Vet inte om jag är tjock eller inte - Eller om jag bara är normal

Man behöver inte vara underviktig för att ha anorexia. Det du nämner är (åtminstone för mig) rätt stora varningssignaler för om inte anorexia så åtminstone en mild ätstörning. Anorexia är sammankopplat till två saker: kass självkänsla och behov av kontroll (ångest som du behöver kontrollera olika andra sätt, genom ex. tvångstankar/handlingar/mat).

Okej, intressant...

En fråga bara.

Jag tittar mig själv i spegeln. Ser mina revben, samtidigt som jag IBLAND ser min bullmage. Det är då den lilla ångesten sätter igen, och jag känner mig tjock.

Att se sina revben, samtidigt som man upplever/ser en bullmage. Går det ihop? Eller är det bara en inbillning det jag ser?

Tack på förhand!

Du ser antagligen bara bullmagen direkt efter du har ätit, detta för att magsäcken är fylld. Det är inget fett.

Börja göra s.k. vacuums
http://www.youtube.com/watch?v=iCbf2wqE4Gw
Det verkar skapa en spänning som gör att magen inte kan slappna av lika långt, tog inte mig många minuter innan det skapade en hel del effekt. Smal som jag är så har jag numer snarast ett veck mitt på min mage pga att fettet inte bulkar ut (har ändå någon cm fett där, men ser nu faktiskt smal ut också)

Vemsomhelst kan se gravid ut annars, då och då. Sen beroende på hur dina revben är formade, kan du se mer lönnfet om du tittar rakt ner på dig själv jmfrt med genom en spegel etc

De ovan har säkert rätt bra förklaringar på det, men jag tror en rätt vanlig - och påfrestande - grej med ätstörning är osäkerheten. Att vara paranoid gentemot andras kommentarer ("oj vad smal du är") eller att ibland betrakta sig som tjock, ibland smal, ibland ingenting. Som ett ständigt "jag kanske är smal men...".

Men som sagt, det kan ju också vara något faktiskt, som de ovan beskriver. Ett bra sätt kanske kan vara att eliminera olika faktorer, som att se om det uppstår slumpmässigt (inte efter man ätit) eller trots att man utför såna övningar. Kan ju vara så att du är en fullt friskt (även psykiskt) individ, men att "riktiga" saker påverkar din mage (även om det viktiga kanske inte är om det är "riktigt", utan att det delvis får dig att tolka det som tjockhet, delvis att du får ångest av det).

F.ö. kan du ju bygga lite muskler överlag, kring mage, bröst och rygg om inget annat. Så ser det mer symetriskt ut. Och fett förbränns om man faktiskt har muskler.

Precis, även feta slynor kan ha det. Jag ser det bara som ångest, bristande kropps och näringslära. Visst folk har för mycket tid att sitta och bli osäkra i dagens samhälle, klart man skall hantera dom mest substantiella psykologiska tärande sakerna, men där finns sällan någon lösning.

Det är maskulina ideal som gäller som lösning. Träna slynorna och ge dom kött.

Rör man sig inte och bara äter skitmat med närmast enbart simpla kolhydrater, så är inte kroppen gjord för att hantera detta. Detta är vad just många flickor gör. Man får ett lager fett som inte går att få bort (om man inte vill bli ett skelett), trots totalsvaga muskler som antagligen bara blir svagare och försämrar symetrin och fettförbränningen ytterligare.
Jag gissar också att socker tenderar öka kompulsivt beteende.

Bara en massa fittor som skall tjäna pengar på psykiatrin. Tycker dom skall lära lite riktiga saker istället. Tyvär går det inte ihop med dessa kvinnors agenda, att göra alla till fittor som finansierar deras "viktiga arbete" och kompenserar tillsamammans med feminismen för deras svaga sexuella värde. http://www.youtube.com/watch?v=rbkQnv9z3TY&t=10m1s

Tack så mycket för eran svar! Gav faktiskt stora lättnader för min del! Tack, tack!

En fråga bara - Bör man äta när man känner sig hungrig eller är det okej att äta fast man inte känner hungern. Utan äter endast för att det är gott, ibland brukar jag äta frukost, och inte känner alls nån hungern förs mot kvällen.

Är det då okej att äta t.ex i eftermiddags tiden, fast man inte känner av hungern?

Tack på förhand!

Bör man äta när man känner sig hungrig eller är det okej att äta fast man inte känner hungern. Utan äter endast för att det är gott, ibland brukar jag äta frukost, och inte känner alls nån hungern förs mot kvällen.

Klart det är okej att äta när du inte är hungrig, bara du gör det av anledningen du nämner ("det är gott") och inte av mer maniska skäl. Händer det något om du inte äter vid dessa tillfällen - till exempel ångest, hetsätning - eller är det bara som vanligt? I sådana fall är det inga problem.

Jag brukar aldrig vara hungrig till frukost och det är inget onormalt. Folk har olika matrytmer, men det är viktigt att du inte (omvänt) skippar måltider för att du inte är hungrig, eftersom det i sig kanske kan vara en indikation att eventuella matproblem gått för långt. Nu verkar du ju lyckligtvis inte ha såna problem, utan ha allt under kontroll. Skönt att höra!

Låter som att du har problem med din självbild. Uppsök en psykolog så kan han rota rätt på problemet.

Att du funderar så kring detta tycker iaf jag är ett tecken på ett osunt förhållande till mat.

Okej enligt vem?

Ät regelbundet så mår du bättre.

Har du problem o känna hunger tycker jag du skall få en ungefär koll på hur mycket kalorier/mat du behöver för att behålla nuvarande vikt...
http://www.linear-software.com/bmr_bmi.html
Kanske ger någon slags lättnad också..