Alfie med Michael Caine ifrån 1966. Caine spelar en promiskuös playboy som lever en dekadent livsstil i London, England. Jag gillade upplägget med att huvudpersonen Alfie — i stort sett — varje scen bryter den fjärde väggen, s k
fourth wall och talar med tittaren, det passar filmen bra. Emotionellt pendlar filmen mellan ett oseriöst, nästan komiskt intryck — till ett väldigt allvarligt, känslomässigt inslag, bland annat när den behandlar abortfrågan. Dialogen är välskriven av manusförfattaren Bill Naughton, som blandar komiska one-liners med nästan poetiska beskrivningar som:
After all, it ain't through the eyes
that you feel beauty it's how the heart hungers for
something that makes it beautiful.
Såg för övrigt att den talangfulla musikgruppen
Fall on your sword har gjort en
remix med Alfie-klipp som är riktigt underhållande.