Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ja för inbitna missbrukare som Bergwall - som blandmissbrukat sedan tonåren samt knaprat bensodiazepiner sedan tjugoårsåldern (dvs sedan 1970-talet) - blir drogpåverkan ett slags normaltillstånd då de fungerar som bäst. Bergwall torde haft full koll på det han levererade på terapisoffan och i sina skådespel, både gällande lögner och sanningar.

Bergwall lär ha haft "några kärleksrelationer" (ett fåtal, som jag uppfattar det), där två av dem uppges ha tagit livet av sig. Den ena när Bergwall var i tonåren och den andra några år senare.
Aningen märkligt, någon som vet mer om det?

Det är väl bara att läsa vad dom skriver i undersökningen.

"While Lost in the Mall makes no claim regarding theories pertaining to children and
adults regarding suggestibility and memory, there have been many articles, as well as
attempts by lawyers and expert witnesses in legal proceedings, suggesting that
Lost in the Mall supports the idea that false memories of abuse can be implanted
in children and adults. To the extent “acceptance” can be measured by the amount and content
of those articles, it is fair to infer that the study’s theories and conclusions have not been generally accepted because a majority of commentary rates the study as unreliable and lacking in sound methodology.

In Crook and Dean’s (1999) 25 critique, for example, Lost in the Mall is described as
lacking in support by the relevant scientific community simply because the study had not been
examined to ensure that the research was conducted properly and reported accurately.
Others have said that Lost in the Mall lacks general acceptance simply because, although
it has been demonstrated that a person can be made to believe falsely that a past
event occurred, (Hyman, Husband, & Billings, 1995) 26 such studies are not generalizable
in terms of supporting claims about all types of memories.

Memories such as being lost in a mall are commonplace, relatively benign and plausible.
Memories of significantly different events, such as sexual abuse, are not similar enough to
memories of being lost in a mall such that conclusions about the ability
to implant one type of memory allow conclusions to be drawn about the ability to implant the
other. Indeed, studies that attempted to implant false memories more akin to sexual abuse
resulted in a success rate of zero. For instance, Pezdek and Roe (1997) 27
attempted to implant false memories of participants receiving rectal enemas as children. However, they reported 0% successrate, whereas they were able to persuade 15% of
study subjects to believe, falsely, that they had once been lost in a mall.
Overall, though a number of studies have demonstrated that false memories can occur,
the data clearly shows that the type of event falsely recalled is significant and that being made to
falsely recall getting lost in a mall has no bearing on whether a person can be made to falsely
recall something as different and significant as
sexual abuse. (Berliner & McDougall, 1997; Porter & Marxsen, 1998) 28.
Because the possibility that people can be made to develop false memories for
traumatic incidents similar to sexual abuse has not been reliably studied, much less
demonstrated, it cannot be said that Lost in the Mall, to the extent it supports
the theory that people can be made to falsely recall sexual abuse, has been
generally accepted by the relevant scientific community
. (Porter, Yuille, & Lehman, 1999) 29"
http://wendymurphylaw.com/LOSTINTHEMAIL.pdf

Misslyckades? Domaren slängde ut henne från rättegången.

"Judge Excludes Memory Expert From Libby Trial"

"U.S. District Judge Reggie B. Walton said allowing a memory expert would be a waste of time and would only confuse jurors. Walton said jurors, like everyone else, understand that memory sometimes falters and can judge whether witnesses are reliable.

The issue provided the case's first courtroom drama last week when Special Counsel Patrick J. Fitzgerald spent hours questioning memory expert Elizabeth F. Loftus's research. Fitzgerald picked apart the psychologist's testimony until she acknowledged errors and misstatements in her findings."
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/11/02/AR2006110201541.html

Nu för tiden ställer hon sällan upp och vittnar i rättegångar längre, och om hon gör det så är det mest i civilmål.

Förövrigt så har hon och SÅC forskat rätt mycket ihop.

Jo, och är det någon som överdoserat den kriminella pedofilen så är det han själv.

Ur Rättsmedicinalverkets utlåtande:

"I slutet av mars 1993 intoxikerade sig Bergwall med sömnmedel och han observerades och behandlades på sjukhus. Vid genomsökning av hans rum påträffades ytterligare tabletter och kanyler. Han uppvisade fortsättningsvis olika somatiska symtom som föranledde utredning men inga åtgärder och hade ångestbesvär som behandlades med vid behovsmedicinering."

Intressant. Den andra långvariga relation han haft, som jag förstår, är ju den 12-åriga pojke som han plockade upp 1984, och som han hade sex med och manipulerade till begå brott med honom.

Klart han knarkade vad han nu kunde komma över. Att han kunde komma över droger han inte skulle ha är anmärkningsvärt. Särskilt med tanke på att han låg nära dödliga doser redan med det han redan förskrivits. Hur skulle Säter försöka skyla över att en patient avlidit till följd av en överdos? Eller det kanske redan hänt?

Kan Du påvisa någon källa på att Säter ordinerade "nära dödliga doser" till den krimelle pedofilen. Jag betraktar Ditt påstående som rejält förtal. Den åklagare som hade hand om ett av resningsmålen skrev i sin redogörelse att SB ej var drogad vid vallningen ute i naturen.

Då stämmer det ej att han sköte sig under tiden i frihet som bla Stina-Lina sagt?

Anna Dåderman

Men hon är ingen läkare.

Man behöver inte granska dem mer än översiktligt för att hitta så allvarliga metodikproblem att bevisvärdet väldigt snabbt närmar sig noll.

Intressant att notera är också att Sjöberg noterar flera saker som styrker Leif GW Perssons påstående att SÅC aldrig lät Quick göra testet, utan att det var Kwasten och Penttinen som tillhandahöll svaren som tillskrevs Quick...

En sammanfattning av den granskning som Rickard L Sjöberg, docent i medicinsk psykologi gjorde av testet återfinns på http://www.vof.se/blogg/minnesexperten-sven-ake-christianson/

Som av en slump länkar denna sida också till en föreläsning av Rickard L Sjöberg från 2010, där han systematiskt och pedagogiskt går igenom fakta om forskningen kring falska minnen, vad konsensus är bland seriösa minnesforskare idag, och hur SÅCs hans "teorier" står sig mot den forskningen. Föreläsningen finns upplagd på https://www.youtube.com/playlist?list=PL6350E80871ED11AB.