Min pojkvän ska flytta ihop med en annan tjej - behöver jag oroa mig?

Bakgrund: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Med undantag av ett halvår då jag bodde utomlands har vi alltid bott tillsammans; först i lägenhet i vår hemstad och sedan - när vi flyttade för att plugga - i ett minimalt rum i en sunkig studentkorridor.

I höstas bytte jag utbildning och började plugga på annan ort. Jag flyttade in hos släktingar och min pojkvän blev ensam i studentrummet. Eftersom våra studieorter ligger hyfsat nära varandra har vi kunnat ses varje helg, men både han och jag saknar att dela alla veckans dagar med varandra. Vi står i kö i bostadsbolag i de orter som ligger precis mitt emellan de platser vi pluggar, och borde - enligt köstatistiken - kunna få en lägenhet om sådär ett år.

Så till mitt problem: En nära väninna till både mig och min pojkvän berättade att hon eventuellt skulle kunna få tag i en trea i samma stad som min pojkvän pluggar. Om den blev hennes, skulle min pojkvän i så fall vara intresserad av att flytta in? Min pojkvän hörde med mig om jag tyckte det skulle vara okej, och eftersom jag vet hur jävla äcklig hans studentkorridor är, sa jag ja.

Då var det fortfarande teoretiskt och enkelt. Nu har min väninna skrivit kontrakt på lägenheten och det är bestämt att hon och min pojkvän flyttar in om någon månad. Jag vet att jag sa att det var okej för min del, och jag vet också att det hade varit jävligt taskigt av mig att säga "nej, bo kvar i korridoren du", bara för att jag inte vill att han ska bo med någon annan än mig - men jag kan ju inte rå för vad jag känner.

Det jag känner är: oro, irritation, svartsjuka, ilska, sorg, besvikelse med mera. Känslor som dessutom förstärks ytterligare varje gång någon vän eller bekant - som får höra att min pojkvän och väninna ska flytta ihop - reagerar med lätt höjda ögonbryn och säger saker som: "jaha, oj, vad oväntat!" eller "men vad TYCKER DU OM DET?!".

Jag vill vara öppensinnad och rationell och kunna säga "det känns helt okej faktiskt" utan att ljuga. För jag vet ju hur pålitlig min pojkvän är och hur mycket han älskar mig. Han säger att jag verkligen inte behöva oroa mig för någonting och jag borde ju kunna lita på det.

Men samtidigt: 1) min väninna ser fantastiskt bra ut och gillar att ligga (vilket hon ofta pratar om), 2) hon och min pojkvän har alltid kommit väldigt bra överens och 3) saker som ingen kunnat förutspå i förväg kan hända.

Just den sista punkten skakar min pojkvän bara på huvudet åt. Han tycker det är befängt att jag lägger energi på att oroa mig över fiktiva scenarion där han och hon kanske kollar på film tillsammans, kanske kommer hem samtidigt från en fest eller kanske ger varandra vänskaplig axelmassage - vanliga grejer som sedan - utan att det var tanken från början - leder till någonting annat.

Jag däremot menar att det faktiskt är befogat att jag oroar mig. Inte för att han någonsin har varit otrogen (såvitt jag vet), men just för att det kan hända. Och för att risken - enligt mig, men inte honom - kommer öka markant genom att de bor tillsammans.

Är det rätt av mig att vara misstänksam mot det här? Eller är jag paranoid? Borde jag tagga ner och vara glad för min pojkväns skull? Hur skulle ni andra tänka i min situation?

Tacksam för svar!

En nära väninna till både mig och min pojkvän berättade att hon eventuellt skulle kunna få tag i en trea i samma stad som min pojkvän pluggar. Om den blev hennes, skulle min pojkvän i så fall vara intresserad av att flytta in? Min pojkvän hörde med mig om jag tyckte det skulle vara okej, och eftersom jag vet hur jävla äcklig hans studentkorridor är, sa jag ja.

Är det rätt av mig att vara misstänksam mot det här? Eller är jag paranoid? Borde jag tagga ner och vara glad för min pojkväns skull? Hur skulle ni andra tänka i min situation?