Poststrukturalistiska teorier?

Jag har snöat in lite på "poststrukturalismen"... men jag fattar inte alls mycket :-) så jag undrar om någon här på fb vet vad poststrukturalismen har för teorier?

noll svar. det kanske inte finns några teorier hos poststrukturalismen?

Tja, poststrukturalismen är väldigt komplicerat av många anledningar. Till viss del för att den företräds av fransmän som har en känsla för krångligt språkbruk men också för att den grundar sig på redan komplicerade filosofiska traditioner. För att förstå poststrukturalismen så måste man nog börja med Kant, Hegel och Nietzsche och senare börja studera fenomenologin (Husserl och Heidegger) för att slutligen lära sig lite om strukturalismen (Lévi-Strauss mfl).

Men en grundtanke inom poststrukturalismen är att språket är det som "skapar" och strukturerar ens värld och världsuppfattning. Ingen människa väljer heller vilket språk denne ska hamna i, således bestämmer den heller inte hur dennes värld ska "läsas" och förstås. Språket begränsar (och berikar) alltså vår förståelse för omvärlden. Strukturalisterna ansåg att man kunde ställa sig utanför och studera strukturerna som omgärdar oss, poststrukturalisterna, å andra sidan, anser att man inte kan ställa sig utanför utan att istället hamna i en ny tankestruktur där man också begränsas.

Nu var det där den sämsta introduktionen till poststrukturalistisk teoribildning som någonsin gjorts men det kanske kan ge en liten hint?

Annars så bör du läsa om dessa olika teorier;

http://en.wikipedia.org/wiki/Deconstruction
http://en.wikipedia.org/wiki/Gender_performativity
http://en.wikipedia.org/wiki/Death_of_the_author

En annan teori (eller ja, metod snarare) som har poststrukturalistiska inslag är Foucaults diskursanalys. Den är i grunden dekonstruktivistisk men Foucault själv ville inte förknippas med Derrida och inte heller ville han sätta etiketter på sig själv.

http://en.wikipedia.org/wiki/Foucaul...ourse_analysis

Frågan om makt är rätt vanlig i poststrukturalismen.

Förövrigt kommer det nu i december ut en bok om poststrukturalismen. Om du är intresserad.
https://www.adlibris.com/se/bok/post...-9789147111411

Nu vill jag inte låta dissig men jag råkar själv hata både poststrukturalismen och dess nära släkting postmodernismen. Att du inte fattar så mycket beror nog mest på att alla poststrukturalister verkar sträva efter att skriva så krångligt som möjligt enligt min mening, och det gör ju inte saken bättre.

Poststrukturalismen som jag förstår den kan dock förklaras så här:

I början och mitten av 1900-talet växte en ny filosofisk skola fram som kom att kallas strukturalism. Man menade ungefär att inget kan förstås utanför sitt sammanhang. Först handlade det mest om språk men sen också analys av kultur, samhällsfilosofi etc. Ordet "stor" är t ex rätt meningslöst om det inte också finns ett ord som heter "liten", dvs enheter i ett system är meningslösa utan sin kontext. Ungefär så.

Runt 1968 blev det populärt att gå snäppet längre. Poststrukturalisterna menade att strukturerna i sig själva var helt meningslösa och mest bara bestod av lögner som någon mäktig intressegrupp ljugit ihop för att lura andra. En strukturalist skulle t ex ha sagt att ordet sjuk bara är meningsfullt om vi också har ett begrepp som innebär att man är frisk. Men poststrukturalisterna skulle säga att begreppen "frisk" och "sjuk" är påhittade och godtyckliga, för var går egentligen gränsen? Och vem avgör vad som är vad?

Vad man landar i är total relativism. Det finns inget som är etiskt rätt eller fel, och det finns ingen objektiv sanning. Allt vi säger är bara försök att manipulera människor för att öka vår egen makt, och om vi tycker att någonting verkar uppenbart rimligt så beror det antagligen på att någon mäktig grupp har lyckats lura i oss det. Antagligen vita heterosexuella män från övre medelklassen, ty postmodernister/poststrukturalister hatar i regel vita heterosexuella män och brukar därför ofta vara radikalfeminster, sympatisera med radikala islamister, anse att kärnfamiljen är en form av fötryck osv.

Oavsett om dom talar om språk, konst, politik, vetenskapsteori eller något annat, så menar poststrukturalister och postmodernister att allt är lögn och dumheter, utom deras egna utsagor.

Det är åtminstone min tolkning, och det innebär att poststrukturalismen för mig innebär en redig dos med flum. Sen får du gärna fördjupa dig mer, på egen risk...

1.Nej, inte i en konkret situation, men däremot generellt ja, Einstein lyckades till och med beskriva detta genom fysik vilket efter matematiken torde beskriva verkligheten mest objektiv.

2. Du kan inte ställa upp några etiska regler som alltid är rätt eller fel, det kommer alltid finnas en specifik situation där den etiska regeln inte längre är etisk.

3. Det finns det i princip inte, framför allt inte i det praktiska livet. Det kan våra domstolar berätta mer om. Två oberoende vittnen som står jämte varandra kan ha helt skilda uppfattningar om vad som har hänt. Vad definierar du som den objektiva sanningen ?

4.Nu innebär manipulering att man han har egoistiska eller annars negativa avsikter, vilket inte nödvändigtvis är sant. Men om du menar att strukturalism eller för all del funktionalism är kraftfulla verktyg att få sin vilja igenom, speciellt när tankefilosofierna är i dem enda banorna vi i väst tycks resonera i så är svaret ja. Det expanderade övervakningssamhället är ett bra exempel.

"Jag har rent mjöl i påsen och behöver därför inte bry mig om detta".

"Vänta, kan övervakning påverka mitt sinne och förlängning mitt tänkande negativt, likt när chefen står bakom ryggen på mig och jag inte alls förmår att tänka klart ?"

Eftersom vetenskapen inte ens är i närheten av att förklara hur tänkandet fungerar och inte lär komma dit inom 1000 år kan det vara värt att ha andra tankearsenaler att angripa problem med, det skadar väl inte ?

5. Fel. Vid en skriven text t.ex är det bara författaren som vet exakt vad han menar och om han då delger tanken är saken klar.

Hittade en liten video som kanske kan ses som en "introduktion":

http://www.youtube.com/watch?v=6a2dLVx8THA

Intressant video.

Jag är skeptisk till detta "no matter how many layers of signification is peeled away, there is always another layer underneath".

Varför är du det?

Det är för att de inte har något som är värt att kallas teorier.


Jag hatar också post-strukturalismen. Att de skriver krångligt är en sak, men det de skriver är dessutom bullshit. Om det har jag ordat i tidigare trådar. Det finns inget av intresse att tillägga. Post-strukturalismen är inte värd någon uppmärksamhet inom filosofin.

Den rätta platsen för studier av post-strukturalism är den humoristiska media-tråden
Medie-vänsterns propaganda-vokabulär
https://www.flashback.org/f30

Fast det där är ju bara en myt eftersom människor utan några kunskaper om fysik tycker att det är ett enkelt sätt att försöka förstå relativitetsteorin.
http://www.faktoider.nu/einstein.html

Dessutom menar Whaam ovan troligen inte att poststrukturalismen beskriver alltings relationer. Det hör ju mer till sådant som strukturalismen ( som var högsta mode när jag var student, medan post-strukturalismen ännu var så gott som okänd i Sverige) tog upp. Relationerna analyserades och teorier lades fram om exakta strukturer. Ofta handlade det om dolda strukturer i den meningen att de inte var omedelbart möjliga att observera men ändå hade betydelse, i samma mening som reglerna för spelet shack har betydelse för hur shack spelas. Ett typiskt exempel är strukturalisten Claude Lévi-Strauss teorier om strukturer i släktskap.

Strukturalismen var ett viktigt steg mot att uppnå en anständig vetenskaplig nivå inom humanvetenskaper som antropologi, sociologi och historia. En del var inte så lyckat, men det var ändå en viktig utveckling. Den skedde inte heller ensamt, utan har en tydlig parallell i hur den teoretiska fysiken började leta efter 'strukturala' aspekter även de, via tillämpning av gruppteori, symmetrier m.m. Ett mycket väsentligt steg i den utvecklingen, som ledde till dessa nya trender inom de flesta vetenskaper, var Murray Gell-Manns förutsägelser utifrån teoretiska funderingar 1962. http://en.wikipedia.org/wiki/Eightfo..._%28physics%29 .

Det sign. Whaam kallar "total relativism", och som stämmer så bra in på post-strukturalismen, är ju inte en relativism i den meningen. Snarare är det relativism i den mening som även är vanligast i vardagligt tal: nihilism. Det är raka motsatsen till relativism egentligen. Analysen börjar inte med att utgå från att allt är relativt, den slutar där. Om det finns relationer, menar man att ingenting finns, och ingenting mer finns att säga. Vilket givetvis bara är fullständigt skitsnack. Men clowner som Derrida kunde göra karriär på sådant.

Detta passar många moderna politiska riktningar alldeles utmärkt. Modern feminism t ex. De säger inte att allt är sociala konstruktioner i någon mening, för att analysera dessa. De säger att all bara är sociala konstruktioner, och därmed "inte finns". Därav dras slutsatsen att det över huvud taget inte finns någon som helst objektiv verklighet, och att politiker kan bestämma precis allting.



Whaam: "Vad man landar i är total relativism. Det finns inget som är etiskt rätt eller fel, och det finns ingen objektiv sanning. Allt vi säger är bara försök att manipulera människor för att öka vår egen makt, och om vi tycker att någonting verkar uppenbart rimligt så beror det antagligen på att någon mäktig grupp har lyckats lura i oss det."