Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det finns en enorm brist på diagnostik som skulle kunna användas i behandlingen av honom. I stället har de dessa oändliga terapisamtal. Ska inte Birgitta Ståhle dokumentera sånt och vad som sägs där?

Annars är väl all medicinering ner till minsta Stesolid dokumenterad? Vad är det som fattas?

Det som fattas är laglig grund till denna behandling.

Om en person är tvångsförvarad måste patienten och vi alla andra, kunna förlita oss på att vården är till patientens bästa med syfte att inget ont ska hända den intagne.

Syftet med inlåsning på psykiatrisk tvångsvård är att övriga medborgare i samhället ska skyddas mot de som begått brott, men det är inte fritt fram för personalen att göra vad de vill utan att det finns grund i diagnoser och beprövad vetenskap.

Dokumentation som saknas, är Säters ansvar, och detta fråntar inte dem bevisbördan för, att allt är i sin ordning och gått rätt till. Det är de som höll fast SB och det är de som ska redogöra grunderna för förvaltningsrätten. Misstanken blir att de mörkar det som skett genom att hålla SB frihetsberövad. Så länge de har honom på Säter, kan vad som helst påstås utan bevis.

Det verkar som de fått till ett kvarhållande av SB på Säter med förvaltningsrättens goda minne, utan dokumentation och journaler, och då pekar det mot att förvaltningsdomstolen är inte vad folk förväntar sig av en domstol/rätt beträffande legalitet, propotionalitet och objektivt i en rättsstat.

Det är i domstolarna/rätterna det brister i denna härva, eftersom domstolarna har ansvaret för att se till att olika stollar har sin sak styrkt med bevisning.

Men det finns uslingar som ska gå fria genom att landet konsensus utser syndabockar; pensionärer, avlidna och de man kan undvara utan att ändra i sak på systemfel.

Samtliga diskuterar saken utifrån ett helt teoretiskt perspektiv. De har inte, lika litet som någon annan, kunnat bedöma SBs mentala hälsa utan babblar på om avtagande kriminalitet vid stigande ålder. Men det gäller alltså inte SB utan rent generellt. Jag vidhåller att ingenting framkommit som tyder på att SB tillfrisknat. Levander anser ju för övrigt att SB aldrig borde ha dömts till sluten vård vad jag förstår så hans vittnesmål är ju inte särskilt förvånande. Men nu är det ju inte han som dömt i saken.

Nu är du elak, SB är säkert institutionaliserad, och för det behöver han stöd och hjälp med utslussning till samhället. Det som är viktigast blir en social förankring med en vettig tillvaro. En vänlig och omtänksam omgivning är viktigast för att SB inte ska hitta på nya hyss.

Nu ska jag vara elak och säga som det är i livet, utifrån min erfarenhet av mänskligheten. Den sociala biten underlättas av att SB kommer ha det gott ställt. SB kommer bli förmögen om advokaten sköter skadeståndsbiten snyggt utan att få kalla fötter. För familjen blir SB en arvonkel de bör vårda ömt, så att förmögenheten förblir blir intakt och inte förslösas.

Livet som arvonkel med egen firma i författarskap och med sakkunskap i psykiatrisk vård, kan bli ett liv som väcker avund och andra dunkla känslor hos majoriteten av befolkningen. Själv är jag road, då jag inte missunnar SB den handlingsfrihet och luft under vingarna som pengar ger. Pengar är makt, och då får SB gå från ett liv i vanmakt, till ett liv som de filurer vi diskuterar under kändisskvaller.

Nja man dokumenterar nog inte i detalj hur terapisamtalen avlöper utan man dokumenterar att man haft ett terapisamtal med patienten och sedan mer i termer av "patienten förefaller idag mindre kompulsiv än vid senaste mötet" och liknande.

Vad gäller medicineringen ska man för extra noga kontroll på narkotikaklassade preparat i en "knarkjournal". Hur det har skötts på Säter, runt den här patienten, har jag inte en susning om.

Jag vill bara sticka emellan med att den förste advokaten TQ hade och alltså rättvisans representant som kom in i röran var Gunnar Lundgren,.Varför? Jo han kände Göran Fransson och Fransson visste att Lundgren var en person som gillade Norells terapi!.Lundgren blev tillfrågad och svarade ja omgående

Det är ju där den påstodda bok, som MN och Ståhle planerade att ge ut, kommer in i bilden. I brist på journaler, vill säga. Däri torde ett och annat fiktivt smaskens skönjas.

Ja frågan är om det där kan utgöra ett brott mot patientdatalagen. Jag menar det eventuella manuskript man hade till det tänkta verket.

Manuskriptet ligger idag hos SBs advokat står det i DJs bok.

Jag förstår inte varför det helt plötsligt blivit en sanning i tråden att det inte finns journaler. Jag tänker inte sitta och leta citat nu men minns tydligt att Råstam citerar flitigt ur journaler i sin bok.

Nej du har rätt. Det var nog delvis mitt fel. I ett halvkväde skrev jag att det inte med säkerhet skulle finnas något att radera. Naturligtvis finns det journalanteckningar men frågan är väl om dessa anteckningar är komprometterande för terapeuterna på Säter. Min egen erfarenhet är att journalanteckningar inte alltid, slaviskt följer verkliga händelser i patientens vård. Därmed inte sagt att jag eller någon annan, undanhåller fakta medvetet men allt som sägs eller görs i en patients vård, kommer inte på pränt, alltid.

Det saknas inte journaler om man ser till kvantitet, men det saknas journalanteckningar på mycket av det som är väsentliga händelser, som beslut om olika behandlingar och varför vissa terapeuter får tillgång helt fritt till en patient.

I en journal ska man kunna gå tillbaka och se varför denna medicinering ansågs bra, och vem som beslutade och understödde detta. Man vill veta saker som varför patienten blev tillgänglig för en toka på Kungsholmen, och varför Säters egna läkare och psykiatriker gav tillstånd till detta eller varför de själva inte kunde behandla sin patient. Det bör finnas diagnoser, utvärderingar av vården och olika planer där man stämmer i bäcken, för att värdera resultat och framsteg.

Det finns många frågor som förtjänar svar långt senare, och då är doser och random anteckningar inte intressanta om man inte vet med vilken rätt detta gjordes. Och varför.