Vänsterextremisten Joel Bjurströmer Almgren dömd för dråpförsök i Kärrtorp (2014)

Jag har inga idealistiska illusioner om kampen mot fascismen.

Nja, moderate talmannen Per Westerberg, resten av politiker-och mediaetablissemanget och en massa välbeställda svennelattemorsor på dagens demo tycker ju uppenbarligen att personen i fråga är en förebild och någon man bör solidarisera sig med, även när han misshandlar och mordhotar barn:

http://www.friatider.se/afa-veteran-domd-for-barnmisshandel

Den här våldsverkande skithögen kommer alltså ur vänsterextremistiska grupperingar som Thomas Mattsson använt och hyllat i registreringen av fritidspolitiker och privatpersoner.

Detta är genomruttet. Sen är det t o m troligt att den knivhuggande kommunisten varit med aktivt som Mattssons och Expressens dräng. Vore guld att få sånt bekräftat.

Om ändå verkligheten vore så enkel som du hoppas att den är och att du kan konkretisera den i ett fåtal parametrar. Om du tror mina ståndpunkter beror på en "haschpsykos", så tillåt mig att förklara mig lite grundligare, då jag kan förstå att det ser förvirrande ut ur ideologisk synvinkel att jag skriver som jag gör.

Jag är inte ideologiskt övertygad anarkist, jag är inte övertygad om särskilt mycket alls. Enda orsaken till att jag förespråkar anarkism är för att det är den ideologi jag hittills funnit som har godast chanser att reformera människor bort från mentalt vansinne och inse vad den faktiska verkligheten består av, inte dogmer och övertygelser. Förmågan och verktygen till att kunna lära sig ta faktiskt ansvar för sig själv och sina handlingar, vilket kräver enorm självinsikt. Det är alltså människan och dess välmående jag har i fokus, inte ideologi. Att fokusera på ideologi leder in psyket på felspår och övertygelser man inte behöver. Man måste lära sig krypa innan man kan springa.

Jag reagerar på att alla från vänstern till högerliberaler verkar gå i armkrok i de flesta större frågor och globalisterna (de mekanismer som vill slå sönder alla länder och privatisera hela planeten) står bredvid och nickar instämmande. Kvar står dessa ideologiskt övertygade och käbblar inbördes om i sammanhanget irrelevant nonsens, vilket har eskalerat (och av en god anledning).

Att den våldsverkande vänstern demoraliserar landet och destabiliserar den stat och det samhälle de låtsas kämpa för, gör landet en björntjänst och i själva verket stärker globalismens influenser, hur kan du då tro jag skulle sympatisera med detta?

Jag kan sympatisera med de vänstermänniskor som motarbetar globalismen, lika mycket som jag sympatiserar med nationalister när de också motarbetar globalismen. Om jag ska benämna mig ideologiskt är jag alltså antiglobalist i första hand och anarkistiskt tänkande (vilket jag är mycket väl medveten om i dagsläget är en fullständig utopi att fungera, precis som alla ideologier).

På samma sätt förstår jag om globalismen vill slå sönder I-länder för att bryta det hejdlösa konsumtionsmönstret och få stopp på resursslöseriet och mänsklighetens kollaps, men jag kan inte rättfärdiga metoderna man använder och den makt och de rikedomar man tydligen tänkt ta som sina egna, för att man "förstår bättre" och därigenom är tillräckligt kompetent för att regera i ett aristokratiskt, plutokratiskt världsherravälde.

Ni kan inte vinna genom att slåss och ni kan inte vinna genom att inte slåss, globalismen har fått decennier på sig att indoktrinera befolkningar med destabiliserande nonsens. Så, loppet är kört.

Den fullständiga ironin i sammanhanget är alltså att extremhögern och extremvänstern har mest gemensamt, då de båda avskyr globalismen (även om vänstern inte verkar inse att exempelvis mångkulturen är en globalistisk ideologi med syfte att destabilisera länder), medan alla ideologiskt däremellan främjar och legitimerar den. Jag ser såväl stat och institutioner som näringslivets krafter som pesten själv då de förtrycker människan och institutionaliserar dem som resurser, men eftersom staten är mycket svagare än globalismen, ställer jag mig på den svagares sida. Min fiendes fiende är min vän, så att säga.

De erkänner det utan omsvep också från högsta ort.
http://www.journalisten.se/ledare


Det är alltså inte jag som spekulerar.

Då har vi alltså fått det svart på vitt att journalister är ett gäng svin som vinklar allt de skriver till sin egen politiska fördel. Vad som är allmänintresse avgörs av vad högerextremister gör, inte vänsterextremister, trots att de är många, många gånger fler och utför värre och grymmare gärningar mot oliktänkande. Journalister sympatiserar med vänsterextremister och så gör även staten.

Värre propaganda än så här utsätts inte befolkningen av ens i Kina eller Vietnam.

Ja, naturligtvis. Det förvånar mig att så många har gått på det så länge. Men vi lever på hoppet att papperstidningarna går under. Tänk när Dagens Nyheter blir veckotidning.

Vilket jävla skämt att Sveriges tidningar skulle gilla extremvänstern

Händelsen var ju jävligt mörkad i aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18069975.ab

Varför hängs då inte vänsterextremister ut? Hur förklarar du uttalandet som Urarva länkade till?

Han har ju inte kommenterat på Avpixlat

För att komma till artikeln måste man trycka på följande rubrik:

"34-årige mannen häktad för dråp- försök i Kärrtorp
Gick till attack förra lördagen – känd profil i extremistkretsar"

De nämner inte tillhörighet alls där. Läser man bara rubriken får man givetvis intrycket av att det är en "nazist" eftersom ALL annan bevakning har varit åt det hållet. De återgår snabbt till sina vanliga metoder vid tidigare bråk när vänstern har anfallit.

I exempelvis DDR och Sovjetunionen visste alla i befolkningen att de från media-och politiketablissemangets sida systematiskt utsattes för politisk propaganda som förvanskade verkligheten grovt, att de övervakades och att överträdelser mot partilinjen bestraffades I Sverige vet gemene Medelklass-Svensson inte det. Medelklass-Svensson, inte minst den kvinnliga varianten, är något av det mest auktoritetstroende, dumnaiva och inskränkta som skådats i modern europeisk historia. Det är ju också Medelklass-Svensson som fantiserar om att "kämpa mot jasissmen" genom diverse fackeltåg och blint troende ramsor som ropas, en i det stora hela helt inbillad "rasism" från svenskar mot invandrare. Det svenskfientliga våldet, alltså en viss procent invandrares brottslighet som riktas mot representanter för värdbefolkningen därför att de upplevs som etniskt främmande och genom sin blotta existens alstrar ett hat hos invandraren, är dock ett fenomen som existerar i verkligheten, inte i den febriga utopistiska anti-vita fantasin.