Bostadsbubbla i Sverige?

Ja, om du bara hade ifrågasatt påståenden hade det väl varit helt okej. Men du sitter ju och hävdar att påståenden är felaktiga och tycker att du saknar bevisbörda för dessa påståenden. Det är hyckleri.

"Det verkar konstigt, kan du backa det?" <- ingen bevisbörda
"Du har fel!" <- bevisbörda

Förstår du?

Generellt har priserna i Spanien fallit med 40% sedan toppen. Att då plocka fram en mäklarsite som visar att några gator i Barcelona hållit emot känns som ett ganska desperat grepp för att hålla fast vid sin tes. Även generellt i Barcelona är prisrasen stora sedan 2007.

Jag kan den spanska bomarknaden ganska bra. Vill du kan vi ses och ta en kopp kaffe i Marbella nu på studs om du vill? Prisexempel här, en triplex på fina gatan som hos mäklaren ligger ute för 1 550 000€ ägarna är beredd att sälja för 800 000€. Men Golden Mile kanske inte heller räknas som 'Prime Location'?

Jag befinner mig inte i Marbella, så någon kaffe på studs blir det inte. Inte heller har jag några planer på att flytta till Marbella, en överskattad del av Spanien som ja - mycket riktigt - jag inte räknar som "prime". Det är en stad med 135 000 invånare, alla utspridda i småkluster. Det är överetablerat med nybyggen i Nueva Andalucia och Las Chapas. Ska vi dra några paralleller, så är Gracia som en populär gata i centrala New York, medan Marbella är ett populärt solresmål så som Florida, med nybyggen och halvrika tanter och gubbar.

Man måste se på varje marknad i detalj för att få en bild av hur priserna utvecklats och av vilken anledning. Det är inte relevant att säga "priserna i USA har fallit", när det nästan uteslutande handlat om nybyggen i områden som folk inte vill bo i eller som folk tillfälligt velat bo i. På samma sätt är spansk statistik irrelevant, när den mest visar på enorm överetablering av bostäder över nästan hela landet… nästan.

Jag kan delvis hålla med i din beskrivning av Marbella även om staden på många sätt och vis är väldigt trevlig och består av mer än Nueva Andalucia och Las Chapas. Men jag vill respektfullt mena att vi har skilda åsikter i övrigt. Samma saker ser vi på aktiemarknaden där det alltid går att peka ut enskilda aktier som går åt andra hållet när börsens generalindex faller med 20%
Topic är bostadsbubbla i Sverige inte huruvida priset på ett hundratal lägenheter på Östermalm är i samma bubbla.
Sedan tror jag att även lägenheterna på Östermalm, Södermalm o.s.v. svävat iväg ganska högt upp i bubblan men som sagt det är tillåtet att inte vara överens. Debatten vore så tråkig om alla var det.

Det gläder mig att vi kan ha en sansat debatt. Jag anser inte att lägenheterna på Östermalm och Södermalm är övervärderade. Så let's agree to disagree helt enkelt.

Absolut! Jag menar att de ska ner 30% från dagens nivåer inflationsjusterat och att så kommer ske under de kommande tre åren. Jag har en klart mörkare syn än många andra men det bygger jag på att svensk ekonomi sedan en tid tillbaks drivs till stor del av hushållens konsumption. Just hushållens konsumption är nu något som Riksbanken menar ska öka långsammare än de tidigare prognostiserat och detta TROTS att de sänkt både räntan och räntebanan.
Den slutsats jag drar av det är att det kommer komma höjda riskvikter på lån och möjligen (även om jag inte tror det) även amorteringskrav.

Som sagt, jag tror vi ska ned ganska kraftigt och jag gjorde ett ganska långt inlägg några sidor tillbaks där jag målade upp mitt scenario.

Hoppas jag har fel och du har rätt!

Ska vi vadslå om rätten att säga "vad var det jag sade"? December 2016 så ska priserna i snitt inom Stockholms stads tullar ha fallit minst 30%. Det innebär t.ex. att man kommer få 45 kvm på Södermalm för runt 1,9 miljoner kronor. Då får du rätt. Om priserna däremot ökar minst i takt med inflationen, så får jag anses ha fått rätt. Ingen av oss får skylla på omständigheter, eftersom omständigheter alltid är en faktor. Sålunda är "jo, men de föll ju bara för att räntan höjdes kraftigt!" inte ett giltigt argument, precis som "jo, men jag trodde inte räntan skulle ligga kvar på låga nivåer!" är ett argument åt andra hållet.

Jag kan betta 1 miljon på att MrOaiki får rätt.

Vilka områden/städer i USA, förutom NYC där bankerna valt att inte defaulta lån lika snabbt som i övriga landet, upplevde inte prisfall i samband med krisen?

Förutom New York, så har priserna varit stabila i bland annat Washington D.C, Charlotte North Carolina, Portland Oregon och San Diego.

Att man inte tvångsinlöste säkerheter i NYC beror på att värdet på säkerheten inte avsevärt hade minskat, inte för att bankerna i NYC var extra snälla.

I Charlotte var priserna stabila, men omsättningen sjönk som en sten. Det är visserligen inte dödsallvarligt, men inte tummen upp heller.
http://www.trulia.com/real_estate/Charlotte-North_Carolina/market-trends/

I San Diego föll priserna med 40 % på tre år (kvadratmeterpris) respektive två år (medianpris).
http://www.trulia.com/real_estate/San_Diego-California/market-trends/

Det är en spiraleffekt. Om ingen bank defaultar lån där folk är sena med betalningen sjunker inte värdet på säkerheten eftersom att marknaden inte översvämmas av objekt. Oavsett om hönan eller ägget kom först så har bankernas agerande i NYC definitivt hjälpt till att hålla marknaden stabil.

Varför ser vi inte resursutnyttjandet i ekonomin växa? Är det det stora konsumtionsbortfallet i alla de sönderkrisade tidigare kreditglada länderna som lämnat detta enorma gap med medföljande deflationstryck?
Finns det inte en risk att deflationsbekämpningen misslyckas och uppsägningarna ökar igen, med tanke på att lönerna inte kan justeras nedåt? Och att bostadspriserna då också tvingas ned till slut.
Räntesänkarkrutet verkar ju inte bita så bra längre.

Eller kommer vi se budgetunderskotten växa, någon ska ju "ta ansvar" för att hålla konsumtionen uppe.