Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Så hon mördades sannolikt efter klockan ett på natten.
Undrar just hur man känner sig när man satt ett dödande skott i skallen på en människa?
Mår man bra då? Ler man skadeglatt? Myser och tjoar kanske? Ångrar sig? Mår pyton?
Verkställaren av det blodiga avdagatagandet har behärskats av ett okontrollerbart raseri?
Har dödandet varit planlagt under längre tid? Vad ska vi tro egentligen?
Sannolikheten för att en förövare av en sån här grym grej upprepar sig i framtiden?
Försvinnande liten? Obefintlig helt?
Många mördare har börjat sin "karriär" med att ta kål på smådjur. Som blivit större.
Djuren har avlösts av människor sedermera. Otäckt värre.
Nu ska jag smyga iväg med min mobil och ta en välbehövlig cigg på balkongen.

Många kända seriemördare som börjar med smådjur. Så det är ett utropstecken med varning på det ja.
Ja, efter hon stängt datorn och gått till sängs sen sa det pang och sen rann hennes liv ut i sängen.
Aset snabbade sig så ingen likdoft fanns kvar och det innebär inom 15-20 minuter.
In med en presenning på golvet sen drog han madrassen över den andra (släpspår svaga) och ner på presenningen. Båda madrasserna åkte med i paketet med täcke kudde och filt-
Sen började han dra rep runt och gjorde vissa knutar. Ut med emballaget i Marinas jeep och förmodligen hade han i alla fall pistolen med sig och kulan som måste passerat ut genom skallen.
Han slänger lite skit på väg till dumpning då han befinner sig på rastplatsen, och där ser L honom men han ser inte L. Han flaxar som den vana pundaren han är och drar sen vidare till den väl valda dumpningsplatsen i en grandunge och hugger små granar över så paketet är helt täckt.
Åker väl snabbt tillbaka och börjar operation städning. Det som bekymrar är att någon haft tillgång till att röja lägga på en filt mycket lång tid efter det här mordet. Tex har blodet koagulerat då sista filten lades på, sen 2-4 augusti ändras det i sovrummet och en filofax försvinner.
Den här typen är fullt kapabel att mörda igen det råder inga tvivel om. Och det är nog den första man tänkt dom tankarna om. Psykopatvarning. En totalt känslokall typ är detta.
Han bryr sig inte om vad han gjort och det skulle inte förvåna mig om han anser att han gjort helt rätt. Återupplever det kanske om och om igen som i ren njutning?