Citat:
Ursprungligen postat av
-=Magnus=-
Om en ort drabbas av ett kraftigt varsel p.g.a. att ortens största arbetsgivare lägger ner så är inte det samma sak som om bostadsköparna köpt och räknat med värdestegring på sin bostad. I praktiken är det ju lika hemskt oavsett vad prisfallet beror på.
Att bruket lägger ner är snarare att betrakta som en 'svart svan' d.v.s. att något utanför kalkylen inträffar. T.ex fanns en ruraliseringsrörelse i USA när kalla kriget pågick som värst. Många var helt enkelt rädda för att bo i storstäder där de ansåg att risken var som störst för att en sovjetisk atombomb skulle dimpa ner. Att då bosätta sig i ett hus utanför uppfattades som tryggare.
Jag tror att få sandviksbor kunde förutse att huvudkontoret skulle flyttas 2011 efter att ha legat där i 150 år, på samma sätt som många i Detroit trodde att bilindustrin skulle vara stadens stora ekonomiska lok för lång tid framöver.
Framtiden är svår att förutse.
Nej precis, det var få sandviksbor som kunde förutse det och jag har även ett personligt exempel nyligen från en avfolkningsort där en villa såldes för en dryg miljon. Köparna var ett par som ville ha en större villa och eftersom det tar tid att sälja en bostad på dessa orter köpte de först den nya villan innan de sålde sin.
Några månader efter köpet gott igenom gick den enda industin på orten i kk och båda mannen och kvinnan som nu satt med två villor blev båda arbetslösa. De sitter fortfarande på två villor men lyckligtvis har mannen lyckats få en provanställning på en större ort fem mil därifrån, även det jobbet är dock osäkert och andra företag på den orten har slagit igen.
Två villor och nu endast en osäker lön är alltså läget för dem. Personligen bedömer jag att en fyramiljoners-bostad i Stockholm är klart mindre risk men alla får förstås göra sin bedömning.
.