[quote=Rodja|46613070]
Citat:
Nej, helt rätt, min vilja att det är gud...gör inte Gud. Men jag kan beskriva min erfarenhet.
När du beskriver din erfarenhet, gör du det genom att tacka gud, som substitut för att du inte förstår allt. Ingen kan förstå allt. Men gud är nog det som det som ingen ännu förstår : förståndet med andra ord, är inte saken, där gud omtalas.
Därav är det världsfrånvändande : ett slags fenomen : där människor skapar plats åt vad de själv inte förstår.
Citat:
Jag kommer bara att tänka på Platons grottliknelse. Jag kan inte bevisa något, men jag kan av en erfarenhet av att ha gått ur grottan och fått se och erfara hur det är där ute, (för mig då med den helige Ande), försöka beskriva det hela. Du kommer säkert att på ditt sätt använda dig av Platons grotta och mena att det är jag som sitter inne där och inte förstår något av det utanför.
Ser ingen anledning att tro mig veta din upplevelse-vy.. det enda jag vet är att dina villkor inte är övernaturligare än andras grundvalar. De forn-geometriska filosofins beräkningar utefter bl.a Platons liknelser är inte heller särskilt relevant (inte för mig), vad gäller gudsbevisen.
Gud i nutida kontext, har fått helt annan slipning och en utökad innebörd, sett till att begreppet gud förr.. relaterades utifrån skral kunskapsbas el. krass insikt.
Citat:
Min kudde har jag suttit med i famnen många gånger och autistiskt gungat fram och tillbaka för att komma till ro och få tröst.

Men kudden i sig för mig inte till himlen.
Skulle du förstås inte haft en kudde när du behövde den att fånga villfarelsen, skulle det kunna påverk också dina omtalanden om gud. ÄVen en kudde har sin betydelse i vad man konceptueliserar - tänk.. man sover inte på samma sätt på ett stengolv utan kudde som i en säng i värme med kudde och valfrihet till vilken kudde och egenvalt när kudden ska/inte ska kramas, gudssynen tror jag påverkas också av sådana kanske obetydligheter.. har en stark känsla av det.
Då gud själv, är rätt impotent att trösta - man kan nästan säga att utan kudden, skulle du kanske inte ge gud cred, utan kudden, skulle du allt vad ditt liv kan uppbringa, för kudden.. men väl kudden i armen, ger du ändå gud cred (ja ja..
Det var det här med resonemanget... vilken ordning du eg. följer... vilket värde du ger människa, och vad som av människan skapat, för lycka åt dig och förmåga att värdera så klart.
Citat:
Och jag skulle aldrig dela in människor i äkta och oäkta. Alla är människor, ingen mer än någon annan i sin grund. Däremot måste jag ju förhålla mig till hur människor talar till mig och andra, om de i sitt tal menar vad de säger eller inte, och där är äkta eller inte. Eller deras handlingar.
Oh ja, nturligtvis är man väl till mans benägen att premiera dem som står nära ens egen uppfattning av lycka och kan relatera t.ex sorg.. frågan är bara om lojalitet är själva saken.. när det kommer till guds ombesörjanden om vårt väl och ve. Om så, på individplan.
Citat:
Nej, om det är jobbigt är det inte Guds fel, och ibland ljusnar det av andra orsaker än Gud. Men sådant kan ju alla även de som inte är troende hålla med om.
Ändå går vissa och niger djupt åt gud och skänker gud "sin lycka och sina rikedomar" , andra tänker på medmänniskan och ser att hon danas av annat än av gud...
Är hon ändå ansvarig sin olycka, samtidigt som gud är anstiftaren? i vått och torrt?
Citat:
Men sedan har jag varit med om för mycket som inte är mänskligt slumpartat. Jag har valt att tro på Gud, det är ett intellektuellt beslut och efter tjugo års tid har det fortfarande hållit.
Då så.. då har du ju en upprättad tankekarta, en upparbetad stig med räcken att hålla dig i.. när det blåser kallt utifrån, med gömmor att omhänderta i förvar för sortering när det blir övermäktigt..
...att ligga i fred med den rannsakningen, med det ingen hävdelse