Gammelmedias annalkande död

Det här är en väldigt bra tråd. men ibland tycker jag att debatten blir konstig när samtalet handlar om nyhetskonsumtion på ett lite längre perspektiv. Jag har inte nog med kompetens för att sia om framtiden, och jag ser ingen annan postare som heller har det. vad jag syftar på är de tekniska innovationer som kan tänkas komma. Vi har alla en total information overload idag, och jag skulle bli förvånad om det inte kommer att komma teknik som helt enkelt hjälper oss att ta del av rätt info, och den information som vi behöver.

Orsaken att jag är intresserad av ekonomi är för att se hur den påverkar min privatekonomi. Men behöver jag verkligen LÄSA mig till det? Ett system som direkt sätter in rätt info till min privatekonomirobot som sedan ger mig direkta förslag på hur jag skall ändra mitt lån, om jag skall byta bank, om jag skall skaffa ett nytt VISA kort eller investera i koppar?

Liknande system finns redan. Visserligen ännu i sin linda, men idag går given fort, som fan sa när han spelade kort med sig själv.

Ett helt nytt sätt att konsumera nyheter skulle innebära en radikalt annan mediabild.

Kanske OT, men ville bara få ur mig tanken medan jag hade den i skallen

Du är inne på helt rätt spår. Vad är egentligen källan till "nyheter"? En väldigt liten del av innehållet i en tidning är det som alla efterfrågar av journalister, dvs "gräv". Alltså information som någon vill undanhålla allmänheten, men som journalister, antingen genom granskning av svårtillgängliga källor (läs: kommunala bolags reseräkningar) eller tips, kan gräva fram.

Det mesta kommer dock från officiella källor, tex myndigheter, polisen, pressreleaser osv, och där ingen egentligen är intresserad av att undanhålla informationen.

Ekonomitidningar är väldigt utpräglade när det gäller att förmedla offentlig information (statistik från officiellt håll, pressreleaser och årsredovisningar från privata företag, lite politik från riksdag, osv).

En bot eller spindel som kontinuerligt scannar av öppna källor, kanske gör någon form av användardefinierad filtrering och en automatisk sammanfattning (jämför med Word:s förvånansvärt smarta sammanfattningsfunktion) skulle alltså kunna ersätta 90-95% av innehållet i en tidning.

Grävandet är svårare att ersätta. Där får man förlita sig på ideellt arbete om tidningarna försvinner. Men ytterligare en möjlighet är att medborgarna, efter ett antal korruptionsskandaler och vanstyre, helt sonika börjar kräva att mer information är digitalt tillgänglig via nätet, något som idag är mycket enkelt att genomföra. Dvs en utökad offentlighetsprincip. Vilket avsevärt skulle förenkla ideellt grävande och avslöjande.

Exakt. En av de saker jag tyckte man kunde förutse redan i mitten av 90-talet var de gamla tidningsdrakarnas förlorade status. Murvlarna och redaktörerna förstod tydligen inte detta själva, men hela deras position vilade på två specifika saker: dels en unik och dessutom enkelriktad distributionskanal för sin produkt, och dels en brist på publika forum för informationsspridning.

Utifrån denna extremt gynnade position kunde tidningarna enkelt bygga upp ett självspelande piano som pumpade ut all möjlig smörja (och t o m en del läsvärt) till läsarna, och dessutom inbilla sig att läsarnas axelryckande ointresse innebar att man hade "inflytande". De skarpare media-gubbarna visste att hela schabraket var ett luftslott, men majoriteten av tidningsarbetarna trodde nog fast och fullt att vanligt folk satt och diskuterade deras mediokra skriverier med stort allvar. Att läsandet handlade om "i brist på annat" var inte lika spännande som att inbilla sig att man styrde samhällsdebatten. Denna illusion upprätthölls av media själva med stor skicklighet och kunde svårligen motbevisas så länge inga andra allmänna kanaler fanns. Med jämna mellanrum spände man musklerna och utnyttjade den enda makt man faktiskt hade -- dvs drev mot enskilda personer -- till att krossa en människa som Ove Rainer eller Lillen Eklund. Även politiker lät sig luras att spela med i medias "inflytande"-charad. Vad folk egentligen tyckte om tidningarna ville man absolut inte höra, och tack vare den speciella positionen man hade pre-internet, så slapp man också höra det.

BAKGRUND:Som jag nämnt tidigare så har jag via mitt yrke som konsult suttit med vid fler fikabord och hört fler fikarums-diskussioner än de flesta--bokstavligen 1000-tals "vanliga" svenskar har passerat revy över åren, mestadels vanliga tjänstemän på stora företag. Ingen bryr sig om konsulten, utan snacket går på som vanligt om sommarstugor och TV-serier, men även nyheter och politik. Som fjunig junior var jag förvånad över jargongen mellan dessa vuxna människor--de lät inte alls som den bild av Sverige och svenskar som man kunde få i t ex Dagens Nyheter. Först noterade jag detta som en anomali, men med tiden insåg jag att det var en enorm spricka mellan det samhälle och de ideal som dagstidningarna och TV förde fram, gentemot vad svensken i gemen faktiskt tyckte.

Vardagsrasismen var (och är) vitt utbredd, men det var bara en av ett dussin punkter där åsikterna från de kaffedrickande tjänstemännen avvek kraftigt från den "officiella" linjen. Dödsstraff? Propagera för det i MSM och du får ett drev av hat som tvingar dig att fly landet. Vid fikabordet uppstår däremot en engagerad dialog där några är för dödsstraff, några emot dödsstraff, och andra lyssnar intresserat. Hårdare tag mot brottslingar? Jajamen. Striktare disciplin och högre krav i skolorna? Yes. Muslimer i stan? Absolut helst inte, tack. Och så vidare... fram tonade alltså bilden av två helt olika Sverige, ett påhittat PK-Sverige som uppfunnits av pissljumma vänster-media, och ett riktigt Sverige som bestod av svenska gräsrötter och deras faktiska åsikter. Att denna bisarra spricka inte skulle kunna bestå kändes uppenbart, men det var när internet seglade upp som utvecklingen kändes ganska given.

Redan i slutet av 90-talet var det uppenbart att internet skulle slå undan bägge benen som tidningsdominansen vilade på, och hela bluffen skulle falla samman. Ingen gillar egentligen tidningarna, ingen gillar journalister, ingen gillar pissljummen bleeding heart-vänster, och alla alternativ välkomnas med entusiasm. Dvs precis det vi ser nu.

Tidningarnas arrogans, lögner och politiska propaganda har skapat en situation där kundlojaliteten är absurt låg för en daglighandels-produkt. Folk hoppar på nästan vad som helst för att slippa Bror Duktigs PK-förmynderi. Nu är inte detta huvudorsaken till tidningsdöden (digital teknologi är det) men den närmast obefintliga supporten från konsumenterna är ändå viktig när man spekulerar i någon sorts överlevnads- eller comeback-strategi för de gamla tidningarna.

Kort sagt: ingen vill ha tillbaka dem, so why bother?

Precis vad jag menar, Maltemannen. Stor del av tidningar består i att förmedla information som skall hjälpa människor i vardagen. Exempelvis för att klara av sin egen ekonomi. Idag, när det är journalister som själva surfar fram lite fakta så blir det som bäst halvbra. Och när jag läser det så kan jag som bäst ta till mig en del av informationen.

Men massa data finns tillgänglig och kan lätt snappas upp av spindlar, som sedan kommunicerar med den plattform jag vill att de skall integrera med. Exempelvis min bank på internet.

Du glömmer en faktor, medias förmåga att få folk att tro att deras åsikter avvek; alla var trots allt inte konsulter och många var det som höll inne med åsikter för att de trodde att andra inte skulle hålla med.

Den kraften blev större och större under 99- och början av 00 talen. För min del kom könskriget som en förlösande kraft. Helt plötsligt började folk tala igen efter att ha varit tysta i nästan ett decennium i känsliga frågor. Även jag arbetar som konsult och upplevde att även tjänstemän blev vältaliga efter detta. Tidigare hade det varit blue collar som talade, nu var det alla.

Grävandet är svårare att ersätta. Där får man förlita sig på ideellt arbete om tidningarna försvinner. Men ytterligare en möjlighet är att medborgarna, efter ett antal korruptionsskandaler och vanstyre, helt sonika börjar kräva att mer information är digitalt tillgänglig via nätet, något som idag är mycket enkelt att genomföra. Dvs en utökad offentlighetsprincip. Vilket avsevärt skulle förenkla ideellt grävande och avslöjande.

Å andra sidan har jag numera facebook som min primära nyhetskälla. Den blir riktigt bra med intressegrupperna som trålar nätet efter för mig relevanta artiklar. Lägg till intressanta magasin och det är allt jag behöver. FB kan vara helt olika saker. Sortera bort vänner från flödet som bara postar bilder på sitt vackra liv, söta kattungar eller tröttsamma ordspråk, så får du en nyhetskanal som fungerar.

Jag kan skriva under på det. Jag kommer ihåg ett inslag i det som nu heter Studio Ett för länge sedan när Internet var helt nytt. Journalisterna diskuterade journalistikens framtid i ett stämningsläge som närmast kan beskrivas som panik. Förslag på att Internet kanske bara var en fluga nämndes och diskuterades.