Känner ingen samhörighet

Gör man samma sak som andra människor är det emot naturlagen att inte känna samhörighet. Det beror i så fall på grund av arrogans och en strävan efter att vara unik. Det finns väl alltid folk som gör samma sak som en själv och det borde då vara lätt att känna en samhörighet. När man accepterar att människor i sin omgivning gör samma sak kan man börja känna samhörighet. Något som säger emot detta är att det idag är lite utav en trend att folk strävar efter att vara så unika som möjligt. Därför kommer färre känna samhörighet med andra och även distansera sig från att ha relationer med andra. Det kommer att innebära problem både i arbetslivet och i det privata livet förr eller senare.

Ja men då är jag väl emot naturlagen då.
Jag strävar verkligen inte efter att vara unik, jag vill inte sticka ut... Alls.
Det enda jag vill är att känna att jag hör till, att jag också får finnas till.

Mitt intresse är verkligen inget som florerar bland min umgängeskrets, dom får mer än gärna dela mitt intresse, dock så finns det en hel planet full med människor som delar mitt intresse men jag kan fortfarande inte känna mig som en del av den "kretsen".

Jag har några år på nacken och hela det där "I'm a special snowflake" har aldrig riktigt varit min kopp av te. Mitt problem är fortfarande att jag inte kan känna samhörighet varken med mina bekanta, vänner eller familj.

Är lite hög på kaffe atm så saker jag skriver kommer låta idiotiska sen när det gått ur kroppen.

Men personligheten fungerar på det sätt att man har dels ett 'jag' och ett 'ego' - jaget är det som känner samhörighet med omvärlden och egot är det som står emellan; som i att människor med väldigt stort ego har en väldigt stor vägg emot andra människor och .. allt. Ungefär som ett ägg där gulan är jaget och vitan med skalet är egot.

Jaget är Jack; egot är Tyler.

Antagligen, om du är orolig och ängslig behöver det inte handla om specifikt att egot är för stort - utan att utöver egot har du inte ett .. stabilt utvecklat 'jag' under det som gör att du kan kasta ner väggen och relatera till omvärlden genom den delen av personligheten utan du måste skydda dig själv.

Vad som kan leda till det här är helt abyssmala saker som att din mamma inte möter din blick när du är spädbarn när jaget är under utveckling; sådana småsaker gör att du istället använder dig av egot till att relatera till omvärlden: där det är en spärr som förhindrar dig från att känna samhörighet; för att skydda ägg-gulan inuti.

Typ, gör dig själv sårbar och anpassa dig för det istället för att undvika göra dig själv sårbar och förstärka spärren mellan dig själv och andra. Om inte med folk kan du förinta egot och bygga på jaget genom att typ.. spendera tid i naturen eller ta hand om djur eller vad som helst som innebär att du bygger på förmågan att känna samhörighet med saker utan att det behöver gå direkt på folk. Eftersom de är nitiska fittor och rätt kontraproduktiva som metod för att bygga upp sig själv på.

Låter sjukt jävla hippie i know, skyller på jag är koffeinhög.

I så fall tror jag att du vägrar. Du är ju människa, i alla fall rent fysiskt. Så det är omöjligt att inte känna samhörighet redan på det planet.