Citat:
Ursprungligen postat av
LundaStudent2
För mig är den känslan ganska bisarr. Att tänka sig att en kompis kanske var det preliminära målet. Aldrig känt den nivå av obehag innan. Skjutningar i USA kom direkt på tanken under nationsmötet. Sen nationsmötet har inget hänt, och med tanke på jullov har inte mycket diskussioner förts. Intressant att se diskussionerna när terminen drar igång igen.
Kändes mer som en bizarr sak än ett barnsligt uppror. För mig som hade koll på det som hänt innan på nationen kändes det verkligen som något psykiskt var fel.
Jobbigt för vissa på HB nu, borde man ha anmält sånt, är det mitt ansvar, eller när/hur ska man ta tag i såna saker? Svårt att skilja en konstig människa från en (misstänkt)mördare.
Det där är svårt. Även om någon ringt psykiatrin eller studenthälsan är det oerhört svårt...omöjligt.. att närma sig en insjuknande, men fortfarande på något vis ännu fungerande, människa som inte har sjukdomsinsikt eller inte önskar hjälp.
Ofta kritiseras ju sjukvården i sådana fall. Ofta blir det fel och orättvist eftersom folk inte förstår hur oerhört svårt det är att tvinga folk till psykisk undersökning eller behandling i ett så tidigt skede. Så nej, varken du eller någon annan kan lastas för vad som sedan hände.
Och som du så klart vet...på universitet harvar det runt en massa excentriska stofiler som i vilket annat sammanhang avgjort hade ansetts vara galna. De flesta av dem är ju sköna och finner till slut sin plats på en obskyr institution där dom kan nörda in sig totalt på exempelvis svenska tilltalsformer mellan 1810-1820, polska kristallkronor eller någon bananflugegen som ingen annan kan ett skit om.
Jag pluggade några år i lund och var engagerad i flera nationer bla helsingkrona. Jag tror alla nationer har några exempel på kverulanter och psykfall vars kontakt med studentvärlden varit destruktiv, vilket ofta visade sig i organiserade sociala sammanhang som baler och på nationsmöten.
Dom var avvikande och ensamma hemma på orten. När dom kommer till lund hoppas dom att dom nu äntligen är bland jämlikar och äntligen kommer att blir förstådda och ha vänner. Dom gjorde sitt bästa för att bli med i gänget på nationerna. Men så blev det ju inte...dom vart fortfarande avvikande och ensamma men bitterheten och den psykiska pressen desto större.
Nu pratar jag helt generellt och inte om det aktuella fallet.
Slutligen, som du säger, kommer det nog att krävas en hel del debriefing av kuratelet och de nationsmedlemmar som varit med om detta.