Hur kan man förneka en skapare

Ja det finns "expriment" som visar det eftersom att man vet att den utveklats från att ha varit kort.

Jag tycker inte du är i en position att sitta och begära bevis för saker, det är ju trots allt du som "tror" av oss två. Sitter du med samma typ av granskande ögon när du läser bronsålders sagor?

Det finns ingen "tid" och har aldrig funnits heller. "Tid" är blott en illusion som vi uppmärksammar som vi använder för att mäta förändringar i naturen i relation till varandra.

Om du reflekterar ofta så borde du ha så mycket vett i skallen att du fattar att bevisbördan ligger hos DIG, och du har ju inga bevis alls för en "skapare" och då kan vi lika bra sluta diskutera. Ateister har massor med bevis om evolutionsteorin och hur det mesta skapats och hänger ihop utan en "skapare" och annat religiöst tramsprat som svagsinnade som du tror på.

Det tar ju förhållandevis mycket mer att giraffen utvecklar en 80 ggr så mycket längre nerv än vad som är nödvändigt. Att gå hela vägen ner för halsen och och upp igen fyller ingen funktion.

Skulle jag, som är hyggligt intelligent, designa en giraffs nervsystem så skulle denna nerven bara vara 5 cm ungefär.

eftersom det förutsätter ateism som utgångsläge, det ger det ju fler frågor än svar om jag förstår dig rätt.

Visa mig vetenskapliga artiklar som visar ett en 5cm giraff nerv är bättre än 4 meter lång. Vad finns det för konsekvenser om man kortar ner nerven till 5 cm? Leder det till förbättring eller försämring för giraffen?

Blindtarmen är en rest från tidigare anfäder, och att den är missplacerad torde väl ingen kunna förneka.

Jag har en tendens att skriva om sådant som FB-medlemar finner vara intressant och som det oftast pratas om och skrivs om här på forumet. Detta brukar vara relation och samlevnad, politik och ekonomi, Invandrarfrågor och religion Den här gången valde jag att skriva om religion och tron på en skapare.

Hur kan man förneka en skapare?

Hur kan människor vara så naiva att de med vett och vilja förnekar en skapare när det är så uppenbart att alla tingen i naturen har konstruerats på ett mycket smart och ordningsfullt sätt. Det som existerar i naturen fungerar inte bara felfritt utan de är vackra också. Ordning och reda kan vi hitta i universum och i naturen i övrigt. Vi vet att det finns ett mönster och en lag som följs i universum och i naturen. Hu kan vi välja att ignorera det? Jag vill inte här prata om de etablerade religionerna eller ett liv efter döden däremot vill jag diskutera hur en människa kan ignorera att det måste finnas en skapare till allt som existerar?

Om vi utgår från oss själva. Människor är ett gott tecken på att det existerar en skapare och även om vi låter lura oss själva med naturligt urval och Darwins teori så finns det en osäkerhet kring frågan i varje själ som existerar. När man tittar upp mot skyn förundras man över skapelsen. Det är så fascinerande att vårt förnuft och vår intelligens inte kan/vill acceptera det. Hur kan vi någonsin förstå vad 100 000 000 000 galaxer innebär? Det är siffror som vi förtränger på grund av dess omfattning. Men stannar vi till och funderar över dessa siffror så blir vi minst sagt bara stumma. Inte nog med att det finns miljarder med galaxer men sen när vi får förklarat för oss vad en galax är blir det hela mycket mer abstrakt och ofattbart. Hur många av oss reflekterar över 100 000 000 000 galaxer som i sin tur består av 100 000 000 000 stjärnor som i sin tur består av kometer, planeter och månar? Det är helt ofattbart. Men det tar inte slut där. Det sägs att endast ca10% av universum är synligt för oss människor. Då uppstår frågan vad resterande 90%en består av.

Ett sånt system och ordning kräver en skapare som övergår mänskligt förstånd. Och vad som är ännu häpnadsväckande är att vi människor som består av blod och kött, som är beroende av mat och vatten som blir trötta och sjuka och är dödliga och som är helt obetydliga storleksmässigt i detta universum kan faktiskt reflektera över allt det där trots vår storlek och vår beroende. Vi sänder signaler och andra hjälpmedel flera hundra kilometer rakt upp i rymden som sänder tillbaka matnyttig information till oss. Vi människor på jorden vill ge stanna där utan vill undersöka och ha teorier om vad som skulle kunna finnas bakom universum. Detta privilegium har vi ensamrätt om av jordens alla andra arter. Vi människor har fått privilegium som ingen annan art har fått men samtidigt har vi skapats väldigt sårbara och sköra. Det räcker med 5 ynka minuters syrebrist för att vi ska kunna tillskansa oss grava hälsoproblem. Det räcker med att vi fråntas vår andning i några få minuter för att vi ska mista livet. Dessa och mycket mer vill vi inte reflektera över och vad värre är, det är att vi inte lyssnar på våra känslor och inre röst. Den inre rösten vägleder oss genom livet men endast om vi hormoniskt och balanserat lyssnar på vad rösten säger oss utan att inblanda våra förhoppningar och önskningar i bilden. Vi behöver inte ha heliga böcker att rätta oss efter eller andra människor att predika för oss. Allt finns redan inbyggd i vår kropp och själv och vi behöver bara stanna till, reflektera och lyssna på inre rösten. Men blandar man in sina egna förhoppningar och önskningar kan den inre rösten vara förödande.

Jag tänker som sagt var inte prata om de etablerade religionerna, livet efter döden eller paradiset och helvetet. Utan bara om reflektioner och funderingar kring sånt som nästan har blivit tabu i samhället.

Hur harmonisk och lycklig skulle man inte tjäna sig om man levde i harmoni och balans med skaparen till skapelsen? VILKEN LYCKA! EXTAS!

Jag är inte desperat Du utgår fortfarand ifrån din utgångspunkt att du vill ha bevis. Om man ger universum, liv, och hela skapelsen som ett tecken avvisar du detta och vill ha bevis på dina premisser. Enligt dig och några andra har människan listat ut att detta universum fungerar perfekt utan en skapare vilket jag anser är väldigt fel och naivt att tro. Men som sagt var flaskan kan vara halvtom men också halvfull.

Lika lätt som du förnekar andra gudar än bibelns gud! Case closed...stäng tråden!

För ateistisk livsaspekt är flaskan alltid full.

Tom är flaskan när man behöver syntetisk tillsats med den kreationistiska omdirigeringen i vädjande samt begär, för att ORKA.

Du t.o.m missförstår elller missaktar genuin glädje.

Vilka andra gudar? Statyer och andra icke-levande saker som betraktats som gudar förkastar jag. Eller gudar som föder barn och gifter sig och mördar varann som det står i de grekiska myterna förkastar jag. Men om du har en logisk, allsmäktig, allvetande Gud som den enda Guden eller som Abraham trodde på, så fram med den.

Ateism är icke-värderande i det gudshypotetska landskapet; alltså : vid nollhypotes uppstår inte den laddning... utan tvärtom, uppstår en förutsättningslös frånvaro av teism liksom ateism (som du verkar ha problem med att förstå, dvs vad är/är inte, ateism) .