När är det OK med kollektiv skuldbeläggning och vad vill feminister uppnå med detta?

Käre Farao, Jag ska försöka svara dig efter bästa förmåga.

jag kommer dock inte svara på dina specifika frågor utan ludda lite kring kollektiv skuld. hoppas det är ok.

Man måste särskilja på faktisk skuld och begrepp som kollektiv skuld. Vilket ibland kan vara knepigt eftersom dessa bägge tenderar att ibland överlappa varandra och glida runt lite hej som svejs i folks medvetande. Detta skulle jag vilja påstå är ett semantiskt fel. Dvs vi saknar ett språk som korrekt håller isär saker och ting och skapar begreppsförvirring. Skuld är kort och gott ett mångbottnat ord.


När en kvinna i en artikel skriver: Alla män är potentiella våldtäktsmän så måste din hjärna med andra ord slå på varningsblinkern och du måste lära dig läsa av vad som faktisk menas.

Du som man bär en kollektiv skuld, detta betyder inte att du som individ har skuld eller att du eller andra män ska straffas. Men du kan märka av detta begrepps inverkan i ditt liv, i de fall du träffar en våldtagen och traumatiserad kvinna ex. som har svårigheter umgås med män på ett naturligt vis.
eller i de fall du i nattmörkret går bakom en kvinna och märker av hennes rädsla. Eller hur?
Det drabbar dig praktiskt (du måste ta hänsyn, märka det, tänka på det) Det är inte kvinnans fel, inte ditt fel utan det stavas kollektiv skuld.

Motsatsen för kvinnor är kollektiv rädsla. Vi har i vårt undermedvetna ständigt en liten vakt mot män. Män i nattmörkret, den ensamme mannen på nattbussen hem, främmande män generellt vi möter då vi är ensamma. Alla kvinnor vet någonstans i sitt undermedvetna att skulle det bli krig och kaos, ja då ligger vi risigt till. Män kan man inte lita på, det har vi med oss sen bröstmjölken.

Där har du den "potentielle våldtäktsmannen". Och alla män kan vara just denne.

vet inte om jag kan förklara det tydligare än så här.

Uppriktigt sagt så blir jag rädd för människor som dig. Du och dina gelikar skulle behöva någon slags vård. Vet inte om avprogrammering eller terapi hade fungerat bäst, en slags blandning kanske.


Byt ut män mot svarta, judar eller zigenare. Tänds inte dina varningsblinkers då?

Ni feminister har mycket gemensamt med både nazister och rasister.


Slå upp guilt by association.

Tack för ett mycket balanserat och förståeligt svar. Ett svar som möjligen kan bidra till mindre frustration i framtiden.
Att vi alla har fördomar, en del berättigade en del inte, är ju inte heller någon hemlighet. Jag kan inte ifrågasätta den eventuella rädsla en kvinna på väg hem kan känna.
Rädslan för övergrepp kan nog gälla fler än kvinnor, det gäller oss alla att vara lite försiktig på en del tidpunkter och platser.

Jag måste nog ändå säga att jag inte tror att kvinnor i gemen kollektivt skuldbelägger män på det sätt som sker ibland i media.

Det är också den mediala och politiska omfamningen av denna skuldbeläggning som jag vänder mig emot. Inte vad enskilda individer kan tänkas ha för uppfattning.

Det är därför jag, kanske lite knastertorrt, funderar över den här procentsatsen. Det finns ju många olika grupper som överrepresenterade inom olika områden utan att svepande generaliseringar görs.
När är det medialt OK att peka på en specifik grupp?

Vill man genom politik och media försöka få med alla på en förändring av något slag ska man nog ändå avstå från allt vad kollektiv skuld heter. Alldeles uppenbart är det fler än jag som vänder taggarna utåt.
Jag är fullständigt frågande inför vad man hoppas uppnå.

Så om jag vore svart så ska jag känna av den kollektiva skulden när jag träffar någon som har blivit rasist efter att ha blivit misshandlad av en svart kille?

Som TS säger, vad gör det här för nytta, och varför exakt tycker du att *jag* ska tvingas bära den här skulden, på vilket sätt skulle det få mig till en bättre människa?

Nej, alla har inte fått det med bröstmjölken. Vissa har uppfostrats till att se människor som individer.
nej
Nej, det tror inte jag heller

Jag tror du kommer att få grubbla dig sömnlös i åratal framöver i din fromma undran över det här med "pocenten". Ingen feminist kommer att vilja svara på den, men jag antar att du mycket väl är medveten om det, då ett sådant svar skulle ge upphov till fantastiskt många nya frågeställningar.

Anledningen till att män som grupp offentligt kan attackeras är att män, särskilt vita män, av den marxistisk-leninistiska kulturvänstern uppfattas som den mest priviligerade gruppen. Detta etablissemang piskar således upp om inte ett hat, så åtminstone en stark motvilja mot denna grupp. Att de flesta i denna grupp faktiskt endast är normalpriviligerade, några helt utan privilegier, några välbeställda precis som alla andra grupper är irrelevant.
Som grupp uppfattas vita män ha det bättre ställt än andra grupper och därför är vi onda. Att vi har det så gott ställt beroende på att vi är så jävla bra är naturligtvis också helt irrelevant.

Tyckte en sån trådstart kräver sin ansträngning i svaret.
Möjligen lite för pedagogiskt skriven men jag har numera lärt mig av erfarenhet att då man rör sig i kollektiva skuld landet måste man träda fram varsamt. ( alltså inte för din skull utan för snubbar som copco, men som du ser så hjälper det inte i alla fall)

fördomar ser jag som närbesläktat kring detta tema men ändå ej samma sak.
Födomar bygger ofta på rädsla för det okända och "uppdiktade historier/ föreställningar kring "andra". Det kan självfallet finnas fakta och sanningar som en fördom bygger på men dessa fakta är inte av en förtryckande eller övergripande karaktär utan enskilda händelser. Där ligger den stora skillnaden.
Svarta som grupp har inte förtryckt vita som grupp i stort nån gång i historien. Där finns alltså ingen kollektiv skuld, men där kan finnas fördomar mot svarta som skapar rädsla.
Alltså idéer som kan löpa parallellt eller leva sina egna liv.

Jag har full och helt förståelse för den irritation som folk får (även kvinnor) när man pratar om dessa saker i media. Men återigen det är inte själva faktan eller orsaken till existensen av en sån sak som kollektiv skuld som jag vänder mig emot utan återigen semantiken och bruket av den.

Fraser som: mäns våld mot kvinnor, män är djur, Alla män är våldtäktsmän etc är idiotiska i sin
korthuggenhet och generalisering. De är som gjorda för att läsas och tolkas fel. Och ofta skapade och utplockade ur ett kontext där förklaringen ligger i medföljande text. Som att plocka ut en rubrik och skita i artikeln efter. De blir utplockade av skribenter som sen använder dem flitigt journalistiskt och sen förvandlas de långsamt till ett begrepp som en del som läst på i dessa frågor fattar bakgrunden till, mens andra som enbart ser rubrikerna inte alls hajar. Och så är vi där.

Så nej media använder dessa begrepp av pur vana och de betyder alltså inte det som faktiskt står.

Nej, alla män slår inte kvinnor. Men en del gör det och har gjort så konsekvent genom historien samt andra män och övriga av samma kön får då bära en slags stigma som en kollektiv skuld kring detta. Eftersom folk kommer skygga lite för dem. (lite för långt för en bra rubrik eller hur?)

vill du ha hela storyn kring "män är djur" så säg till, kan köra den i annat inlägg.

Kollektiv skuld är alltså ett fenomen som finns där vare sig vi vill eller inte. Det är inget man plötsligt kan säga , nej men nu slutar vi med det här. Det är en existerande företeelse som vi har satt namnet "kollektiv skuld" på. Enda sättet att bli av med det är att orsakerna till det försvinner och det växer bort ur folks medvetna. Tyskarna är på god väg. men även de får nog släpa på sin kollektiva skuld i nått decennium till, men startar de inte nått nytt världskrig eller börjar klistra gula stjärnor på folk igen så är det nog lugnt.

Ja, du har rätt i att jag inte räknat med något svar. Att kunna vara uppriktig och ärlig skulle självklart vara helt oförenligt med dagens mediakultur.
Däremot hoppas jag att du har fel angående feministers uppriktiga motvilja mot svenska män. Jag hade mer hoppats på kvinnlig feghet och insikt om att de hyggliga svenska männen inte kommer att göra sak av det på samma sätt som andra grupper skulle göra. Vi älskar ju våra kvinnor, med de fel och brister de nu har

Feminister och rasister är förvissa varandras kusiner. De använder samma metoder, men har olika inriktning. Feminister delar in i kön och Rasister i hudfärg, eller ibland i religion.

Kollektiv skuld är ett begrepp som används inte för att skuldbelägga utan för att försöka rättfärdiga sig själv. Det används endast av grupper och personer med kollosalt dålig självkänsla och svag tro på sin egen sak.

Vad i Scotts svar triggar dig att känna som du gör?

Intressant och bra liknelse, det spelar ingen roll hur illa många tyskar som själva for illa av nazismen utan bara det faktum att man är född i det landet, eller om man ens var född under den tiden är nog för att känna skuld.

Förstår dock inte varför man i teorin skulle kunna ha empati och just kunna säga att "nä nu slutar vi med det här"? Varje människa har väl sitt eget ansvar att förlåta och välja vad man vill ska växa fast i ens medvetande.

Ponera att Sverige skulle gå samma väg som tyskland gjorde, du skulle hamna i koncentrationsläger eller på annat vis råka illa ut, är det då okej att kollektivt skuldbelägga dig och alla andra svenskar i flera decennium efter det här, och som i TS vad skulle uppnås med detta?

Men ts frågar sig ju varför det i etablerad media och i offentlig samhällsdebatt förekommer kollektiv skuldbeläggning av män, men inte av andra grupper. Att individer kan skuldbelägga tyskar, somalier, muslimer och förvisso även kvinnor kollektivt är det väl ingen som undgått att notera. Det du gjort är att försöka förklara varför kollektiv skuldbeläggning sker på individnivå men det är väl inte det som är frågeställningen?
Frågan är ju varför just män offentligt kan skuldbeläggas utan att det blir ett ramaskri bland etablissemanget till skillnad ifrån om du faktiskt skulle göra det som Copoo föreslår, byt ut män mot svarta, judar, zigenare, tyskar eller någon annan grupp. Media skulle aldrig drömma om att publicera något sådant, men när det gäller män som grupp sker det i stort sett dagligen.
Förstår du frågeställningen? Är inte detta märkligt? Skulle du inte kunna ge dig på att försöka förklara det istället för att svara på något som ts faktiskt inte frågade om!

Det blir extra fel när det kommer från etablerade mediaprofiler tycker jag. De flesta män har väldigt liten makt i förhållande till ex en krönikör i DN som är en stor maktfaktor. Att då få höra av dem att du måste backa känns ju bara idiotiskt.

Samtidigt så är det ju viktiga frågor men det är väldigt få män som ex våldtar eller dödar kvinnor och vi andra gillar självfallet inte att förknippas med dem. Det krävs en ganska liten förståelse av psykologiska processer för att förstå det. Att kollektivt skuldbelägga kommer bara att i högre utsträckning polarisera folk.