Hur kan man förneka en skapare

Ingen aning. Det verkar finnas gott om sådana molekyler i rymden däremot. Det verkar nästan regna ner i meteoriter och i svansmolnen efter kometer... Rymden är en stor plats och det finns utrymme för mycket spontan variation.

Om vi hittar liv på andra planeter eller månar blir det nog lättare att förstå hur det första livet på vår jord kunde uppstå.

Haha, vadå "anser"? Du blandar in så mycket känslor i allting. Finns det åtminstone 1 svart kula är det inte omöjligt att dra den. Antalet svarta respektive vita kulor kommer att påverka oddsen att dra en svart. That's it. Detta är det faktiska förutsättningarna, och de påverkas inte av vad vi "anser" om det.

Du tycker för övrigt inte att vi ska överlåta sådana sannolikhetskalkyler till forskare/experter på området?

Det skulle gå att dra den svarta kulan på första försöket, även om sannolikheten är väldigt låg.

Varför man vill ha argument för en skapare? Jag hävdar att du är gud. Vill du ha argument för det och isf varför? Varför kan du inte bara tro mig?


Bara för att ingen har sett isbjörnar i skogen så behöver det inte betyda att det inte finns isbjörnar i skogen. Vi kan inte utesluta det. Så det är bäst att ta med björnfällor och jaktgevär om vi går in i skogen. Eller?

Eftersom vi inte vet om gud finns eller inte så förstår jag inte varför man måste väga in det öht, se exemplet med isbjörnar. Jag föredrar att hålla mig till det jag vet, min existens. Jag existerar. Jag är.
Allt annat är fantasier och personliga analyser av en oberoende verklighet. Det enda jag känner är mig själv, tex när jag rör tangenterna på keybordet är det inte keybordet jag känner utan mig själv. Det finns t.o.m ett fält av energi runt våra kroppar som ser till att vi faktiskt aldrig kommer i direkt kontakt med någonting. Jag KAN inte ha någon vetskap av det som finns utanför mig.

Varför ska man spekulera i så vansinniga termer som en skapargud när man inte ens vet vad man själv är?

http://splashurl.com/osg4hp2

Gå in på fliken Nisargadatta Maharaj och läs lite så förstår du vad jag menar.

Lol

Då man inte kan utesluta att vara bärare av cancer och ingen kan bevisa att cancern är manifesterad eller inte manifesterad, så ska man nog behandla alla nyfödda med kemoterapi - det vore fromt och analogt med förhållningen gentemot gudasagan som ingen kan bevisa vara en icke-saga, vet man inte.. ska man agera som att det är sant.. .. man får ju inte kränka vad som inte är...

.... att be är därmed gott? att ge spädbarn generaliserande kemoterapi skulle vara gott.. utmed samma tanke-session och anspråk - väldigt andligt får jag säga.

Man bör ju utefter gudaretoriken, egentligen skapa ett försäkringssystem om att alla är bärare av cancer och börja debitera, för när man tänker efter vad som debiteras vid dop, bröllop och begravningar, så är det inte riktigt så att man resonerar lika fromt längre med den smakliga "man kan inte veta" , då är det deterministiska retoriken som åker fram.

Ok, då kan vi nog konstatera att det där med riktigt brallneddragande på Dawkins från din sida är tomt prat som det mesta verkar vara från din sida.

I övrigt får du nog läsa om det jag skrev och ägna extra uppmärksamhet till ordet tyder. Kanske förstår du då det dumma i dina frågor.

Angående de sista två frågorna undrar jag, varför ska jag helt plötsligt motbevisa de påståenden som du kommit med utan att ge minsta belägg för? Det, min sämsta herre, är ohederligt av dig.

Först får du nog påvisa att det skulle finnas en mening med universum om du ska påstå att så är fallet.

Det finns inga direkta indikationer på att naturen skulle skapats av något briljant supersnille. Speciellt eftersom naturen i dess grund inte är ordnad eller strävar efter ordning utan efter den raka motsatsen - kaos. I grunden är naturen helt oviss om vad som kommer hända i nästa skede, den vet inte ens var elektronen faktiskt befinner sig om man säger så. Det låter snarare som om det som växt fram överenstämmer med ordnat-kaos-teorin än att någon skulle ha skapat universum som en väloljad maskin, som de gudstroende påstår.

Och det absolut mest intressanta att påpeka med att vi skulle vara skapade är väl att guden i fråga är intresserad av en bunt kolbaserade livsformer längst ut i en inte särskilt stor galax. Istället för att fokusera på hur den skulle kunna fixa till det så att universum inte tillslut förgör sig själv. Det låter snarare som en snuttefilt för de svagsinta än vad det låter som en hållbar teori.

Dessutom kan vi ta upp argumentet God-of-gaps som är ett vanligt argument från gudstroende. Låt säga att vi inte visste varför vulkaner får utbrott, då är det inte helt omöjligt att människan skulle vilja förklara detta med att något/någon får detta att ske. Detta till följd av vår evolutionärt tillskansade överlevnadsinstinkt. Om det prasslar i buskarna tänker vi ju instinktivt att det är ett djur eller en annan människa som kanske vill skada oss, istället för att direkt tänka att det skulle vara vinden. Alltså är vår tendens att tillskriva fenomen en orsak som är beroende av en agent(Gud/Djur/annan person/) en del av vårt sätt att överleva, och alltså inte särskilt konstigt egentligen. Det är ganska troligt att de grupper av människor som var försiktigare och alltså hade en mer utvecklad agenttillskrivning(eller vad man nu ska kalla det) hade större chans att överleva under människans första utvecklingsstadie. Med andra ord är ditt sökande efter en agent(orsaks-"person") snarare ett argument för att du skulle vara ett djur precis som alla andra, snarare än ett specifikt och älskat Gudsbarn.

Det sagt så stor det dig fritt att tro att en gud existerar eftersom det omöjligt kan motbevisas, mer än att alla logiska resonemang leder fram till den raka motsatsen. Det är ungefär som att jag skulle säga till dig: Bevisa att det inte sitter en osynlig rosa enhörning någonstans på jorden. Det är ett väldigt konstigt sätt att bestämma var bevisbördan ligger. En bättre bevisbörda skulle då vara: Bevisa att det finns en rosa enhörning. Alltså ligger bevisbördan på den som tror och inte på den som inte tror, i de flesta fall.

Om vi ska prata filosofi har du satt upp premissen att universum måste ha en mening, vilket det inte finns något som pekar på. Om du inte kan styrka ditt antagande faller premissen. Du har fortfarande inte besvarat vad som skulle kunna få dig att se din teori om en skapare som falsifierad.

Vi har inte gått om naturen ens med en bråkdel av sekunds procent. Naturen har ett stadigt grepp om vår pung. Underkastar vi inte oss dess lagar och förutsättningar åker kulorna av och vi förblöder till döds för att beskriva det lite humorist. Jag säger inte att vi ska skapa skaffa levande varelser. Jag säger att man med hjälp av alla komponenter som liv består av skapa en enda cell. Vi vet att liv består av kol, vatten och lite annat. Hämta dessa ämnen och skapa en enda levande cell av icke-liv.

Hur vet man det då? Jo genom att observera det. Om det inte finns någon som observerar det då? Ja, då betyder universum ingenting.

Jo, det är just därför naturen är så jävla vacker. Tycker du att viktorianska vattenfallet är vackert? Tycker du att alla regnskogar är vackert? tycker du att somrarna är vackra med grönt gräs, solstrålar, vattenforsande? Det vackra med fåglar är att de lockar honorna eller vice versa med hjälp av sång och dans. Finns ingenting i naturen som inte är vacker.

Hur uppstod den första tanken hos människan?

Skaparen till universum har alltid funnits för att skaparen till universum består inte av något ämne eller kraft som vi känner till eller kan observera. Vi kan inte ens förklara skaparen med hjälp av kvantfysik. Skaparen har alltid funnits i ett tillstånd som är oföränderligt.