2013-12-20, 15:42
  #1
Medlem
mapaches avatar
Bakgrund: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Med undantag av ett halvår då jag bodde utomlands har vi alltid bott tillsammans; först i lägenhet i vår hemstad och sedan - när vi flyttade för att plugga - i ett minimalt rum i en sunkig studentkorridor.

I höstas bytte jag utbildning och började plugga på annan ort. Jag flyttade in hos släktingar och min pojkvän blev ensam i studentrummet. Eftersom våra studieorter ligger hyfsat nära varandra har vi kunnat ses varje helg, men både han och jag saknar att dela alla veckans dagar med varandra. Vi står i kö i bostadsbolag i de orter som ligger precis mitt emellan de platser vi pluggar, och borde - enligt köstatistiken - kunna få en lägenhet om sådär ett år.

Så till mitt problem: En nära väninna till både mig och min pojkvän berättade att hon eventuellt skulle kunna få tag i en trea i samma stad som min pojkvän pluggar. Om den blev hennes, skulle min pojkvän i så fall vara intresserad av att flytta in? Min pojkvän hörde med mig om jag tyckte det skulle vara okej, och eftersom jag vet hur jävla äcklig hans studentkorridor är, sa jag ja.

Då var det fortfarande teoretiskt och enkelt. Nu har min väninna skrivit kontrakt på lägenheten och det är bestämt att hon och min pojkvän flyttar in om någon månad. Jag vet att jag sa att det var okej för min del, och jag vet också att det hade varit jävligt taskigt av mig att säga "nej, bo kvar i korridoren du", bara för att jag inte vill att han ska bo med någon annan än mig - men jag kan ju inte rå för vad jag känner.

Det jag känner är: oro, irritation, svartsjuka, ilska, sorg, besvikelse med mera. Känslor som dessutom förstärks ytterligare varje gång någon vän eller bekant - som får höra att min pojkvän och väninna ska flytta ihop - reagerar med lätt höjda ögonbryn och säger saker som: "jaha, oj, vad oväntat!" eller "men vad TYCKER DU OM DET?!".

Jag vill vara öppensinnad och rationell och kunna säga "det känns helt okej faktiskt" utan att ljuga. För jag vet ju hur pålitlig min pojkvän är och hur mycket han älskar mig. Han säger att jag verkligen inte behöva oroa mig för någonting och jag borde ju kunna lita på det.

Men samtidigt: 1) min väninna ser fantastiskt bra ut och gillar att ligga (vilket hon ofta pratar om), 2) hon och min pojkvän har alltid kommit väldigt bra överens och 3) saker som ingen kunnat förutspå i förväg kan hända.

Just den sista punkten skakar min pojkvän bara på huvudet åt. Han tycker det är befängt att jag lägger energi på att oroa mig över fiktiva scenarion där han och hon kanske kollar på film tillsammans, kanske kommer hem samtidigt från en fest eller kanske ger varandra vänskaplig axelmassage - vanliga grejer som sedan - utan att det var tanken från början - leder till någonting annat.

Jag däremot menar att det faktiskt är befogat att jag oroar mig. Inte för att han någonsin har varit otrogen (såvitt jag vet), men just för att det kan hända. Och för att risken - enligt mig, men inte honom - kommer öka markant genom att de bor tillsammans.

Är det rätt av mig att vara misstänksam mot det här? Eller är jag paranoid? Borde jag tagga ner och vara glad för min pojkväns skull? Hur skulle ni andra tänka i min situation?

Tacksam för svar!
__________________
Senast redigerad av mapache 2013-12-20 kl. 15:46.
Citera
2013-12-20, 15:47
  #2
Medlem
du bör nog vara lite orolig, ja. tjejer gillar killar som har tjej och du skriver att din tjejkompis ser väldigt bra ut..
Citera
2013-12-20, 15:49
  #3
Medlem
No.Pain.No.Gains avatar
Vad är det för vän och pojkvän du har om du antar att det kommer hända saker som bryter mot äktenskapets regler?
Citera
2013-12-20, 15:50
  #4
Medlem
Malkos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mapache
Bakgrund: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Med undantag av ett halvår då jag bodde utomlands har vi alltid bott tillsammans; först i lägenhet i vår hemstad och sedan - när vi flyttade för att plugga - i ett minimalt rum i en sunkig studentkorridor.

Bodde du med någon kille eller killar när du var utomlands?
Citera
2013-12-20, 15:50
  #5
Medlem
Du behöver inte oroa dig.
Som du säger kommer dom nog bara att ligga bredvid varandra.

Själv tycker jag det är helt befängt, men på något sätt sägs det att han bevisar sin kärlek till dig, genom att ligga med din väninna.

Helt galet, men det är inte min sak att lägga mig i.
Citera
2013-12-20, 15:50
  #6
Medlem
pregisas avatar
Oj, vad jobbigt! jag skulle tycka att det var konstigt om min partner flyttade ihop med någon av motsatt kön. Oavsett hur säker jag var i relationen skulle nog misstänksamheten dyka upp, och speciellt om vi hade bråkat, eller om personen hade varit ute och festat eller liknande.

Haha, och en "vänskaplig axelmassage" är väl inte något vänner av motsatt kön gör? Det är ju något man gör med en flirt eller partner. I alla fall när man är lite äldre. Även om just det bara var ett exempel så har man ju ändå viss distans till sina kompisar när man är i vuxen ålder, har svårt att se att man skulle ligga nära varandra och kolla film, eller massera varandra, eller liknande saker. Någon gräns får man ju ha.

Du har ju egentligen två val, acceptera det och lita på din kille - släpp det helt enkelt, eller säg till och ta ställning till det - gör slut, flytta ihop med honom själv, ta avstånd, vad som helst. Det är ingen idé att vela, det blir bara jobbigt för er båda.
Citera
2013-12-20, 15:53
  #7
Medlem
Varför köper din pojkvän inte bara en egen lägenhet, är han sosse eller?

Annars så vet jag inte hur ni är som par och hur din pojkvän är. Men visst är det uppdukat för eventuella trubbel. De kommer att lära känna varandra mer och mer. Men som sagt din kille kanske är god, vad vet jag.
Citera
2013-12-20, 15:54
  #8
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av mapache
min väninna ser fantastiskt bra ut och gillar att ligga (vilket hon ofta pratar om),

Det skulle gått jättebra om det inte vore för denna punkten, nu går det verkligen inte.
Citera
2013-12-20, 15:56
  #9
Medlem
Chrillies avatar
Självklart kommer dem att ligga, man måste vara ifrån en annan planet för att inte förstå det. Det roliga och bästa med detta är att du alltid kommer undra, men aldrig veta.

Life's a bitch.
Citera
2013-12-20, 15:57
  #10
Medlem
Alibabassons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mapache
Bakgrund: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Med undantag av ett halvår då jag bodde utomlands har vi alltid bott tillsammans; först i lägenhet i vår hemstad och sedan - när vi flyttade för att plugga - i ett minimalt rum i en sunkig studentkorridor.

I höstas bytte jag utbildning och började plugga på annan ort. Jag flyttade in hos släktingar och min pojkvän blev ensam i studentrummet. Eftersom våra studieorter ligger hyfsat nära varandra har vi kunnat ses varje helg, men både han och jag saknar att dela alla veckans dagar med varandra. Vi står i kö i bostadsbolag i de orter som ligger precis mitt emellan de platser vi pluggar, och borde - enligt köstatistiken - kunna få en lägenhet om sådär ett år.

Så till mitt problem: En nära väninna till både mig och min pojkvän berättade att hon eventuellt skulle kunna få tag i en trea i samma stad som min pojkvän pluggar. Om den blev hennes, skulle min pojkvän i så fall vara intresserad av att flytta in? Min pojkvän hörde med mig om jag tyckte det skulle vara okej, och eftersom jag vet hur jävla äcklig hans studentkorridor är, sa jag ja.

Då var det fortfarande teoretiskt och enkelt. Nu har min väninna skrivit kontrakt på lägenheten och det är bestämt att hon och min pojkvän flyttar in om någon månad. Jag vet att jag sa att det var okej för min del, och jag vet också att det hade varit jävligt taskigt av mig att säga "nej, bo kvar i korridoren du", bara för att jag inte vill att han ska bo med någon annan än mig - men jag kan ju inte rå för vad jag känner.

Det jag känner är: oro, irritation, svartsjuka, ilska, sorg, besvikelse med mera. Känslor som dessutom förstärks ytterligare varje gång någon vän eller bekant - som får höra att min pojkvän och väninna ska flytta ihop - reagerar med lätt höjda ögonbryn och säger saker som: "jaha, oj, vad oväntat!" eller "men vad TYCKER DU OM DET?!".

Jag vill vara öppensinnad och rationell och kunna säga "det känns helt okej faktiskt" utan att ljuga. För jag vet ju hur pålitlig min pojkvän är och hur mycket han älskar mig. Han säger att jag verkligen inte behöva oroa mig för någonting och jag borde ju kunna lita på det.

Men samtidigt: 1) min väninna ser fantastiskt bra ut och gillar att ligga (vilket hon ofta pratar om), 2) hon och min pojkvän har alltid kommit väldigt bra överens och 3) saker som ingen kunnat förutspå i förväg kan hända.

Just den sista punkten skakar min pojkvän bara på huvudet åt. Han tycker det är befängt att jag lägger energi på att oroa mig över fiktiva scenarion där han och hon kanske kollar på film tillsammans, kanske kommer hem samtidigt från en fest eller kanske ger varandra vänskaplig axelmassage - vanliga grejer som sedan - utan att det var tanken från början - leder till någonting annat.

Jag däremot menar att det faktiskt är befogat att jag oroar mig. Inte för att han någonsin har varit otrogen (såvitt jag vet), men just för att det kan hända. Och för att risken - enligt mig, men inte honom - kommer öka markant genom att de bor tillsammans.

Är det rätt av mig att vara misstänksam mot det här? Eller är jag paranoid? Borde jag tagga ner och vara glad för min pojkväns skull? Hur skulle ni andra tänka i min situation?

Tacksam för svar!

Det räcker med att de sitter tillräckligt nära varann och deras blickar möts på djupet och nästa sekund ligger de i sängen och gungar. Var så säker på det. Ett par unga människor, en tjej och en kille helt ensamma i en lägenhet dygnets alla timmar och naturen ger sig själv till känna
Citera
2013-12-20, 15:58
  #11
Medlem
De kommer gänga som kaniner redan efter två dagar tillsammans.
Citera
2013-12-20, 15:59
  #12
Medlem
flashgrenades avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Isei
Det skulle gått jättebra om det inte vore för denna punkten, nu går det verkligen inte.
Nuff said^

Ont:HaH vafan, du frågar om du är paranoid? Jag skulle hävda motsatsen, du är alltför för blåögd, stackare.


Även jag brukar förhastat säga ja till saker som jag sedan insett vara totalt idiotiska, men jag brukar oftast stå mitt kast.
I ditt fall skulle jag dock utan tvekan säga att jag ångrade mej, det finns trots allt en anledning till att folk höjer på ögonbrynen när de får höra detta.
__________________
Senast redigerad av flashgrenade 2013-12-20 kl. 16:01.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in