Citat:
Ursprungligen postat av
QEVeritas
Angående Anki och Annelie: Instämmer med MrBiggus, både i invändningen och gillandet i övrigt. Pröva att "glömma" ta på dig klockan. En person som annars alltid har klockan på sig tittar på den tomma armen hur många gånger som helst av ren vana när man undrar vad klockan är. Det framgår inte av texterna att det skulle vara första gången på hela kvällen som hon märker att hon inte har klockan på sig. Det skulle snarare kunna vara så att skrattet (Ankis) förklarar att nu tittar hon på den tomma armen igen. Efter bion vet de ungefär, eller har kollat på biografen, eller frågat någon, vad klockan är och kan då bedöma om de har tid för en avstickare. Sen kanske promenaden vidare ut från bion och upp för Kungsgatan drar ut på tiden av olika skäl och när de väl svänger in på Sveavägen blir de osäkra igen på hur mycket tid de har kvar innan tåget går. Det behöver inte finnas någon motsättning här mellan uppgifterna.
Ang hår och huvudbonad så kan man också tänka sig att man minns om någon var kortklippt (dvs inget långt hårsvall som faller ner), utan att för den skull också minnas eller vara säker på om samma person också hade t.ex. keps eller eller tajt stickad "jägarmössa" i samma färg som håret. Att "minnas" att någon var skallig, men inte säga sig komma ihåg om samma person hade huvudbonad hade däremot varit en given självmotsägelse.
Att det är Annelie som drar i armen trots att Anki sett (?) pistolen behöver inte heller vara tecken på att det inte är en trovärdig berättelse. Det var ju trots allt Anki som kände (till) mannen så pass bra att hon kunde fråga direkt på finska. Denna inte helt outvecklade bekantskap/kännedom kan förklara varför det dröjer något längre för Anki att inse att de bör dra sig ur situationen. Och allt vad de säger till varandra efter att de har gått från platsen förtäljer inte de texter jag har läst.
Med detta har jag inte gått i god för Annelies vittnesmål, utan vill bara peka på att den bristande trovärdighet som GC sluter sig till med hänvisning till ett antal exempel inte alls behöver vara ett faktum.
(Sen ska man däremot komma ihåg att det inte är Annelie och Anki som - vad vi vet - pekat ut AA. Det är Olle A:s vidare "efterforskningar" som lett fram till den troligen tveksamma slutsatsen.)
Jag tycker Alsén och därefter Anér helt okritiskt svalt denna story med hull och hår. Som journalist bör det vara en väl bekant erfarenhet att personer som vittnar om upplevelser Tex i samband med brott, framför allt kända sådana, inte alltid är helt sanningsenliga. Det finns också en tendens till att vittnen lägger till detaljer undan för undan allt efter tiden går. Det är ett känt fenomen som kriminalpoliser inte är helt obekant med. Antagligen finns det en psykologisk förklaring till det utan att närmare gå in på den saken. Det bör även vara känt för undersökande journalister och det gäller för denna yrkeskår liksom polisen göra bedömningar vad som är sanningar, halvsanningar, rena lögner, desinformation etc. Det är inget enkelt jobb. Men allt måste utgå från en bedömning och inte enbart svälja historier och detaljer rätt upp och ner. Min samlade bedömning är att det finns allt för mycket i denna historia som inger tveksamheter. Och i det fallet är jag kritisk till Sven Anér och anser att han på allt för lösa grunder pekat ut A.A. Ska man peka ut en människa offentligt varandes den som sköt landets statsminister bör du ha mer på fötterna än vad som framkommit i denna historia och som enligt min åsikt är i flera fall tveksam och där varningslamporna blinkar för att historien till stora delar är påhittad.
Du säger att anledningen till att Anki skrattar är att hon åter igen tittar på den tomma armen igen när hon frågar Annelie om hur mycket klockan är.
Om det skulle vara anledningen till att hon skrattar. Då måste hon ju veta att hon inte hade klockan på sig, eller hur. Då måste hon ju ha ställt frågan tidigare under kvällen och visste då att hon glömt sin klocka. Varför ställer hon då frågan om hur mycket klockan är till henne igen? Skulle det vara för att jävlas då med sin kamrat?
Det finns en sak till som jag inte tagit upp. Enligt historien som Alsén och Anér har framfört den, har Anki gått fram till mannen och ställt frågan vad klockan är. När han inte svarat så har hon ryckt honom i armen, och undrat varför han inte svarat och i det läget ska hon då ha sett dels pistolen och dels Walkie-Talkin. Jag tycker det låter oerhört tveksamt.
Varför ska du ställa dig på armlängds avstånd för att fråga någon vad klockan är? Den frågan kunde hon väl utan tvekan ställt på ett normalt avstånd på runt tre meter utan problem. I det här fallet har hon ju ställt sig och i princip stirrat på personen mitt framför på omkring 50-75 cm håll. Och vem fan rycker någon i armen som inte svarar. Hon kände ju honom inte ens, aldrig pratat med honom. Hon påstår ju bara att hon kände igen honom från ett gym hon tränat på sedan flera år tillbaka i tiden. Nej, för mig är den här historien inte trovärdig, men jag respekterar givetvis andras åsikter i fallet.
