Citat:
Kan och kan, jag anser själv att det är helt åt skogen att försöka få danska/norska till en förvanskad variant av svenskan bara för att vi i sverige idag har en "storbror mentalitet". Sverige har ju som sagt inte alltid varit störst bäst och vackrast. Sedan att norge vill vara "lillebror" till sverige är en annan femma, medans danskarna bara flabbar när store bror sverige samtal kommer up och ignorerar det, vilket är helt rätt.
Detta är ju ett diskussions forum och jag anser att den infallsvinklen som du försökte famhäva i ditt tidigare inlägg är fel och skrev själv ett inlägg varför det är orimligt i mina ögon att se på danska/norska som förvanskade varianter av svenskan.
Ifall du inte förstår det nu efter 10 inlägg så kanske det är dax att lägga ner det?
Detta är ju ett diskussions forum och jag anser att den infallsvinklen som du försökte famhäva i ditt tidigare inlägg är fel och skrev själv ett inlägg varför det är orimligt i mina ögon att se på danska/norska som förvanskade varianter av svenskan.
Ifall du inte förstår det nu efter 10 inlägg så kanske det är dax att lägga ner det?
Vem är det som har problem med förståelsen egentligen? Jag förstår precis vad du säger. Jag gillar inte att upprepa mig själv, men här får du ett citat av mig, från tidigare i tråden:
Citat:
Ursprungligen postat av bjornebarn
Du har problem med läsförståelsen märker jag. Jag säger inte att norskan eller danskan _är_ en förvrängd form av svenskan, utan jag säger att det utifrån ett svenskt perspektiv _låter_ som en förvrängd form av svenska, eftersom det är just svenska som en svensk använder som referenspunkt.
Om man sätter punkt A som referenspunkt så kommer punkt B att framastå som förskjuten i förhållande till punkt A. Om mna istället sätter punkt B som referenspunkt så kommer A att framstå som förskjuten i förhållande till B.
Om man sätter "svenska" som referenspunkt, så kommer "danska" att framstå som förskjutet i förhållande till "svenska" och vice versa. Det absoluta är att båda språken är en form av bröder som har utvecklats olika.
Om du tänker dig en person som är född och uppvuxen i en isolerad by i Sverige och bara har hört svenska i hela sitt liv och aldrig fått veta något om omvärlden, och sedan får han helt plötsligt se en hög med norrmän. Han kommer då självklart att känna igen och förstå en del av vad de säger, eftersom norska är tillräckligt likt svenska. Han kommer då att referera det han hör, till den språkkunskap han själv har vilket är svenska och därmed sätta svenska som referenspunkt. Därmed kommer han tänka "Vilken konstig svenska de där pratar!" (eller snarare kommer han tänka, "vilket konstigt sätt de där talar på", eftersom han inte känner till att det finns andra språk än svenska).
På samma sätt kommer folk som har norska som sitt modersmål, sitt huvudsakliga språk, det språk de tänker på, att huvudsakligen referera andra språk till just norska. Och på samma sätt som ovan, om den där personen vore född och uppvuxen i Norge, så skulle han se Svenska som en konstig Norska.
Om du inte förstår nu så ger jag upp.
