Citat:
Ursprungligen postat av
GarryCoper
Jag tycker Alsén och därefter Anér helt okritiskt svalt denna story med hull och hår. Som journalist bör det vara en väl bekant erfarenhet att personer som vittnar om upplevelser Tex i samband med brott, framför allt kända sådana, inte alltid är helt sanningsenliga. Det finns också en tendens till att vittnen lägger till detaljer undan för undan allt efter tiden går. Det är ett känt fenomen som kriminalpoliser inte är helt obekant med. Antagligen finns det en psykologisk förklaring till det utan att närmare gå in på den saken. Det bör även vara känt för undersökande journalister och det gäller för denna yrkeskår liksom polisen göra bedömningar vad som är sanningar, halvsanningar, rena lögner, desinformation etc. Det är inget enkelt jobb. Men allt måste utgå från en bedömning och inte enbart svälja historier och detaljer rätt upp och ner. Min samlade bedömning är att det finns allt för mycket i denna historia som inger tveksamheter. Och i det fallet är jag kritisk till Sven Anér och anser att han på allt för lösa grunder pekat ut A.A. Ska man peka ut en människa offentligt varandes den som sköt landets statsminister bör du ha mer på fötterna än vad som framkommit i denna historia och som enligt min åsikt är i flera fall tveksam och där varningslamporna blinkar för att historien till stora delar är påhittad.
Du säger att anledningen till att Anki skrattar är att hon åter igen tittar på den tomma armen igen när hon frågar Annelie om hur mycket klockan är.
Om det skulle vara anledningen till att hon skrattar. Då måste hon ju veta att hon inte hade klockan på sig, eller hur. Då måste hon ju ha ställt frågan tidigare under kvällen och visste då att hon glömt sin klocka. Varför ställer hon då frågan om hur mycket klockan är till henne igen? Skulle det vara för att jävlas då med sin kamrat?
Det finns en sak till som jag inte tagit upp. Enligt historien som Alsén och Anér har framfört den, har Anki gått fram till mannen och ställt frågan vad klockan är. När han inte svarat så har hon ryckt honom i armen, och undrat varför han inte svarat och i det läget ska hon då ha sett dels pistolen och dels Walkie-Talkin. Jag tycker det låter oerhört tveksamt.
Varför ska du ställa dig på armlängds avstånd för att fråga någon vad klockan är? Den frågan kunde hon väl utan tvekan ställt på ett normalt avstånd på runt tre meter utan problem. I det här fallet har hon ju ställt sig och i princip stirrat på personen mitt framför på omkring 50-75 cm håll. Och vem fan rycker någon i armen som inte svarar. Hon kände ju honom inte ens, aldrig pratat med honom. Hon påstår ju bara att hon kände igen honom från ett gym hon tränat på sedan flera år tillbaka i tiden. Nej, för mig är den här historien inte trovärdig, men jag respekterar givetvis andras åsikter i fallet.
Man ska så klart vara kritisk till alla vittnesmål, och särskilt sådana som lämnas efter lång tid. Men i detta fall är "problemet" framför allt att Alsén i efterhand har kastat fram en egen hypotes om att den man som Anki avsåg skulle vara en viss polis. Men att mannen skulle vara (vanlig) polis har flickorna vad jag kunnat läsa mig till aldrig sagt. Snarare, som GK konstaterar, står den misstanken närmast i strid med vad de finska flickorna berättat i förhören. Alséns hypotes är inte heller så starkt belagd (Alsén visar passfoto på AA på gymet och någon säger sig känna igen AA, men har enligt GK misstagit sig. Oavsett detta så finns ju ingen koppling mellan vem Anki känt igen och vem någon annan känner igen som AA. Att någon på gymet känner igen AA från ett passfoto säger därför inte jättemycket.) Alséns hypotes är vad Anér sedan okritiskt spinner vidare på. Men detta kan inte de finska flickorna lastas för. Deras berättelser och agerande går inte automatiskt att bortse ifrån.
Av GK framgår att utredningen om dekorimamannen är mycket omfattande, och att utredning bedrivits mer aktivt under ca 2 år. Redan detta talar för att uppgifterna inte enkelt kunnat avföras som påhitt. Det framgår också att Anki, av allt att döma, är rädd för att medverka i utpekanden och har klandrat Anneli för att hon fört uppgifterna vidare (Detta kan tala både för och emot trovärdigheten). Kanske kan deras iakttagelser vara en pusselbit för att förstå de många uppgifterna om två GM, eller någon form av back-up. Om en tänkt GM blev igenkänd strax före MOP är det inte konstigt om han byts ut i ett sådant scenario. Men det beror i så fall på vilken tidpunkt flickorna uppskattar att de varit där. Och det förutsätter då en finlandssvensk man som ännu inte är identifierad. Det behöver inte finnas motsättning mellan flickornas berättelse och andra vittnesuppgifter som säger sig inte ha sett någon stå still
flera minuter före mordet. Det beror som sagt på vilken tid flickorna varit där. Morelius säger att det går förbi "fem, sex, sju" personer ner mot Wennergrens center (som han iofs uppfattar som ett sällskap), medan en kille står still. Han håller dock inte ögonen på honom hela tiden.
I övrigt tycker jag fortfarande inte att det behöver vara konstigt om två kompisar t.ex. på ett skämtsamt sätt tråkar varandra om att den ena glömt sin klocka. Eller att man en utekväll tar tag lite i kragen (inte armen) på en person man uppfattar sig ha viss bekantskap med, när man inte får kontakt. Men vad vet vi? Det största problemet kring flickornas berättelse är att vi bara kunna läsa en bråkdel. Polisens hemlighållande av förhören stärker "dessvärre" också, i mina ögon, betydelsen av det flickorna har berättat. Jag är annars intresserad av att kunna skriva av så många spår och uppslag som möjligt... Och om någon undrar så har jag sedan länge avskrivit CP och PKK... Men det var kanske inte oväntat i denna tråd...
