Finns själen?

Vetenskapen är generellt inte negativt inställt mot ett "efterliv" eller en själ. Vetenskapen är alltid öppen mot vad som är sant, och om det skulle vara sant att medvetandet är mer som en sort mjukvara som körs i huvudet, så skulle vetenskapen inte tala för något annat. Om vid dödsögonblicket nån form av ectoplasma skulle lämna hjärnan och fara vidare så skulle det ingå i vår ständigt ökande vetenskapliga förståelse av världen, om vi skulle kunna upptäcka det. Och det finns flera sätt vi skulle kunna upptäcka detta fenomen, om det var sant.

Men nu är det så att det hittills inte har hittats några bevis för att så är fallet. Så det finns väldigt starka skäl till att tro att det inte är så det ligger till.

Under våra ca 150 år av neurologisk och psykologisk undersökande så har man upptäckt att om man skadar en del av hjärnan (och "mjukvaran") så kan man förlora egenskaper. Det är inte så att mjukvaran (själen) alltid är intakt, och det bara är så att man inte kan få ut orden t. ex om man skadar tal-centra. Man skadar faktiskt ALLT, hela ens personlighet och medvetande förändras...permanent.

Allt i ditt sinne kan bli skadat/försvinna om man skadar hjärnan. Man kan förlora förmågan att komma ihåg bara kvinnonamn, eller vissa minnen under en viss tidsperiod. Det här har vi känt till ett bra tag nu genom hjärnforsking.

Så om man skadar en liten del av hjärnan så förlorar man en viss förmåga, en del av sin personlighet. Men skadar man hela hjärnan, som när man dör och hela hjärnan bokstavligen dör pga syrebrist, neuronerna påbörjar en massiv celldöd, så får man magiskt tillbaka alla egenskaper och har sin personlighet perfekt bevarad...

En eloge.

Snitsigt, vitsigt och en kompakt "bulls eye".

Läs och lär:

http://blog.svd.se/historia/2011/03/24/trodde-folk-att-jorden-var-platt/

Dick Harrison ska man ta med en nypa salt, att jorden är kupad har folk alltid vetat, men att den är som ett klot visste man naturligtvis inte.

Väl rutet. Nån som har läst Sam Harris, märker jag

Man ska undvika bestsellersförfattare så mycket som möjligt om man vill skapa sig en NÅGORLUNDA sund verklighetsuppfattning.

På vilket sätt finns det ett samband mellan försäljningssiffror och verklighetsuppfattning?

Så bibeln och koranen kan skrotas med én gång. Hur kommer det då att gå med själa-konceptet, som har sitt starkaste stöd i dessa böcker?

Ok då, det var lite överdrivet skrivet, jag läser ju t ex detta som Jeffrey Schwartz skrivit:
http://hope4ocd.com/foursteps.php
Så jag kastar helt enkelt sten i eget glashus.

I min bild av människan, som jag är öppen för att förändra, så ser jag inte personlighet eller minnen som det som definierar en individ eller själ(vill påminna om att jag inte själv är säker på själens existens). Dessa saker är något som vi tillskansar oss under livets gång och dessutom är något som är en direkt reaktion på händelser som påverkar oss utifrån. Alltså inte något som vi kan kalla vårt eget. Vår personlighet formas av erfarenheter från omständigheter i livet, fysiska eller sociala.
Personlighet ser jag som en mental kropp. Den formas av omgivningen precis som vår fysiska kropp. Själen är det som är kvar när du tar bort ego och kropp. Om du mediterar och lyckas tysta dina tankar så att allt är stilla och du kan koppla bort känslan av din kropp, det som du är i det ögonblicket är närmare din själ. Endast existens.

En skada i hjärnan ser jag mer som en skada på verktyget som själen använder för den mänskliga upplevelsen.

Jag hoppas att du tycker det här är kul, för jag älskar att lära mig. Det här är enormt givande för mig.


Du skriver att desto mer komplexitet, desto mindre mekanistiska processer. Men oavsett graden av komplexitet och nivån på mekanistiska processer så ska minsta motståndets lag gälla. Eller?
Inte "nästan minsta motståndets väg" eller "minsta motståndets väg enligt Lance Armstrong".
Alltid, tveklöst, under alla omständigheter, så tar energin minsta motståndets väg. I varje ögonblick.

Allt är energi, även människor och andra livsformer.

Jag kan inte få ihop att livsformer som människan skulle vara minsta motståndets väg för energin.
Om vi framtill denna sekund har varit minsta motståndets väg, så skulle det ändå i nästa ögonblick vara en mer passande lösning att allt levande dog, ruttnade och återgick till ett tillstånd av död materia som inte kommunicerar via internet. Det är en snabbare väg för energin, och den vägen bjuder inte större motstånd än livet. Livet borde aldrig kommit till från första början eftersom det borde "valts" bort eftersom det läget som var dessförinnan var energieffektivare än att börja lattja med livsformer.

Du skriver att livet är beroende av stödfuktioner. Men i mina ögon, om vi tar vilken livsform som helst i ett givet ögonblick, så är inte dess nuvarande form eller dess fortsatta livsförlopp förenligt med principen om minsta motståndets väg. Det borde inte spela någon roll vilka stödfunktioner som är på plats. I vilken situation som helst så tar energi minsta motståndets väg. Och livet är inte det.
Som det ser ut så har det uppstått i strid med minsta motståndets väg, och även om livet genom en fullt logisk process lyckades uppstå i ett visst ögonblick, så borde varje millisekund därefter vara ett tillfälle där den logiska vägen är att livsformen dör och ger ifrån sig sin energi till förmån för det som är det minsta motståndets väg: att långsamt svalna i rymden.


Klockan är mycket, jag är lite full, hoppas att jag inte har svamlat ihjäl mig.

Måste bara kolla, eftersom du nu var lite på kuckiluren igår....är det något av ovanstående du fortfarande håller fast vid?