitt privatliv. Hon frågar även otroligt mycket om gamla saker. Det är saker som jag bara vill glömma liksom, medan hon har hängt upp sig på det. Hon tyckte mycket om en kille jag var tillsammans för ett år sedan och hon frågar fortfarande saker om honom, tex hur han mår och vad han gör idag. Jag har i princip ingen kontakt med denna kille längre och därför vet ju inte jag vad han gör och jag bryr mig faktiskt inte heller. Jag har berättat detta för henne ett antal gånger men hon vägrar förstå. Sedan är hon även väldigt överbeskyddande på andra sätt också. Ett exempel är att hon ringer till mig och frågar om jag har ätit ordentligt osv ifall hon och min pappa inte är hemma den dagen.

Jag älskar min mamma otroligt mycket för hon har verkligen alltid ställt upp för mig och jag vet att hon bara vill mig väl, men jag måste ändå få ett stopp på hennes överdrivna kontrollbehov. Det känns som att hon börjar förstöra mig. Det låter kanske hemskt när jag säger så, men hon begränsar mig så mycket och det gör mig till en inbunden person. Jag har väldigt få vänner, det är naturligtvis inte hennes fel, men hon begränsar mig i att skaffa nya pga att hon inte vill att jag ska träffa okända människor via internet men det är enklaste sättet för mig att lära känna någon ny.

Finns det någon annan här som är eller varit i samma situation? Har du något råd för hur jag kan hantera det här bättre och få stopp på hennes beteende? Jag är tacksam för alla seriösa åsikter jag kan få!

Dags att flytta hemifrån kanske? Du är väl över 18 så det ska väl inte vara några problem om du inte trivs hemma?

Ja det är dags men eftersom jag i nuläget inte har någon fast inkomst, så är det ju otroligt svårt att kunna flytta. Jag trivs hemma men jag trivs inte med hennes kontrollerande beteende och det är där problemet ligger.

Visst är det dags att flytta hemifrån, men helt lätt är det ju inte idag... Men du kanske kan fundera på alternativa sett att bo. Med kompis, kollektiv, börja plugga på universitet i annan stad, andra hand, hyra billigt på landet etc i väntan på ditt idealboende.

Annars är det bara att faktiskt markera tydligt att du faktiskt är vuxen. Sätt dina gränser och förklara(snällt, men bestämt) att hon får rätta sig efter hur du känner. Dörrknackning kan ju vara första regeln....

Jag vet hur det är, min pappa är likadan fast jag är i din ålder, inte bott hemma på år och dessutom har barn själv. Jag får ständigt påminna honom om att han faktiskt inte har rätt att lägga sig i min menscykel, vad jag ska äta till middag och att man inte klampar på hur som helst utan att ringa först. Så för mig är det tjat, bitchighet och att konsekvent inte släppa honom för nära som gäller. Du behöver kanske inte gå så långt själv eftersom du och din mamma verkar vara vänner annars...
Men tydlighet och konsekvens!
Du kanske kan få med pappa/mormor eller någon annan närstående för att få din mamma att förstå.

Jag håller helt med Incendio då du bör sätta dina gränser snällt men bestämt. Stressa dock inte för mycket med att flytta hemifrån om det inte känns rätt.

Om jag förstod det hela rätt så har din mamma koll på vem du pratar med över tiden? Är det så illa att hon t.o.m. hindrar dig från att träffa nytt folk online så bör du kanske sätta dig ner med henne och förklara detta och ev. ta hjälp av din pappa att föra fram ditt budskap.

Låter exakt som min mor, det är inte alltid lätt att säga vad som man verkligen bör göra, men i det här fallet är det lätt: Skaffa ett jobb, boende och flytta, det kommer vara ett av dina bästa beslut.

Försöker hon att kontrollera (Läs: styra) dig, eller är hon bara överdrivet nyfiken på vad du har för dig?

Hade inte tänkt svara TS, för det har ni övriga i tråden gjort så bra, men jag bara måste fråga Incendio ; Vad i hela friden...?

You don't wanna know Lite överdrivet, men min pappa i ett nötskal. Preventivmedel och hur det går att skaffa syskon lägger han sig dock i... och ja, allt annat.

Jobbigt måste det vara. Köpa en ny låscylinder till din dörr och se till att mamma inte har någon nyckel är väl en nödlösning tills dess att du kan flytta hemifrån.

Nån som haft höns förresten? En ruande höna vaktar äggen med sitt liv, samma gäller när de kläcks och ca 2 månader framåt, sedan går de vidare och behandlar kycklingarna som oönskade styvbarn. Ska man se det från den ljusa sidan så är det ju bra att din mamma inte är så hön-lik i alla fall.

Jag har varit i samma sits. Jag tänker ge ett gott råd vare sig du vill eller inte. Möt morsan halvvägs. Ni nöter på varandra. Ta ett snack. Börja sakta leta utan press. Hon kanske blir glad med det.

Så var min morsa från jag var 12. Hon försökte till och med få ihop mig med pederaster så jag skulle försvinna.