Chamoniard och Remark, tack!
Sorcar, ursäkten godtagen.
Och ja, du har fått svar - det var händelsen några dagar innan jul som ledde till att han flyttade till Teoretisk kemi.
Ja, det är min tolkning. Jag vet dock inte riktigt vad Magne själv helst ville och tyckte. Finns ju en liten möjlighet att han ville tillbaka men att någon sa strängt nej. Varför det skulle ha varit så kan jag dock inte förstå, förutom då i ljuset av de rätt kraftiga reaktioner som kom från vissa medarbetare. Jag är rädd att kulturvinklingen fortfarande har fått för starkt genomslag, för faktum är att en övervägande majoritet vid Kemisk fysik är icke-svenskar. Kanske att några få individer bland medarbetarna hade reagerat likadant om det hade varit 100% svenskar - vad vet jag? Känns ändå som om jag bör förtydliga mig. Med svenskt beteende i detta fallet så menar jag att man inte utkräver något ansvar från Mange för det som hände för ca. ett år sedan eftersom han helt tydligt var i mental obalans, dvs. "det var inte han" för att uttrycka sig svenskt. Detta var inte lika uppenbart för vissa av medarbetarna vid avdelningen som krävde hårdare tag och någon form av repressalier. Vet faktiskt inte vad för typ av åtgärder de föreslog, men man kan ju tänka sig tillfällig avstängning eller liknande. Antagligen inte i linje med svensk arbetslagsstiftning, och därmed också "osvenskt" (men kan fortfarande vara en vanlig mänsklig reaktion på en händelse som man själv upplever som obehaglig).
Syftar du på det som hände för ett år sen? Om ja, så stämmer det inte riktigt. Flera juniora medarbetare hade uppmärksammat ledningen på att Magne mådde dåligt, och att han dessutom verkade må allt sämre. Min uppfattning är därför att det hela hade kunnat undvikas. Jag har även hört rykten om att han har uppvisat liknande mönster även denna höst (detta är absolut inga säkra uppgifter). Därmed verkar det åtminstone möjligt att ha kunnat förhindra skjutningen om man bara hade tagit varningssignalerna på allvar. Detta är en av källorna till den frustration jag beskrev i mitt första inlägg. Å andra sidan har flera i denna tråd vittnat om att det i många fall är svårt att erbjuda psykiskt sjuka hjälp, så det hela är kanske inte så illa skött ändå...
Ja, jag skulle säga att det var ungefär så ända fram tills den där dagen då det brast och blev värre. Som sagt: alla enskilda händelser fram tills den där dagen för ett år sedan kunde sorteras i kuf-facket. Tillsammans målade de dock en rätt talande bild. En bild som tyvärr är väldigt lätt att se först i efterhand.
Enligt mig: absolut! Det är också därför jag är tveksam till att skriva för mycket. Det skullle nämligen leda till än vildare spekulationer och det känns fel att bidra till sådana om det hela visar sig vara en olycka. Och som jag skrev i mitt allra första inlägg: jag hoppas verkligen att det var en olycka.
Jag har alldeles för dålig koll på psykologi för att kunna skilja dessa åt. Eller för att skilja dem från t.ex. en psykos. Sen är jag inte heller helt säker på att jag skulle vilja svara även om jag kunde.
Kan för övrigt dela med mig min bild av pappan. Träffade honom några gånger professionellt och privat, och jag märkte aldrig något konstigt. Jag har istället bilden av en mycket social, trevlig och sympatisk person. Har inte kollat på det där Youtube-klippet som har använts för att spekulera kring hans personlighet, men jag misstänker att det ändå inte skulle ändra min bild särskilt mycket.
Sorcar, ursäkten godtagen.
Och ja, du har fått svar - det var händelsen några dagar innan jul som ledde till att han flyttade till Teoretisk kemi.
Citat:
Ja, det är min tolkning. Jag vet dock inte riktigt vad Magne själv helst ville och tyckte. Finns ju en liten möjlighet att han ville tillbaka men att någon sa strängt nej. Varför det skulle ha varit så kan jag dock inte förstå, förutom då i ljuset av de rätt kraftiga reaktioner som kom från vissa medarbetare. Jag är rädd att kulturvinklingen fortfarande har fått för starkt genomslag, för faktum är att en övervägande majoritet vid Kemisk fysik är icke-svenskar. Kanske att några få individer bland medarbetarna hade reagerat likadant om det hade varit 100% svenskar - vad vet jag? Känns ändå som om jag bör förtydliga mig. Med svenskt beteende i detta fallet så menar jag att man inte utkräver något ansvar från Mange för det som hände för ca. ett år sedan eftersom han helt tydligt var i mental obalans, dvs. "det var inte han" för att uttrycka sig svenskt. Detta var inte lika uppenbart för vissa av medarbetarna vid avdelningen som krävde hårdare tag och någon form av repressalier. Vet faktiskt inte vad för typ av åtgärder de föreslog, men man kan ju tänka sig tillfällig avstängning eller liknande. Antagligen inte i linje med svensk arbetslagsstiftning, och därmed också "osvenskt" (men kan fortfarande vara en vanlig mänsklig reaktion på en händelse som man själv upplever som obehaglig).
Citat:
Syftar du på det som hände för ett år sen? Om ja, så stämmer det inte riktigt. Flera juniora medarbetare hade uppmärksammat ledningen på att Magne mådde dåligt, och att han dessutom verkade må allt sämre. Min uppfattning är därför att det hela hade kunnat undvikas. Jag har även hört rykten om att han har uppvisat liknande mönster även denna höst (detta är absolut inga säkra uppgifter). Därmed verkar det åtminstone möjligt att ha kunnat förhindra skjutningen om man bara hade tagit varningssignalerna på allvar. Detta är en av källorna till den frustration jag beskrev i mitt första inlägg. Å andra sidan har flera i denna tråd vittnat om att det i många fall är svårt att erbjuda psykiskt sjuka hjälp, så det hela är kanske inte så illa skött ändå...
Citat:
Nu kan man ju bara spekulera i vad som skett och det jag egentligen är intresserad av är hur pass grovt det varit. Jag menar, okej, att förfölja en tjej en kväll, lägga sig på golvet och att slå en vakt med knuten näve, låter labilt, men var det också ungefär på den nivån hans psykiska ohälsa också yttrade sig på universitetet?
Ja, jag skulle säga att det var ungefär så ända fram tills den där dagen då det brast och blev värre. Som sagt: alla enskilda händelser fram tills den där dagen för ett år sedan kunde sorteras i kuf-facket. Tillsammans målade de dock en rätt talande bild. En bild som tyvärr är väldigt lätt att se först i efterhand.
Citat:
Enligt mig: absolut! Det är också därför jag är tveksam till att skriva för mycket. Det skullle nämligen leda till än vildare spekulationer och det känns fel att bidra till sådana om det hela visar sig vara en olycka. Och som jag skrev i mitt allra första inlägg: jag hoppas verkligen att det var en olycka.
Jag har alldeles för dålig koll på psykologi för att kunna skilja dessa åt. Eller för att skilja dem från t.ex. en psykos. Sen är jag inte heller helt säker på att jag skulle vilja svara även om jag kunde.
Kan för övrigt dela med mig min bild av pappan. Träffade honom några gånger professionellt och privat, och jag märkte aldrig något konstigt. Jag har istället bilden av en mycket social, trevlig och sympatisk person. Har inte kollat på det där Youtube-klippet som har använts för att spekulera kring hans personlighet, men jag misstänker att det ändå inte skulle ändra min bild särskilt mycket.
__________________
Senast redigerad av onkosmusen 2014-01-13 kl. 10:37.
Senast redigerad av onkosmusen 2014-01-13 kl. 10:37.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera