Vad man inte bortser ifrån är det orimliga som dukas upp i den här historien av källarmannen
himself.
Det orimliga i att den unga damen som lät honom hållas kvar i hemmet om än inte med
odelad förtjusning, skulle välja att göra ett bankomatuttag där det gjordes, och inte på
det närmaste och vanligaste hållet, och att hon dessutom skulle göra sig skyldig till
flera felslagningar på sin pinkod.
Det helt orimliga i att hon påstås ha farit väg under den aktuella dagen i juli och
sedan kommer att skjutas ihjäl i sin egen säng på natten och att den labile inhysingen
i husets nedre regioner åker iväg hela 7 mil för att en plötslig längtan till mormors
gravplats blir honom övermäktig mitt i denna natt och att det sedan tillbringas
åtskilliga timmar därstädes, sittandes ytterst obekvämt på en gravstenskant.
En man som inte hade för vana att hedra några kyrkogårdar med besök och allra minst
nattetid.
Vidare det lika orimliga i att någon annan än den misstänkte skulle tagit sig tid att
paketera in en död kvinnokropp och forsla iväg den från huset för att sedan dumpa
det makabra paketet i ett skogsområde inte så långt därifrån.
Det orimliga i att stanna kvar på brottsplatsen och röja undan somliga spår med risk
för att bli påkommen för en utomstående kunde inte veta med säkerhet att ingen
skulle dyka upp.
Det radar upp sig orimligheter i en förskräcklig mängd faktiskt och en gång för alla
ska just allt detta påvisas med yttersta kraft i en rättssal och nu får det avgörande stöd
av ett kroppsfynd.
Källarmannens trovärdighet kommer fullständigt pulvriseras och då hjälper föga att
mobilisera existensen av någon "smygmobil" eller göra förnyade ansträngningar att
skapa föreställningen om en Marina i en bil vid en viss tidpunkt, hållandes denna
grundligt genomtröskade moderna pratmackapär lyft intill örat.
Det var ingen Marina i den bilen för hon var
DÖD då nämligen.
Istället var det hennes mördare som var ute på likplundring och ville undvika att blotta
sitt ansikte mer än nödvändigt för det kvinnliga vittnet i en annan bil som råkade
observera honom den gången i några flyktiga ögonblick.
Det är helt enkelt inte rimligt att göra antagandet att någon annan än källarmannen i
långa håret med kärringknut kan vara skyldig till Marinas våldsamma och hemska död.
Hovrätten kommer att låta förnuftet tala och avhålla sig från den oursäktliga dumheten
att släppa den här människan fri på nytt.
Hans skuld kommer att stå klar denna gång. Otvivelaktigt.
Och rättvisa blir äntligen skipad i det här så uppmärksammade målet.
Och kåklivet väntar på källarmannen. Härligt många år framåt.
Där kommer han att passa in alldeles utmärkt, den göken.
