Vilken film såg du senast?

Ed Gein The real leatherface dokumentär
Elizabeth Bathory Serie killer and torturer dokumentär

Båda får 5/10. Intressanta filmer om 2 ytterst speciella personer.

Åh, då har jag äntligen kartlagt vilka filmer i serien jag har sett! 1-4 och 6, det var fler än jag trodde.

Scarecrow (1973)

Två lodare - Max (Gene Hackman) och Francis (Al Pacino) mötts av en slump när de båda står längs vägen och försöker få lift. Max*har planerat att starta egen biltvättsfirma och vill gärna ha med sig Francis till hjälp. Han är självklart med på det. Vi får följa dessa herrars resa genom landet mot drömmen om att starta egen firma. Resan är fylld av smådispyter och trubbel blandat med en hel del humor där de stöter på en del människor på vägen. Hackman är aggressivare än i French Connection och Pacino har jag knappt sett roligare än i denna film alltså. Två ruggigt bra prestationer i en film som utan tvekan är i skymundan av dessa skådespelares främst storfilmer. Soundtracket är också riktigt bra. Filmen är väldigt medryckande och samtidigt rätt mysig. Jag tycker den är helt fantastisk!

8/10

Sry vännen, jag har svart och vitt på papper att jag är frisk nog för att inte sitta inne i psyket...true story

Kollade på Rosemary's Baby

Tyckte den va helt ok, lite småseg på sina ställen men inget som störde allt för mycket. Även om jag visste att det inte är en "hoppa till" rysare så kan jag inte säga att den är ens det minsta läskig.
Men som sagt, helt ok film. Ska ta och se lite fler filmer inom temat satanism osv nu.

3/5

Grym film! Många år sedan jag såg den nu. En av de filmerna som riktigt fick in mig på 70-talet.

Little Murders (1971)

Alan Arkins långfilmsdebut som regissör. En hysterisk (alla skriker hela tiden) komedi baserad på en pjäs. Elliott Gould spelar en apatisk fotograf som inleder en romans med den hyperduktiga Patsy spelad av Marcia Rodd. Donald Sutherland kommer in som präst och glänser i en lång monolog när han viger paret. Mot slutet spårar den ur helt och hållet. Jag kunde gärna blivit besparad Arkin själv som skådespelare här då hans karaktär blir för mycket. Annars var den sevärd. Ojämn, men höjdpunkterna är geniala.

6/10

Double Feature!

Olympus Has Fallen (2013) & White House Down (2013)

Bestämde mig för att göra en och samma recension för dessa filmerna då det tekniskt sätt är samma filmer. De har samma handling, en hel del utföranden som är väldigt lika varandra men såklart kan man se skillnad på filmerna. Det intressanta är att ena filmen gör någonting bra medan den andre gör någonting annat bra som den andre kanske inte gör så bra.
Först och främst så vill jag bara påstå att inte på någon slags form är detta kvalitetsfilmer. Det är hjärndöd action i två timmar och precis som G.I. Joe: Retaliation bjuder filmerna på det dem lovar.
Första aspekten som jag vill ta upp, vilken film hade bäst team?
I Olympus Has Fallen har vi Gerald Butler och Aaron Eckhart medan i White House Down har vi Channing Tatum och Jamie Foxx. Jag har skrivit en hel del om att jag inte gillar Tatum alls verken som dramaskådespelare eller actionskådespelare, i denna var han duglig och jag kunde klara av honom även ifall det var på gränsen. Han är ingen actionhjälte enligt mig medan i andra filmen har vi Gerald Butler som passar in i genren så mycket bättre. Han är mycket mer intressant att följa och är den tuffaste. Dessvärre så spenderar Aaron Eckhart in princip hela filmen instängd i en bunker fängslad av de onda, vilket inte är så kul. Jämfört med Jamie Foxx som faktiskt skjuter och attackerar och är på Tatum's sida in princip hela filmen. Vilket var mycket mer underhållande att se och gjorde Jamie Foxx mer intressant än Aaron Eckhart.
Så vilket tema föredrar jag? Jag hade nästan önskat att de var Gerald Butler och Jamie Foxx men i slutändan går jag med White House Down då Tatum åtminstånde var duglig och samtidigt har vi presidenten sidan av som också slår emot vilket är mycket mer intressant. Dessutom kände jag att där var mer kemi mellan Tatum och Foxx än vad det var mellan Butler och Eckhart. Och då är det en kemi som är rätt så tunn såklart.

Men man kan inte ha en actionfilm utan ett par bra skurkar också. Åter igen så måste jag ge White House Down poängen här igen. Skurkarna i Olympus var kliché men det var också skurkarna i White House Down men det var mer tråkiga i Olympus. De var betydligt mer ointressanta och deras motiv inte alls lika intressant som skurkarna i White House Down. Även ifall motivet är lite mer skrattretande där så får vi åtminstånde James Woods som skurk och han överspelar en del vilket är något underhållande att se.
Men en actionfilm måste också ha bra action och här tar Olympus över. Actionscenerna var bra gjorda i Olympus och slutpoängen till varför just denna filmen gör actionscenerna bättre är för att White House Down har en del närbilder och skakig kamera. Det är inte alltid och jag kunde se en del av vad som hände, men där var också en del scener där jag undrade vad jag precis såg. Vilket är något jag inte gillar i actionfilmer medan i Olympus så är actionscenerna rätt så bra gjorda och man får en klarbild utav vad som händer.
Trots det så använder båda filmerna sig utav dataeffekter åt stora vapen, helikoptrar och explosioner. vilket ser fattigt ut.

Sist handlingen. Jag vet om att jag skrev att de var in princip samma handling men vilken film utförde snäppte bättre och hade överlag den bästa känslan över sig.
Och här vinner White House Down igen och av en enda simpel anledningen är det också den filmer som är snäppet mer underhållande och bättre i mina ögon. Den tog sig inte på allvar. Det märktes då den slängde in en del komedi i sig. Vissa skämt kändes dåliga och rätt så förutsägbara men den hade sin del av skratt och jag fick mer underhållning utifrån den.
Medan Olympus behandlar sin film mera seriöst och visst är det en tragisk händelse det som händer i båda filmerna. Men i filmform är det mer eller mindre bara hjärndöd action och då får man gärna ljusa upp det också. Olympus var lite för mörk tyckte jag med White House Down lyckades ha en ljusare ton över sig och gjorde där av den mer underhållande.
Men med det sagt så måste man också stå ut med Joey King. En barnskådespelare som dykt upp i Oz: The Great and Powerful och The Conjuring. I The Conjuring var hon bra tyckte jag och i Oz gjorde hon inget märkvärdigt utan gjorde bara i det stora hela rösten till porslinsflickan. Här så var hon irriterande, jobbig och det kändes som om hon inte hade varit med hade en hel del problem i filmen varit lösta.

I sin helhet är dessa filmerna hjärndöd action. Självklart finns där bättre actionfilmer där ute. Men om man sett trailern till båda filmerna så vet man vad man ger sig in i. Det är 2 timmar och för mig 4timmars hjärndöd action som jag fann väldigt underhållande och ångrar inte en sekund att jag såg dessa filmerna.
Men en sak är säkert. Nog fan skulle en av dessa filmerna varit årets Die Hard 5!

Olympus Has Fallen (2013)
2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2302755/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=vwx1f0kyNwI

White House Down (2013)
2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2334879/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=WfaTlmYvTA8

Jepp. Riktigt bra.

Jungfrukällan är en av mina absoluta favoritfilmer av Bergman. Personligen snackade han ju som sagt inte speciellt mycket om den filmen. Han var uppenbart sur över att han inte låg bakom manus till filmen. Scener ur ett äktenskap är klockren. Tycker Smultronstället är något överskattad. Visst det är en mycket bra film, men den har aldrig fallit mig i smaken lika mycket som många andra Bergmanfilmer. Just nu ser väll min 10 i topp lista över Bergmanfilmer ut såhär. Den ändras ju lite då och då.

1. Fanny och Alexander
2. Jungfrukällan
3. Nattvardsgästerna
4. Scener ur ett äktenskap
5. Såsom i en spegel
6. Persona
7. Det sjunde inseglet
8. Skammen
9. Vargtimmen
10. Smultronstället

Emma Watson bevisar också i den filmen vilken extremt bra skådespelerska hon är. Nej skämt och sido. Förutom att hon ser mycket bra ut enligt mig är hon en riktigt riktigt dålig skådespelerska. När det gäller själva filmen var den en helt ok komedi enligt mig.

Jag flyttar över frågan till den här tråden:
McCabe & Mrs. Miller (1971) var hur bra som helst! En riktigt lågmäld och skitig film om en man och en kvinna som startar upp en bordell-verksamhet i en liten smutsig gruvstad långt från övrig civilisation. Filmen blir aldrig storslagen, kulminerar aldrig i någon fantastisk duell i solnedgången och innehåller inga fartfyllda ritter för att hinna ifatt skurkar. Men går man in med insikten att det här är ett fängslande, lerigt, realistiskt drama i en westernmiljö, då tror jag att man kan bli lika euforisk som jag av den här filmen.
Plus för riktigt välgjorda, djupa karaktärer. Extra plus för bra musik av Leonard Cohen, och ännu ett litet litet plus för att vi får se Shelley Duvall i en liten roll.
Filmen kan inte få annat än betyg 5 av 5 lerstänk i ansiktet. Kanske att jag till och med kommer sätta den allra överst på min lista över bästa western!