25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Att mörda någon och inte bryta ihop efter det (utan framstå som välfungerande) tyder på några saker, framför allt på starka försvarsmekanismer, förmåga att tränga undan saker (kanske med hjälp av alkohol) och att "glömma" det obehagliga. Att sedan efter 17 år plötsligt konfronteras med det förgågna (via ett röstprov), att utifrån avtvingas sina försvarsmekanismer, kan givetvis leda till att en människa bryter ihop (mer eller mindre).

En annan sak är att i värsta fall har han dragits med psykisk ohälsa i 17 år, men att man hållit det inom familjen. P kanske var en "demon" han dödade. Behöver inte finnas något rationellt motiv bakomd etta alls och är han sjuk blir det nog svårt med ett erkännande. Han kanske inte ens ser det som att han dödat P.

Wildis enkla mordet-på-PH-skola:

1. PH mördas brutalt utanför en ridskola för 17 år sedan
2. Efter mordet ringer en man och larmar SOS om dådet, han påstår sig vara förbipasserande vittne
3. "Vittnet" /ringaren hör aldrig mer av sig....
4. Folk börjar misstänka att ringaren var mördaren
5. Efter 17 år så häktas en person som man tror är ringaren och han har erkänt att det var han som ringde SOS, men också tagit tillbaka det erkännandet.
6. Hur många inblandade det är vet ingen, men förmodligen bara en.

Visst jag förstår det, man går ju inte på nollegasque för att vara nykter (undantag vissa nollor). Jag är likväl imponerad av din minnesbild så långt efteråt. Min egen erfarenhet av diverse nollegasquer är att utomstående inte var påfallande vanligt och när det hände så var de nära vänner till någon teknolog. Enstaka random-personer kan jag inte minnas att det förekom alls eller var åtminstone ytterst sällsynt.

Jag var på otaliga KTH-fester som jag inte minns mycket av, de flesta flyter ihop nu i efterhand. Att jag minns vissa detaljer kring just den här festen beror sannolikt på det som hände efteråt. Jag minns tydligt att jag såg Per stå och prata med en kursare, och att han såg ganska allvarlig ut (inte rädd, utan mer åt det sura/uttråkade/trötta hållet). Det hade jag förmodligen inte kommit ihåg 17 år senare om han hade dykt upp som vanligt i skolan dagen efter. ...så om jag hade sett någon skum utböling på just den här festen är jag ganska övertygad om att jag skulle ha kommit ihåg det.

Lovar läsa tråden så fort jag får tid men...

Vad är som gör att man nu , efter 17 år, kunnat visa att det var GM som ringde till SOS???

Så kan det ha varit: Europakliniken kan ha haft en liten ingång precis till vänster om 52:ans port, en ingång som senare togs bort. Är inte 100, men så kan det ha varit.

Den ingången skulle kunna ha haft nummer 54. Men det har nog aldrig varit några boende skrivna på den adressen sedan det nya huset byggdes.

Men det är ju inget problem om nu RO var skriven på 52.

Den här mäklarannonsen kallar fastigheten för "Valhallavägen 52-54": http://www.booli.se/bostad/lagenhet/ostermalm/valhallavagen+52-54/123613

Med det kanske vi kan avsluta debatten om numreringen, eftersom den väl inte spelar någon praktisk roll?

Ja. Det ska väl ganska mycket till om inte folkbokföringsuppgifter skulle vara korrekta.
(därmed inte sagt att det inte kan vara intressant att forska i hur byggnaderna kan ha rivits/rustats mm)

Vet inte upprinnelsen till att polisen kallade in 39-åringen till förhör den 21 november, men efter att mannen hade medverkat i en röstinspelning ska han, fyra timmar efteråt, ha ringt polisen och erkänt att det var han som ringde. Något han senare tog tillbaks, enligt Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18020919.ab

Vi har ju fått en del svar nu.

Det är inget DNA som binder RO till plats eller gärning, den slutsatsen kan vi dra av att det inte nämns något om att polisen ville ha DNA av RO utan endast röstprov samt att Bo Wide sagt att när han skötte utredningen så fanns inget DNA att gå på. Det ligger nära till hands att tro att man inte hittat något mer, iaf inget avgörande.

RO blev naturligtvis rädd efter att ha lämnat röstprov och gör då något totalt överilat, han ringer polisen och säger att det var han som ringt och han anhålls. Han blir chockad, snärjer in sig i lögner.

Troligen är det RO själv som kommer ge domstolen möjlighet att fälla honom. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det visar sig att det enda polisen haft att gå på är ett tips eller utsaga från någon och då bett RO lämna röstprov och att om RO bara behårt nekat så hade bevisningen endast bestått av i värsta fall ett matchande röstprov - som inte räcker för fällande dom.

Det finns väl inget som säger att man kan visa det rent tekniskt, men man tänkte försöka. Så vitt jag förstår skulle man göra en röstanalys där man jämförde RO:s röst med SOS-ringarens röst och jag tolkar det som att man inte ens hann få analysresultatet förrän RO själv ringde upp polisen och sa att det var han som ringde SOS. Det kan ju vara så att analysmetoderna förfinats under dessa 17 år.

Det stod i den andra Aftonbladet-artikeln idag att en kurskamrat uppger att han ibland träffade på 39-åringen vid Östra Station:

Nej, det verkar inte finnas sådana kopplingar än, men det kanske kommer? Röstanalysen och någon annan analys är klar i januari stod det i AB. Och eftersom dom ska ha gjort en blodprovsanalys på mannen som anhölls 2001, så kanske det blir en matchning för 39-åringen och brottsplatsen (eller knivslidan?).


Expressen 2001:

Absolut ingenting annat än någon slags Tomas Quick wannabemanöver från RO utan substans. Troligen har han reagerat utifrån autismspektrumstörning.
En Quickcopycat som inte kan lämna uppgifter om brottsplats eller tillvägagångssätt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18020919.ab