Citat:
Till er som kör Taxi och har gjort det kanske 3-20 år. Hur fan orkar ni? vad driver er att fortsätta?
Jag har haft Taxilegitimation i cirka 8 år. Under de åren har jag kört 1,5 år sammanhängande på heltid, i början. Efter det har jag varvat stämpling med Taxi på halvtid i tre år. Och senaste 3,5 åren har jag kört sporadiskt på heltid kanske två månader och sen har jag försvunnit i 10-12 månader då jag arbetat med annat där jag är ledig helger och tjänar det dubbla efter skatt. Sedan är jag tillbaka igen och kör ett tag för att sedan försvinna.
Nu är jag tillbaka igen - behöver en inkomst. Har kört några fåtal arbetsdagar och tänker köra heltid så länge jag orkar - helst 3-4 månader. Och efter dessa ynka dagar är jag redan less och en tung ångest ligger över mig på kvällarna när jag slutat och fram tills jag lägger mig för kvällen. Ångesten kommer och går under arbetsdagen likaså. Har många kontakter i branschen och har jobb så jag drunknar om jag vill, men har fan inte någon lust att ens jobba överhuvudtaget - men jag gör det ändå!
Är less på den extremt låga lönen (idag låg den på 70 kr/timmen), imorn kanske den ligger på 120 kr/timmen... vad vet jag. Garantilönen på 107 kr/timmen lär väl kicka in vid månadens slut antager jag. Jag är less på detta eviga tjatande om yrket på jobbet.. var kollegorna varit, vem dom kört, vad dom körde in igår, förra veckan osv. Står man och pratar med sina kollegor så är det bara TAXI TAXI TAXI TAXI TAXI som gäller. Ibland kan det börja med något annat, t.ex. ägjakten eller något intresse dom brinner för som som kan vara av intresse att prata om. Men snabbt halkas det in på TAXI TAXI TAXI TAXI igen. JÄMT JÄMT JÄMT. Verkar vara det enda som taxichaufförer har som gemensam nämnare. Förr i tiden hakade jag med på afterwork eller någon förfest med taxifolk - även där var det enda man pratade just TAXI. Har provat på mycket i arbetslivet med aldrig varit med om att folk är så fäst i det dom håller på med att det enda de har att prata om är just deras arbetsuppgift på jobbet. Det är nog bara på Taxi man gör så. Själv bryr jag mig inte ett skit sedan ett par år tillbaka om någon kört in 15.000 kr på en dag.
Varför går jag tillbaka då? Ja vad vet jag. Är väl dum i huvudet för att jag går tillbaka till något jag vantrivs så mycket med att jag har sömnproblem och ångest 15 timmar varje dag.
Jaja, hur som helst så vantrivs jag. Livet suger när jag kör Taxi och ångesten ligger som en tjock jävla kaksmet över min kropp.
Respekterar att det finns folk som trivs jätte bra med att köra Taxi och kan tänkas göra det i tiotals år till. Klankar inte ner på någon, undrar mer om det finns fler som känner likadant som mig, eller har känt likadant med har något knep för att vända det hela. Eller om det finns folk som kört mååånga år som absolut inte kan förstå mig/oss som vantrivs då du/ni har världens roligaste och bästa yrke enligt er själva.
Jag har haft Taxilegitimation i cirka 8 år. Under de åren har jag kört 1,5 år sammanhängande på heltid, i början. Efter det har jag varvat stämpling med Taxi på halvtid i tre år. Och senaste 3,5 åren har jag kört sporadiskt på heltid kanske två månader och sen har jag försvunnit i 10-12 månader då jag arbetat med annat där jag är ledig helger och tjänar det dubbla efter skatt. Sedan är jag tillbaka igen och kör ett tag för att sedan försvinna.
Nu är jag tillbaka igen - behöver en inkomst. Har kört några fåtal arbetsdagar och tänker köra heltid så länge jag orkar - helst 3-4 månader. Och efter dessa ynka dagar är jag redan less och en tung ångest ligger över mig på kvällarna när jag slutat och fram tills jag lägger mig för kvällen. Ångesten kommer och går under arbetsdagen likaså. Har många kontakter i branschen och har jobb så jag drunknar om jag vill, men har fan inte någon lust att ens jobba överhuvudtaget - men jag gör det ändå!
Är less på den extremt låga lönen (idag låg den på 70 kr/timmen), imorn kanske den ligger på 120 kr/timmen... vad vet jag. Garantilönen på 107 kr/timmen lär väl kicka in vid månadens slut antager jag. Jag är less på detta eviga tjatande om yrket på jobbet.. var kollegorna varit, vem dom kört, vad dom körde in igår, förra veckan osv. Står man och pratar med sina kollegor så är det bara TAXI TAXI TAXI TAXI TAXI som gäller. Ibland kan det börja med något annat, t.ex. ägjakten eller något intresse dom brinner för som som kan vara av intresse att prata om. Men snabbt halkas det in på TAXI TAXI TAXI TAXI igen. JÄMT JÄMT JÄMT. Verkar vara det enda som taxichaufförer har som gemensam nämnare. Förr i tiden hakade jag med på afterwork eller någon förfest med taxifolk - även där var det enda man pratade just TAXI. Har provat på mycket i arbetslivet med aldrig varit med om att folk är så fäst i det dom håller på med att det enda de har att prata om är just deras arbetsuppgift på jobbet. Det är nog bara på Taxi man gör så. Själv bryr jag mig inte ett skit sedan ett par år tillbaka om någon kört in 15.000 kr på en dag.
Varför går jag tillbaka då? Ja vad vet jag. Är väl dum i huvudet för att jag går tillbaka till något jag vantrivs så mycket med att jag har sömnproblem och ångest 15 timmar varje dag.
Jaja, hur som helst så vantrivs jag. Livet suger när jag kör Taxi och ångesten ligger som en tjock jävla kaksmet över min kropp.
Respekterar att det finns folk som trivs jätte bra med att köra Taxi och kan tänkas göra det i tiotals år till. Klankar inte ner på någon, undrar mer om det finns fler som känner likadant som mig, eller har känt likadant med har något knep för att vända det hela. Eller om det finns folk som kört mååånga år som absolut inte kan förstå mig/oss som vantrivs då du/ni har världens roligaste och bästa yrke enligt er själva.
Är i samma situation som dig tyvärr. Har kört taxi i Göteborg snart i ett år (deltid endast på nätter) och har aldrig trivts bra med yrket, allt från de låga lönen samt att det finns tok för många taxi bilar i Göteborg, något man som förare måste då slita ihjäl för kunna köra in bra kassa.
Såg detta yrket som sista utväg till arbetsmarknaden då jag var behov av ett snabbt inkomst. Jag kommer köra taxi ett tag till sedan kommer jag utbilda mig som väktare och börja studera på högskolan.
För alla som inte trivs med yrket tycker jag att man borde göra något åt saken, istället för att stanna kvar och tycka bara synd om sig själv. Har många kollegor som inte trivs heller med yrket men ändå är kvar i branschen, de finns så många val möjligheter som att studera på högskolan eller kanske utbilda sig till ett annat yrke. Så ett annat utväg finns alltid