Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Läs gärna en bit av tråden innan du tråddebuterar.

Det du gör stor sak av är känt sedan ett antal veckor.
Detaljer: Norell var Stockholmsbaserad, inte "på Säter". "Johansson" har alltid hetat Christianson.

Det goda intrycket visar på vad som skett; ett gott intryck av en sakkunnig, professor dessutom och domstolen bortser från konkreta bevis och dömer på tomma ord.

Om hans huvud rullar så är det fel huvud, det är att beklaga att han fick lämna korridoren på Universitetet, och drabba människor som expertvittne i domstol. Hans insats som forskare får ett snöpligt slut, genom att han får vara en del av orsaken, till att oskyldiga fick smaka på verkligheten av ett ruttet rättssystem.

Ansvaret ligger hos domstolen som har som uppgift att höra på åklagarens bevisning och göra en opartisk bedömning. I systemet har det inte varit några regler som tvingat domstolen att arbeta utifrån bevis, och göra ett juridiskt arbete.

Det handlar om kollektiv upphetsning i mål som handlar om seriemord, pervers sexualitet där gubbar förlorat förståndet. Och gubbarna är jurister, en del av rättssystemet, med juridiska arbeten. Lika goda kålsupare hela högen, för att uppnå detta scenario med en seriemördare som dömdes trots att det mesta var påhittat.

Av någon anledning verkar det som man vill skydda domstolarna och lägga ansvaret på olika lämpliga syndabockar som det finns gott om i denna sak. Men det är domstolsväsendets ansvar att det går rätt till, och det har visat sig att systemet är bristfälligt när det inte finns några spärrar på vad som kan påstås i en svensk domstol med framgång.

Jag har läst I huvudet på en seriemördare av Sven Å Christianson och jag
bedömer att den är i samma klass som Catrine och rättvisan av Hanna Olsson.
Alltså inget vetenskapligt eller ens journalistiskt verk utan en partsinlaga.

Minns särskilt ett stycke i I huvudet på en seriemördare där Sven Å
frågar ut Bergwall om en viss kriminell som var dömd för ett mord.
Berwall fick agera "sakkunnig" åt Sven Å och menade att denne mördare säkert
hade begått fler mord. (Det hade han inte, och var inte ens misstänkt för det).

Pinsamt, liksom Sven Ås fascination för den s.k. obducenten från styckmordsmålet
som han nog ansåg vara en fullfjädrad seriemördare. Han hänvisade till stollen
Lars Borgnäs bok i ämnet.

Det som ar mest allvarligt med S A Christianssons s k "expertutlatande" i flera rattegangar ar att han LJOG! = MENED!

Redan i borjan av 90-talet visste man i forskarvarlden att det var "mumbo-jumbo/hokus-pokus" med fortrangda/borttrangda minnen...

Det man da fatt visshet om var att terapin i sig kunde skapa FALSKA MINNEN. Det blev valdigt manga oskyldiga som sattes bakom las och bom, speciellt i USA. Man "coachade barn" sa att de skapade falska minnan av overgrepp som aldrig hade skett. Till slut blev fallen sa "fantasifulla" och osannolika att man borjade reagera.

Sa S A Christiansson har alltsa ett flertal ganger begatt mened nar han aberopat Margit Norells metoder som "vetenskapliga".

Det ar mycket illa nar obegavade "jubelasnor" som Christer van der Kwast och Sven Ake Christiansson far makt. Dyrt har det blivit ocksa...

Trist att man inte kan atala "Kvasten" och ge honom ett kannbart fangelsestraff! Aklagares "objektivitets-krav" SKET han fullstandigt i!

Men kanske gar det att "atala S A Christiansson for mened!? Inte vet jag. Men skont i alla fall att de blir fullstandigt tillintetgjorda infor allman rida.

Skall bli kul att se veckans brott ikvall.

Tror jag med. Det blir en upphetsning, kanske omedveten, i medier, bland poliser, bland terapeuter, hos allmänheten. Som gör att faktagranskning sätts åt sidan.
Sen ska man inte glömma att det faktiskt händer ruskiga och smaskiga saker också. Både våldtäkt på barn styckmord på kvinnor, seriemord, lustmord osv. Det viktiga är ju att det inte slår ut omdömet, att det måste vara noga med bevisen. Jag läste en recension i expressen, kritikern där påpekade att det var Norell som sa stopp, ville inte att terapin med Quick skulle fortsätta när han nu spårat ur och inte kunde visa på några bevis. Jag tycker att det har slagit om till ny häxjakt, nu är det Norell som är syndabocken fast det är oendligt mycket mer komplicerat än så. Men det har jag redan sagt många gånger i tråden så...

Jag har läst tvärtom att när det blev slut på narkotikatilldelningen ville SB inte heller ha någon terapi. Och när han fick brev ifrån v d Kwast om att fortsätta sa han "nej".Han SB ville inte vara med

Jag har läst tvärtom att när det blev slut på narkotikatilldelningen ville SB inte heller ha någon terapi. Och när han fick brev ifrån v d Kwast om att fortsätta sa han "nej".Han SB ville inte vara med.
Om jag inte fattade det fel var det Norell som skrek av besvikelse? när terapin tog slut

Värt att understryka - vi vet inte hur många som blivit felaktigt dömda i Sverige, efter att domstolar påverkats av dessa kvacksalvare till psykologer!

Till att börja med vill jag säga att jag inte har någon god helhetsbild av historiken, därför får ni gärna fylla i med sakupplysningar och andra kloka historiebeskrivningar.

Trots det vill jag ändå protestera lite mot din beskrivning Vresrosen. Du skriver att den nu snöpliga utvecklingen för SÅC som forskare skulle orsakas av att han är en del i ett ruttet rättssystem. Men SÅC har byggt upp sin forskningskarriär på föreställningar om bortträngda minnen. I ett ca 7 min långt inslag i gårdagens Vetenskapens värld (studiosamtal + teaser inför kvällens Quick-special i SVT1 "Kvinnan bakom Quick", SVTPlay, dom första 7 min) beskrevs hur SÅC i början av 90-talet hämtade in till Sverige, föreställningarna om dom bortträngda minnena. Redan då ansågs det att dessa föreställningar saknade vetenskapligt stöd. SÅC:s ansvar som forskare kan man inte lasta rättsväsendet gör.

Du säger att SÅC som forskare har drabbats av det ruttna rättsväsendet. Man kan nog lika gärna säga att rättsväsendet har drabbats av SÅC. Läkaren och minnesforskaren Rickard Sjöberg är en av dom som riktar skarp kritik mot SÅC, i en intervju med SVT säger han:


SÅC kan självklart inte lastas för alla problemen i t ex den illa skötta polisutredningen, åklagarens hantering mm. Men hur stort ansvar bör man lägga på rättsväsendet när det gäller att kritiskt granska svenska experters stöd i vetenskapligheten? Visserligen kan domstolen hämta in olika sorters expertutlåtanden, men här kom minnesresultaten dels från Säter och dels från SÅC.

I studiosamtalet igår sa Dan Josefsson att SÅC själv ska ha uppgett att han varit inblandad i 100 brottsutredningar där han använde sig av föreställningarna om bortträngda minnen.

Rättsväsendet har klantat sig mångfalt i Quickaffären, men experten och forskaren SÅC har ett eget ansvar för sin minnesforskning, den grundar sig ju inte enbart på Quick-fallet.

SÅC får själv ansvara för sitt synsätt på vad som är vetenskapligt eller inte vetenskapligt.

Hade forskarvärlden kunna stoppat ovetenskapligheten? Kanske. Dom kritiska kollegorna som nu talar med stark stämma borde kanske ha agerat mer kraftfullt för länge sen. För vilka hade annars kunnat hindra den ovetenskapliga minnesforskningen när den bredde ut sig med SÅC i spetsen?

Eller är det här bara en normal utveckling: synen på forskningsresultat förändras och man förkastar med tiden vissa teorier? Jag har verkligen inga bra svar, hoppas man tillsätter en Quickkommission, frågan är om den även ska utvärdera forskningsläget i Sverige på 1990-2000-talet? Eller vem ansvarar för att detta görs, om nu minnesforskningen behöver utvärdas?

Norell sa inte stopp, hon blev ytterst besviken när SB inte ville fortsätta när GK satte ut medicineringen, allt enligt Dan Josefsson.

Det ligger i läsarens tolkning. Jag ser inget motsägelsefullt. GW talade väl om en förhoppning om ett möte, och allt var inte klart med Säter för en vecka sedan.

Synd att det inte gick att få se en direktsänd debatt. Det hade väl SVT inte vågat.

https://twitter.com/StureBergwall

Du menar väl att det ligger i tittarens/lyssnarens tolkning vad GW menade i förra Veckans brott när han uttryckte en förhoppning om att träffa "den det egentligen handlar om"? Något om Bergwall eller Säter sade han inte, i alla fall inte i klartext. http://www.svtplay.se/veckans-brott (från 56:35). Det är det som har diskuterats, framför allt några sidor tillbaka i tråden. Men vi kommer väl inte längre om han inte själv säger vad han menade.

Däremot kan det väl knappast råda några tolkningsproblem om vad "Äntligen får jag skaka tass med honom, kan jag känna, säger Sture Bergwall om att få träffa Leif GW Persson" betyder. Jag uppfattade det som om du drog fram ingressens ofullständiga citat "Äntligen får jag skaka tass med honom" för att tillskriva det GW.