Citat:
Ursprungligen postat av
TheBoot
Det var ett bra svar.
Jag har förstått att vissa får en ordentlig kick av det. Kan du jämföra det med något annat för en nyfiken? För mig är det ordagrant det jag svarade tidigare, jag ser bara en tändare och en brinnande veke. Däremot uppskattar jag effekterna.
Jag köper även nostalgin. Fast jag får det mest av gamla filmer, bilder och när jag tänker tillbaka.
Nåja, kanske gick in i tråden med lite väl taskig attityd. Men jag tycker fortfarande att det är slösaktigt, snål som man är.
Kicken jag får, det handlar om att bryta den naturliga tystnaden och mörkret. När jag förbereder pjäsen, så börjar känsla komma. När jag sedan tänder stubinen, så är det ingen återvändo, och det ger mig också en liten kick att det kommer ske, man kan inte hindra det på ett naturligt sätt!
Personligen bryr jag mig inte alls om grannarna skjuter eller inte skjuter, men när dem ser att jag börjat lassa ut mina saker (handlar ganska mycket), så gläds jag varje gång när dem samlas runt mig, för se vad jag har, och princip alltid så uppskattas det att jag kommer med så mycket fint, när dem själva inte har något
Jo visst, det gäller också för mig! Gamla klassiska julfilmer, du vet, "Donald Duck snowfight", Tomteverkstaden och såna gamla filmer ger mig också nostalgi!
Men när jag var liten knatte, var jag egentligen livrädd för fyrverkeri öht, men jag älskade att läsa reklamutskicken, och handla och förbereda det. Med åren som gick, så vågade jag mig ut och se vad jag valt ut i tidningen, och därefter har jag många fina och lyckliga minnen när man fått gäster, och dem kommer med lite fyrverkeri i en påse. Den känslan, spänningen man får, kan jag än idag lyckas hitta ibland, därav är detta en anledning till just pyroteknik är min hobby
Gott nytt år på dig i alla fall!
EDIT: För tillägga är jag väldigt fascinerad av ljus, jag älskar ljus. Har mycket ljus på bilen, extraljus, strobes, nya lampor invändigt. Eftersom jag älskar det, så hittar jag alltid bättre sätt att använda det på!
