Citat:
Ursprungligen postat av
HerrMikkelson
Jag tolkar Guds bud ungefär så här:
Du skall ... så att det må gå dig väl.
Varför skulle det gå väl för att man älskar gud?
Citat:
Vilket också Jesus hänvisar till. Människan finns inte till för att tjäna lagen utan lagen finns till för att tjäna människan.
Det kan jag inte köpa. Lagen innehöll trots allt vidrigheter som slaveri, stenande av barn, häxor (som inte ens finns, vilket gud borde veta), homosexuella, folk som arbetar på sabbat osv osv osv. Att sådana saker skulle tjäna människan ser jag som fullständigt uteslutet.
Citat:
Om du följer det viktigaste budet från Gud (kärleksbudet) så kommer det föra gott med sig till ditt (och andras) liv. Karma my dear
Kommer och kommer. Chansen kan iaf öka, men det är långt ifrån garanterat.
Citat:
Sedan skulle jag vilja säga att kärleken kan graderas. Minimikravet för kärlek är att inte skada. Allt annat är bonus. Så kärleksbudet minimiuppmaning är att inte skada och orsaka lidande. Det är den miniminivån av kärlek som alla har rätt till och kan kräva, även Gud.
1. Kärlek = inte skada/lämna i fred? Lite väl långsökt, va?
2. Alla har inte rätt att kräva den, det förutsätter nämligen att andra parten också levererar den. Dsv, jag kan inte förväntas inte skada någon som är på väg att skada mig eller mina kära.
Citat:
Med andra ord, så länge du lämnar Gud ifred och inte åsamkar honom skada så är du tillräckligt kärleksfull för att nå upp till hans krav.
1. Det är per definition inte möjligt att skada gud, så det enda där skulle vara att lämna honom i fred.
2. Du pratar om graderingar. Borde inte befallningen "
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" gå ganska långt bortom grundkravet "du skall lämna gud ifred"? Det måste du ändå hålla med om?