Hur fan tänkte han här? (pappan till barnet flyttar långt bort)

Jag skulle bli glad om jag fick ha mina barn på heltid.

Om kvinnan mår bra så mår ungen bra. Att ha ensam vårdnad, underhållsstöd, ny kille hindrar inte den "ansvarsfulla" föräldern att komma ner varannan helg för att umgås med ungen.

Jag vet hur socialen och familjerätten fungerar, har med mitt jobb en del kontakter med socialen.
Socialen eller familjerätten kan inte tvinga pappan att samarbeta eller ens infinna sig på ett möte.
Att inte dyka upp på soc om dom kallar en till ett möte kan vara dumt om man vill ha gemensam eller enskild vårdnad om sina barn, om man inte vill ha vårdnaden så kan man vara en skitstövel krångla och bete sig som ett svin...det enda som kommer att hända är att man får betala underhåll och det kommer man inte undan oavsett.
Det enda tingsrätten kan göra är att döma hur vårdnadförhållanden skall se ut om man inte är överens, detta utreds av familjerätten som gör en boutredning och ger tingsrätten ett utlåtande som man i princip alltid följer.
Tingsrätten kan inte tvinga pappan att umgås med sitt barn...

Ni har båda ansvaret.

Att han vill fly till stockholm är hans problem i första hand.

Ska han bo i stockholm så är det ju han som får hämta och lämna ungen i göteborg. Den kostnaden ska inte läggas på dig.

Prata med familijerätten och se hur det hela löser sig enligt lagen. Om lagen ger dig rätt enligt mitt förslag så är det han som får välja hur han vill göra, och det kommer drabba honom ekonomiskt.

Vem fan är så dum att man blir ihop med en tjej från Stockholm ifall man har en unge i göteborg som behöver en de närmaste 10 åren iaf. Ekonomiskt är det dumt. Att ens försöka dejta andra utanför ens egna kommun är helt cepe när det kommer till sådana här situationer.

Jag tror såhär!
Rätta mig gärna om jag missar någon detalj.

Du dumpar pappan, har någon ny.
Han lämnar dig, du blir ensam.
Pappan hittar en ny och tar tag i sitt liv.
Du inser nu att han kommer bli lycklig och ha en ny familj medans du måste ta hand om ditt barn.
Det hindrar dig från att hitta en ny kille, du blir upprörd för det var ju meningen att du skulle bilda familj före honom.

Därför vill du nu förstöra hans chanser att bli lycklig.
Även om det blir på bekostnad på ert barn.

Bort med avundsjukan, du får ju umgås med ERT barn, det som betyder mest för dig?
Svarar du nej på sista frågan hoppas jag pappan får hela vårdnaden och att dem flyttar till Stockholm för att glömma dig.

Han kommer tröttna på att resa fram och tillbaka rätt så snart efter att han flyttat. Planerna är nog att kunna starta ny familj i Stockholm och sedan bosätta sig där permanent. En del människor är extremt ego när de planerar sitt egna liv och framtid.

Du borde nog tänka på att hitta en ny karl att starta familj med så du inte är beroende av ett ex. i resten av ditt liv och lever i bitterhet över att han startat om. Det är därför man ser till att personen man bildar familj med är på samma nivå som än själv och att fokus ligger på att bygga upp en stark familj, innan man skaffar barn.

När det finns mycket bra universitet i Göteborg och i närheten, att då prioritera sin egen utbildning och sin nya kärlek framför sitt lilla barn är man fan helt frånvarande av känslor.

Vem är så jävla korkad att under den kritiska tiden småbarnsåren sticka och förverkliga sina EGNA drömmar? barnet behöver som mest trygghet med sina båda föräldrar under den här tiden. Skulle vara skillnad om han bodde i Jokkmokk och ville bli någonting för framtiden, men itne ens då är det okej.

Ett jävla stolpskott till ex.

Precis.

Men förklara då för mig, hur ligger det till med två separerade par jag är bekant med? Båda paren har ett gemensamt barn och inga andra barn var inblandade, gemensam vårdnad och boende 50/50. Ena föräldern, mamman i båda fallen, har velat flytta men inte fått för den andre eftersom det då inte skulle funka med 50/50 boende pga långa avstånd. De har gått på familjerättssamtal och som jag förstått saken fanns det lagliga möjligheter att förhindra detta, eftersom papporna hotade att dra saken till tinget. Det ena fallet löste sig f ö så att bägge föräldrarna flyttade till den ort där mamman ville bo med barnet. Pappan fick ett bättre jobb där och de fortsatte med 50/50 boende i den nya staden. Det andra fallet vet jag inte hur det blev med till slut.

Ligger det till så, att om man flyttar och tar barnet med sig är det inte ok enligt lagen, men att flytta från barnet går bra? Papporna fick, som jag förstod saken, stöd i familjerätten att mammorna inte fick flytta och ta med sig barnet.

Hur menar du med att tingsrätten inte kan tvinga pappan att umgås? Har man gemensam vårdnad och delat boende torde ansvaret för barnet vara 50/50 också, eller? Det är ju inte längre fråga om umgänge när man har barnet halvtidsboende hos sig. Ponera att ingen av föräldrarna vill ha barnet boende hos sig, bägge vill bara ha helgumgänge, vad händer då?

Tråkigt, med tanke på att utbildningen finns på närmare håll så hade han ju kunnat lösa det på annat sätt. Tycker absolut att det är dåligt gjort mot er son, som ett minimum borde han åtminstone vänta några år till, ett sånt litet barn behöver kvantitetstid och inte kvalitet, varannan helg hade kunnat funka bättre om 2-3 år om det nu ska vara absolut nödvändigt.

Men du kan ju inte tvinga honom att stanna, det är inte du som bestämmer om han ska flytta.

Om din sons far redan befinner sig i en kass ekonomi så är hans val värt det. Att välja att läsa i tre år för en bra inkomst i framtiden så att han kan försörja sin son och hjälpa till mycket mer i det 50/50 ansvaret ni har kommit överens om är ett val som inte bara du kommer bli glad över i slutändan men dessutom din son.

Dock att han flyttar 60 mil bort för att kunna läsa och samtidigt bo hos sin flickvän är lite fundersamt. Antingen kan det vara för att han inte har en stabil nog ekonomi för att kunna bo på ett bra sätt utan att jobba heltid eller jobba alls är något man kan förstå, han måste också ha pengar nog för att ta hand om sin son. Jag skulle inte säga att jag skulle ha det lätt med att ta hand om en son samtidigt som jag pluggar hjärnan ur mig i ett litet studentrum. Han kan inte heller jobba deltid här eftersom han måste ta hand om barnet. Detta kan vara en bra anledning att flytta bort till sin flickvän istället. Eller så gör han detta för att kunna få den avsugen samtidigt som han läser i sina böcker.

Du kan tolka detta hur du vill men jag vill bara att du ska tänka på hur hans liv skulle vara om han studerade lokalt.

Men på andra tankar, det kanske finns möjlighet att bo hos din sons farmor/farfar för honom.

Du är fördomsfull och lågintelligent. Din starka övertygelse om att du vet svaret är bevis för detta. Du har en osund människosyn, är bitter och är frustrerad. Är din mamma en så kallad kroghora och är detta anledningen till att du känner dig så värdelös?

Jag fattar att du är irriterad. Det hade jag också varit. Du får väl helt enkelt vägra att gå med på hans förslag. Säg att antingen delar ni vårdnaden eller så vill du ha vårdnaden själv, och då vill du ha underhåll samt bestämma när han kan få träffa sin son. Pappan är uppenbarligen kär i sin nya kvinna och funkar då som en förälskad man. När de känslorna lagt sig ser han kanske på hela saken i ett annat ljus, men det är ju egentligen helt irrelevant. Han kan självklart göra precis som han vill, men allting har ju ett pris - du får väl helt enkelt se till att ditt pris inte blir ohemult mycket högre än vad det borde vara.